“Oh.' I shot upright. 'I was in Mongolia.'
Note to self: learn to be a less extreme liar.”
Handling: Cammies skola är inte som alla andras. Tjejerna som går där - som visserligen verkar vara snobbiga överklassare - utbildas till framtidens spioner. Det måste helt enkelt vara den coolaste skolan någonsin.
Det verkar dock finnas en nackdel. Hur ska man hitta killar på en internatskola för tjejer? Cammie vet att det antagligen inte kommer bli några killar förrän efter att hon tagit examen. Men vad händer när hon, under ett specialuppdrag, råkar bli sedd av en pojke från byn? Är det okej att bryta några ytte-pytte-små regler ibland?
Omdöme: Jag har läst så himla många positiva recensioner på den här boken och gillade dessutom Ally Carters andra serie om Katarina Bishop jättemycket. När jag såg den här boken på Foyles, min favoritbokhandel i London, i somras, var det därför självklart att jag köpte den. Tyvärr blev jag ganska besviken.
Jag skulle inte säga att boken är dålig, definitivt inte, speciellt början högg tag i en och de första hundra sidorna eller något försvann i ett nafs. Men sen tror jag att mina höga förväntningar sakta men säkert började grusa sig, för precis så fantastisk som boken ser ut att vara och låter som om den ska vara... så bra var den faktiskt inte.
Det beror nog främst på att jag inte tyckte spänningen i boken riktigt höll eller ens passade in. Precis som boken i helhet blev den lite väl överhajpad. Jag menar, det är trevligt att Cammie blir kär i en kille, men efter ett tag kändes det mesta dumt. Helt ärligt var det väl efter att hon träffat Josh som allt gick down-hill.
Jag förstår spänningen för Cammie när hon gång på gång smyger ut från skolan för att träffa Josh, men för mig som läsare väcktes det inte direkt några pirriga känslor. Vad skulle egentligen hända om hon åkte fast? Det värsta jag kunde tänka mig var att de skulle tvingas göra slut. Och jag menar, med tanke på kemin emellan dem (eller bristen därpå) så kändes det inte direkt som världens undergång.
Vissa av karaktärerna tyckte jag om, även om de flesta mest kändes ytliga. Själva idén med skolan och hur den framställs är väldigt häftigt, men även det förlorar lite av sin charm efter ett tag. Tyvärr inte alls en favorit med andra ord. Carters andra serie lovsjunger jag dock fortfarande.
Betyg: En bok som jag upplever inte riktigt höll måtten eller överlevde hypen. Kan tänka mig att den skulle passa mycket bättre som TV-serie än som bok.
I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you
No comments:
Post a Comment