Själlös - Gail Carriger

Det här är mitt alldeles första Recensions Exemplar och jag är så himla, himla glad över det. (Tack så mycket för boken, Styxx!) För jag älskar verkligen den här boken och allt med den. Omslaget, karaktärerna, miljön, tidpunkten, handlingen, författaren... Gud, det tar aldrig slut!

Plot: Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te? (Från bokens baksida)

Opinions: Det finns alltför mycket som är fantastiskt med den här boken, jag vet knappt var jag ska börja. Alexia är en underbar huvudperson, för hon delger händelser och andra karaktärer på ett medryckande och roande sätt. Jag älskar hennes tankegångar och hur små detaljer kan vara så viktigt för henne. Att en vampyr nyss attackerat henne är inte så viktigt, men att han råkade snubbla över en kolbakelse är hemskt. Det är sådana småsaker som gör boken och skrivsättet så underbart, det blir så personligt.

    Alla hennes kvicka kommentarer gör det hela bara bättre, hon tycks komma på något smart att säga vid vilket tillfälle som helst. Samtidigt är hon väldigt viktorianskt artig, även om många förfäras av hennes rättframhet. 

     

Något annat jag tycker om är Carrigers karaktärer, för de känns så väldigt passande. Naturligtvis ska det finnas en lite bögig och skandalös vampyr som älskar att klä upp sig och ständigt använder ord som "sockerplommon" och "käraste". Den Engelska drottningen? Visst, släng in henne också! 

Och de övernaturliga i den här boken - vampyrer, varulvar, spöken - är inte de oemotståndliga, oövervinnerliga personerna som alla andra verkar skriva om. Nej, de är långt ifrån perfekta och några kan betraktas som ointressanta - åtminstone till den charmerande Miss Tarabotti.

Sist men inte minst: Lord Maccon. Han är skotte, varulv, stor, brysk och allt det som behövs för att vara ett kärleksintresse till någon som Alexia. Han förstår sig inte riktigt på henne, men vet att han måste ha henne. Han har inte heller något problem med hennes utsvävande personlighet, den verkar snarare passa honom.

Betyg: Det här är bok som man sträckläser, älskar och sedan stirrar dumt på när man inser att den plötsligt är slut. Vart är tvåan? Jag längtar redan.

Steampunk: Det här är ju en Steampunk-roman, men jag gissar att alla kanske inte vet vad begreppet betyder? Steampunk är som "en ångdriven dåtidsframtid" och utspelar sig förr i tiden, fastän världen har förändrats något. T. ex i Själlös, så finns det luftskepp och övernaturliga. Vill du läsa lite mer om Steampunk och få en kort sammanfattning kan du kolla här: Nittonde Stolen - Steampunk

Och ett sista plus i kanten: Jag älskar verkligen att sidorna är svarta utvändigt, det är snyggt, det är annorlunda och det är... Alexia Tarabotti.

Själlös av Gail Carriger (Inbunden, 2012)