Monday, April 29, 2013

Jag, En - David Levithan

Handling: Lång, kort, smal, tjock, vacker, ful, sjuk, frisk, hetero eller homo. En har varit allt, för varje dag är han någon annan, samtidigt som han är sig själv. Han har aldrig riktigt synts tidigare, aldrig lämnat något riktigt avtryck. Men när han träffar Rhiannon för första gången förändras allt - hon ser honom. Eller är det bara han som vill att hon ska se honom?



Omdöme: Jag var osäker på om jag skulle gilla den här boken när den blev en sån snackis för jag har lite hatkärlek till David Levithan, äskar vissa av hans böcker, tycker inte alls om andra. Men Jag, En eller Everyday som den heter på engelska, ser ju så cool ut, så jag kunde inte låta bli att läsa den när jag såg den på biblioteket.

Hela upplägget till boken är väldigt intressant och ger plats för så många olika teman (och då menar jag inte som att man bara prackas på med onödiga små budskap). Det är inte bara det att En tar del av så många olika personligheter med en sådan självklarhet, utan också kontrasten när man också ser Rhiannon som inte kan låta bli att påverkas av och döma utsidan.

En vaknar visserligen upp som allt möjligt; deprimerade tonåringar, tonåringar med självmordstankar, missbrukare, sjuka... allt det där en tonåring kan vara. (Han vaknar alltid upp i någon med samma ålder.) Men det största temat i boken är helt klart homosexuella, bisexuella, transvestiter och allt som finns däremellan. Speciellt bögar är något som återkommer mycket i Levithans böcker men jag tycker att det diskuteras på ett särskilt bra sätt här. Många gånger när En vaknar upp får man höra om den där underbara pojkvännen och man tänker automatiskt att En är en flicka just den dagen, men det visar sig att det är en kille. Likaså kan han vakna upp i Vic, som är av kvinnligt kön men manligt genus. Inget konstigt med det.

Något annat som är lite intressant i den här boken är det stora kyrkliga temat. Det här är något man inte får höra om särskilt mycket i Sverige, för det är inte del av den amerikanska populärkulturen vi får se på t. ex. TV. Hör vi USA tänker vi väl på High School, hamburgare och amerikansk fotboll. Men stora delar av USA är ett väldigt kristet land på ett sätt som vi i Sverige, som lutar mer åt det sekulariserade hållet, kanske har svårt att riktigt förstå till fullo. Vi "tror" liksom på Gud, fast ändå inte, kyrkan är absolut inget tvång och på konfirmationen nuförtiden får man veta att man inte måste tro på Gud för att  vara med. I USA (beroende på i vilken delstat du är) kan "God bless you" o.s.v. vara vanliga uttryck och hälsningar och många tonåringar kan vara aktivt involverade och försöker sprida Guds budskap.

Skillnaden man märker på det här, för en gångs skull, är hur när Nathan i boken försöker sprida att han blivit besatt av djävulen för en dag, blir riktigt uppmärksammad. Och inte bara för att det låter galet. Nej, genom att använda namnet djävulen blir alla de kristna intresserade. Det hela blir uppblåst till vad vi i Sverige skulle kalla en löjlig nivå - ingen här skulle på allvar tro på djävulen. Därför verkade det ganska orealistiskt i boken. Men sanningen är den att det finns väldigt många församlingar som utan tvekan skulle göra det.

Betyg: En vacker men udda berättelse som många unga människor borde läsa och sedan ta sig en tankeställare om hur de behandlar och dömer andra. Jag tycker väldigt mycket om den, för den är väldigt intressant, men Rhiannon och slutet gjorde att den inte blev någon favorit - både karaktären och delen var bra, men bidrog till att det är en bok jag inte genast känner att jag vill läsa om. Någon dag blir det nog av, dock. 4.3 av 5.

Jag, En

No comments:

Post a Comment