Chanslös - Gail Carriger

Ville bara börja med att berätta att jag gillar den här boken äckligt mycket. Jag är så glad att jag har Alexia och Lord Maccon i min bokhylla. De är så riktigt mysiga och jag tar ner båda böckerna och ströläser i dem ibland.

Plot: Alexia Tarabotti, numera Lady Maccon, trivs i sin nya tillvaro som fru till Conall Maccon, Londonvarulvarnas alfa. Men hennes idylliska tillvaro störs snart då varulvsregementet återvänder från utlandet och slår ner sina tältpinnar på hennes gräsmätta. samtidigt sveper en farsot in över London, och den påverkar stadens övernaturliga invånare på ett skrämmande sätt.

På order av drottningen fattar Alexia sitt para­soll, går ombord på ett luftskepp och ger sig av mot Skottland, ursinniga varulvar och en märklig egyptisk mumie. Men det verkar som om någon helst ser att hon inte når sin destination och Alexia måste inse att det finns situationer som inte ens en kopp te kan rädda! 

Opinions: Gail Carriger har en så speciell "röst" när hon skriver: den är vitsig, smart, charmig och fängslande. Och hennes karaktärer kan bara beskrivas som underbara, beskrivna som de är ur Alexias synpunkt. Med många författare försvinner den där förälskningen till karaktärerna lätt i andra boken, men så är inte fallet med Parasollprotetktoratet.

Alexia och Lord Maccons förhållande är precis lika underbart charmerande som i första boken, de är nästan mysigare som gifta. Sedan får vi också lära känna Miss Ivy Hisselpenny och Tunstell lite närmare - fast man ser ganska lite av Lord Akeldama, vilket som kanske är lite sorgligt. Jag hoppas han kommer tillbaka mer i tredje boken. 

Man lär känna flertalet nya personer i den här boken också. Gammahannen till Woolsey-flocken kommer hem från Indien, Lord Maccons gamla flock i Skottland och så den mystiska hattmakaren Madame Lefoux. Men främst så får man en liten fördjupning i de äldre karaktärerna och speciellt paret Maccon.

Något annat jag gillar med böckerna är de små mysterierna i dem. Det är lite deckarstuk i det hela, men främst skvaller och detaljer från den viktorianska societeten och massvis med humor. Blandningen är väldigt lyckad. 

Madame Lefoux är förresten en ganska intressant karaktär, speciellt fascinerad blev jag av hennes klädstil. Jag tänkte mig det som en väldigt elegant version av Õji-lolite, med kläder lite som de här:

Och sedan, något riktigt viktigt,

Cliffhangern: Gud, jag kände mig ändå ganska trygg när det började närma sig slutet av boken. I Själlös (minor spoiler) så slutar allt på ett trevligt och mättande sätt. Man längtar självklart efter tvåan redan då, eftersom boken var så sjuhundransbra men det var inte en alltför galen längtan. Jag kan dock avslöja att tvåan definitivt har en cliffhanger i slutet. Den kom väldigt överraskande, var ganska hjärtslitande och jag håller på att dö i väntan på trean. Vilket som sort-of suger, eftersom jag bestämt mig för att vänta tills den kommer ut på svenska, vilket som lär ta månader. Åh gud.

Betyg: Jag kan  inte göra något annat än älska den, Alexia är fortfarande så otroligt fyndig och kvick och hennes Lord Maccon är helt underbar. Trots att en stor del av boken utspelar sig på ett flygskepp så blir det inte trist någon gång. Rekommenderas till alla, så fantastisk är den (och Själlös).

Chanslös av Gail Carriger (Styxx fantasy, 2012)