Handling: Alona Dare har alltid varit skolans drottning, en skitsnygg cheerleader med massvis av attityd. I princip alla elever i hela skolan skulle göra vad som helst för att få vara hennes kompis och hon njuter verkligen av sin popularitet. Men när Alona blir påkörd av en buss och vaknar upp som ett spöke inser hon att popularitet inte är allt i världen, speciellt inte som alla utom möjligen hennes bästa kompis egentligen tycker att hon är/var en bitch.
Spöklivet är inte heller särskilt roligt, sedan ingen kan se eller höra henne. Det var i alla fall vad hon trodde, tills Will Killian, dyker upp och skrattar åt henne. När hon inser att han är hennes enda chans till kontakt med de levandes värld igen så är hon inte sen att utnyttja det. Men det visar sig att Will faktiskt har egna problem som i alltför rask takt börjar bunta ihop sig med Alonas.
Omdöme: Jag tror att jag skrev att jag ville läsa mer om punkare/emo/goth-killar i min recension av Tammara Webber's Easy. Det var alltså ingen direkt chock att jag plockade upp den här (eller ja, jag läste en ebok, men ni fattar). Jag tror att snarare än utseendet, även om det också är ganska najs, så är det personligheten som sådana kärleksintressen har jag gillar. Den där ganska tuffa, jag-bryr-mig-inte-attityden ihop med en sarkastisk humor och ett gott hjärta innerst inne. Beskrivningen stämmer lätt in på Will, även om han själv inte beskriver sig som gothare.
Alona å andra sidan är, hur man än ser på saken, lite utav en bitch. Om boken hade handlat om deras vanliga liv i skolan osv så hade man nog blivit riktigt irriterad efter ett tag, men som spöke är det perfekt. Eftersom ingen utom Will och ett par virriga spöken kan höra vad hon säger blir hennes bitch-tendencies mer som en lite vass humor och man får tid att se den mer sårbara personen bakom allt det hårda. Samtidigt är hon en person som verkligen ser till att hon får vad hon vill ha, vilket som är ganska häftigt.
De här två passar ärligt talat väldigt bra tillsammans nu när Alona inte längre behöver bry sig om popularitet och utseende (vilket hon förstås gör ändå). Speciellt i början, när de inte tycker om varandra alls, så har de väldigt roliga samtal och diskussioner. Och senare när de börjar bli vänner så är de bara gulliga - ett ord som jag tycker sammanfattar boken ganska bra, fast det låter konstigt. Men den var faktiskt gullig, rolig och sådär lagom spännande.
Stacey Kades spökvärld är också väldigt trevligt uppbyggd, jag gillar mängden av udda personligheter som får hänga omkring barnbarn eller älskade gamla stolar osv. Inget är heller alltför komplicerat, vilket som är bra, allt kommer i en naturlig takt.
Betyg: En riktigt fräsch och rolig kärleksbok med ett uppfriskande om än motvilligt tonårspar. Jag trodde att den skulle bli väldigt kliché (jag menar, se bara på titeln) men Kade har lyckats riktigt bra med två omaka karaktärer som man inte kan låta bli att gilla och en del spännande spök-action. 4.5 av 5.
The Ghost and the Goth av Stacey Kade.
No comments:
Post a Comment