Monstrets Dotter - Kristin Cashore

Plot: Landet Dells är fyllt av förförande vackra, men brutala monster. De kan lura människor och styra deras viljor, för att kunna äta upp dem. Sedan finns det mänskliga monster som är onaturligt vackra. Och de kan vara riktigt, riktigt farliga. Flamma är det sista mänskliga monstret i Dells. Hon kan läsa folks tankar och känslor och styra dem mot deras viljor. Medan krig börjar dra fram i landet, börjar Flamma inse hur starka hennes krafter faktiskt är. Frågan är om hon kommer kunna använda dem till någon gott eller om hon kommer bli ett riktigt monster, likt hennes far?

Opinions: Åh, vad den här trilogin är underbar! Den är som en mognare version av all den fantasy jag slukade som mindre och jag älskar det. Kristin Cashore har så starka och häftiga huvudpersoner,  bra fightscener och krigsförvecklingar och intressanta fantasy-delar. De tidigare särlingarna man kunde se i Tankeläsaren är visserligen knappt med i den här boken (som utspelar sig före ettan) eftersom Dells inte har särlingar, utan bara monster. De varelserna föll jag snabbt för, även om en del av dem var otäcka. Men en blå kattunge? Urgulligt.

Flamma är en spännande och kraftfull huvudperson, som visserligen påminner ganska mycket om Katsa, men det är så det ska vara. Cashore är riktigt bra på badass-tjejer och det gör storyn väldigt bra. De brottas båda med moraliska problem och självklart - kärleken. Flamma var väldigt intressant genom alla monsterdelar och att alla verkade hata henne gjorde att boken fick lite mer spänning.

Även karaktärerna runt omkring är skickligt gjorda. De är (för det mesta) lätta att hålla reda på och man faller lätt för flera av dem. De är mysiga och roliga, fast en del tycker man förstås synd om. Ett litet minus för min del är väl den (enligt mig) ganska onödiga inblandningen av barndomsvänner som är kära i huvudpersonen som jag tror fanns med i Tankeläsaren också, är inte helt säker eftersom det var ett tag sedan jag läste den. Det finns i så många böcker och är lite jobbigt eftersom man alltid tycker lika synd om dem!

Jag tycker också om att det finns en viss trovärdighet i böckerna. Inte så att jag tror att det finns monster på riktigt osv, men det känns inte tillgjort på något sätt. Visst, antalet viktiga karaktärer som dör i stridigheter kanske inte är skyhögt, men de lämnas inte helt oskadda. Småsaker som (spoiler, markera för att läsa) Pos syn och Flammas två fingrar gör det lite verkligare, för allt är inte helt perfekt.

Liten side-note: em... Brigan... bara gud. Han var så underbar. Gillade speciellt hur han behandlade Hanna och det där smygiga sättet man plötsligt började tycka om honom på.

Betyg: Riktigt bra bok, spännande, rörande och rolig på sina ställen. Jag längtar kanske inte efter att kasta mig över trean just nu, men jag definitivt ha börjat göra det innan den släpps :)

Tack så mycket Semic för boken!

De utvalda : monstrets dotter av Kristin Cashore (kartonnage, 2012)