Aldrig Släppa Taget - Holly Goldberg Sloan

Handling: Sam har varit på rymmen tillsammans med sin psykiskt sjuke och kriminella pappa så länge han kan minnas. Han har aldrig gått i skolan och alltid varit tvungen att ta hand om sig själv. Sam är den enda fasta punkten för sin lillebror Riddle som har slutat tala för länge sedan och som istället beskriver världen genom sina märkliga och detaljrika teckningar. 

Emily har föräldrar som älskar henne och en helt vanlig lillebror och de har bott på samma plats så länge hon kan minnas. När deras vägar möts och Sam och Emily blir förälskade i varandra förändras deras liv och de två pojkarna får i Emilys  familj den trygghet och värme de aldrig har fått uppleva. 

Men både Sam och RIddle vet att lyckan kommer att tas ifrån dem och en romantisk kärleksaga förvandlas till en mardröm.

Omdöme: Jag antar att jag skulle kunna beskriva den här boken som okej, eller lite bättre än okej. Den hade en helt fungerande story, för det mesta okej berättarröst och ett ganska bra flow. Men ibland blev den lite för rörig, lite för seg eller bara lite för konstig. 

Karaktärerna är också helt okej. Det känns inte riktigt som om man kommer dem nära som personer dock, för författarens berättarstil är lite opersonlig och liknar en reporters ibland. Emily fokuserar dessutom för mycket på andra och vad hon tycker om dem, så hon flyter själv bort lite. När det kommer till Sam vet jag inte riktigt vad jag tycker. Vet man verkligen så lite bara för att man inte gått till skolan sen tvåan? I början kändes han lite väl borta, men det kanske är så det funkar. 

Något jag verkligen tyckte var lite udda med den här boken är de många perspektiven. Boken är berättad i tredje-person och teoretiskt sätt betyder väl det att man kan följa väldigt många karaktärer, men den här boken följer i princip alla. De behöver inte ens vara bi-roller, hade det varit en film kan man lika gärna säga att statisterna fick sina 5 minutes of glory. Visst följer den en ganska tydlig linje med Emilys och Sams respektive familjer och deckarsonen Bobby Ellis, men där finns också en polis, en myntsamlare, en gammal tant, en frisör och jag skämtar inte nu en BJÖRN! Herregud, jag dog nästan av skratt när det helt plötsligt dök upp ett stycke med:

"Att vara en björn är ett åtagande. Det räcker inte att bara älska färsk fisk och vilda bär. Varje år skjuter folk på oss. Varje är blir vi överkörda av bilar och lastbilar och till och med tåg. Vi blir förgiftade. Fångade i fällor. Attackerade på alla möjliga sätt, faktiskt. Och varje år slår någon av oss tillbaka. Och det är dåligt för oss alla, för vi måste tänka på vårt rykte. För att få respekt är det bäst att vara farlig, men inte dödlig."

Sedan har det lite att göra med hur perspektivbytet skers. I björnstycket fattade jag till exempel inte att det var en björn som snackade när "Om man sover i 94 dagar, vaknar man hungrig" stycket dök upp. Ibland byts perspektiv hej vilt stycke efter stycke och blir svårt att hålla reda på. Det är både lite roligt och lite jobbigt.

Betyg: Jag låter kanske väldigt negativ, men boken var inte dålig på något sätt, den bara föll mig inte riktigt i smaken. Ändå gick den fort att läsa (skrivsättet är ganska lättläst) och den hade sina fina ställen. 3 av 5.

Aldrig Släppa taget (Inbunden)