Handling: Helena Hamilton har bott på en liten isolerad ö tillsammans med sin pappa i hela sitt liv. Hon spenderar större delen av sin tid med att låtsas att hon är normal, eftersom att hon lätt får svåra kramper och panikattacker när hon väcker för mycket uppmärksamhet. I det stora hela lever hon ett lugnt liv, tills en ny familj flyttar till Nantucket. Bara familjens namn gör henne irriterad innan hon ens träffat dem. Och när hon möter den oerhört vackra Lucas Delos i skolan händer något otroligt - tre mystiska kvinnor dyker upp från ingenstans och säger åt henne att döda honom. Ett obeskrivligt hat skiljer Helena från familjen Delos, men det är omöjligt för henne att hålla sig borta.
Dessutom verkar de veta något om Helenas ursprung, något hon aldrig själv ens anat. Har de svaren till alla de stora frågetecknen i Helenas liv?
Omdöme: Till en början var jag inte direkt förtrollad av den här boken, trots att jag hört mycket bra om den. Samtidigt som det var ett bra flyt, en riktigt trevlig berättarröst och en dittills bra story så hade den inte fångat mig helt och hållet. Efter cirka tredje kapitlet släppte det dock och den blev bara bättre och bättre tills man var helt fast framemot slutet! Det här råkar dessutom vara en sådan bok som fortsätter växa på en till och med efter att man läst klart den, så nu är den en av mina favoriter. Jag har verkligen stora förhoppningar på resten av trilogin!
Jag tycker att själva mash-upen med den grekiska mytologin är väldigt bra, även om man inte mött några gudar eller liknande än. Men det är på sätt och vis också skönt, för det finns ingen uråldrig allvetande figur man aldrig förstår sig på. Det gör också att saker blir lite mindre precisa - Helen har ingen aning om vad som egentligen behöver göras för att förhindra ett nytt trojansktkrig, men det gör inte heller Lucas pappa Castor. Dessutom är det inte en sån där jobbig paranormal romance där tjejen är helt ovetande och svag osv och killen sitter inne med alla hemligheter - Helena kommer snabbt ikapp de andra "scions".
Sedan kommer det till den stora härliga familjen i boken. Jag gillar verkligen stora, varma och bullriga familjer med många olika personligheter i böcker och Josephine Angelini har lyckats bra med sin. Alla i Delos familjen verkar så mysiga (och farliga, haha) men samtidigt verkliga på det sättet att de har egna svårigheter m.m. Min favoritkaraktär var Hector, Lucas kusin som påminner mig lite om Emmet Cullen fast förbättrad. Visst, han var lite galen då och då, men jag vet inte, det var lätt att tycka om honom och jag förstår honom ändå. Annars var ju både Lucas och Helena riktigt härliga, vilket som gör boken så mycket bättre!
Betyg: En spännande, rolig och varm bok där alla försöker undkomma sitt öde, trots att det redan är förutbestämt. Bra tempo, trevliga karaktärer och en del snygga halvgudar. 4.5 av 5.
Starcrossed
No comments:
Post a Comment