Handling: När Audrey Cuttler gör slut med sin pojkvän Evan har hon ingen aning om vilka konsekvenser det kommer att få. Hon var bara en helt vanlig tjej och han var bara en helt vanlig kille med en rockstjärne-dröm. Men kvällen de gör slut spelar Evan och hans band "The Do-Gooders" en nyskriven låt på ett gig och blir signade av en musikagent. Låten handlar om Audrey.
Samtidigt som Audrey, Wait! klättrar på Billboard topplistorna så drabbas både Evan och Audrey av en massiv popularitet - den senare som Amerikas största bitch. Månaderna efter låten släppts så får hon kämpa med sitt nya kändisskap, fansen, paparazzin, alla haters, men också allt det där vanliga. Killar, en taskig tjej i skolan och hennes bästa kompis som råkar ha världens mest underbara förhållande medan hon själv inte har det. Och så Bendomolena, världens tjockaste katt.
Omdöme: Audrey var en läs-skratt-musik-irländar-paparazzi-nörd-orgasm för mig. Jag har suttit fyra timmar i streck med musik i öronen och känt som om jag är den där lyckoberusade tjejen som hittat en söt kille på en fest och kanske fått en liiiten crush och dansat hela natten. Jag är kort sagt förälskad just nu.
Hela grejen med att en ex skiver en hatlåt om hur man gjorde slut med honom låter väldigt deprimerande, men Robin Benway sköter det lysande och man får följa Audreys resa från nobody till tjejen på allas läppar. Det är en precis lagom mix med skratt, killar, tonårsproblem och paparazzi. Det blir liksom aldrig riktigt tråkigt, utan man sveps bara med Audrey och hennes kompisar.
Audreys bästa kompis heter Victoria och i större delen av boken gillar man henne, för att hon är rolig och lite galen som en bästis ska vara. Hon och hennes "själsfrände" Jonah, som hon varit ihop med i evigheter och tänker gifta sig med, är bra stödpelare genom hela boken. Man gillar dem och de säger rätt saker och är lite gulliga. Sen kommer Bendomolena, Audreys katt, som jag inte kan hjälpa att gilla. Hon är bara så tjock, pälsig, lat och ful! Underbar med andra ord. Men den mest fantastiska-och-über-düber-bästa karaktären i hela boken är James. Han är en nördig, lång smal och rödhårig irländare - jag menar, kom igen? Jobbar dessutom på en glassbar, hur mycket bättre kan det bli? Hans supertöntiga kommentarer är så hilariously gulligt nördiga att jag bara dog hela tiden och han och Audrey är dessutom så gulliga tillsammans! Ååååh.
Det viktigaste när man läser den här boken för att få hela upplevelsen är MUSIKEN. Varje kapitel har ett citat från en låt + artistens och låtens namn och från och med tredje kapitlet provade jag att spela låtarna i bakgrunden medan jag läste. Inte så att alla är skitbra och välmatchade direkt (ett par passar inte alls) och i början var det lite i vägen, men sen... da-yum! Vissa låtar gör dig bara så galet/störande/sockerkickande/frnittrigt/headbangande-glad att du gapskrattar åt saker som egentligen inte ens var så roliga. James och Audrey är dessutom musiknördar och James gjorde en mix åt henne (Nick and Norah?) och jaa... det gör mig sjukt sugen att flytta till USA där man kan "surfa runt" små klubbar osv och hitta riktigt bra band. Tillbaka till ämnet; lyssna på musiken.
Betyg: Audrey kommer visserligen inte med på min all time-favourite lista, men det gör inget. Jag hade sjukt roligt när jag läste den och lär ha lika kul nästa gång jag gör det också. En helt igenom härlig bok, helt enkelt. 4.5 av 5.
No comments:
Post a Comment