"Paul är utan tvekan gay och har en mycket god självkännedom."
Handling: Paul har alltid vetat att han var bög. Och till skillnad från många andra homosexuella tonåringar har det aldrig direkt skapat problem för honom i livet. Istället har han lyckats bli elevrådsordförande med kampanjen "Rösta på mig... Jag är Gay!", arrangerat fester på skolan, skaffat många unika vänner och till och med haft flera lyckade förhållanden. Men saker och ting förändras ibland och Paul verkar ha en väldigt prövande (och otroligt fabulös) månad framför sig.
Omdöme: Jag vill bara varna folk: LÄS INTE BESKRIVNINGEN PÅ BAKSIDAN! Den är så hemskt dålig att jag inte ens vill prata om det för a) den avslöjar i princip hela handlingen och b) den får det att låta som om det är en sådan där hafsigt ytlig bok med flera olika personers perspektiv. Den lassar nämligen på dig en massa namn och deras storylines. Så jag försökte göra en lite mildare beskrivning ifall någon som inte tidigare har hört talas om boken vill läsa den.
Istället är det här en otroligt söt och rolig bok om Paul som träffar Noah med de gröna ögonen. Men också om alla hans galna och coola kompisar (och ovänner). Där finns Joni och hennes av och på pojkvän Ted, Infinite Darlene som är en 180 cm lång biffig kvartsback och som en gång var Daryl, Tony som också är bög men som har extremt religiösa föräldrar och en massa andra.
Vad jag börjat älska med David Levithan är hur självklart bögar/drag queens/lesbiska/bisexuella o.s.v. är i hans böcker. Först i Nick and Norah så tänkte man inte så mycket på det, visst hans bästa kompisar var gay och så, men det tog ju inte så mycket plats. Naomi och Elys var det åratal sen jag läste men jag har för mig att han var bög. I Will Grayson, Will Grayson ("Den andra Will Grayson") är ju den ena Will homosexuell och den andra Wills bästa vän Tiny är helt klart bög. I Jag, En har jag redan diskuterat det här, men det finns ju i mångfald. Och nu även i "Ibland bara måste man".
Det som gör det så varmt och fantastiskt är de färgstarka personligheterna hos alla karaktärerna. Hela gay-konceptet presenteras med så mycket älskvärdhet och humor att man bara vill plocka ut dem ur böckerna och krama om dem. Den här boken är inget undantag. Jag kan tänka mig att Infinite Darlene måste vara enormt jobbig i verkligheten men när man läser om henne är hon så otroligt fabolous. Sedan Paul och Noah, de är så romantiskt gulliga på ett helt naturligt sätt. Jag kan lätt tro att de finns någonstans därute och myser i parker och what not.
Litet smakprov på Levithans säregna, moderna språk:
"Tvåhundrasextiotre", säger Noah till mig.
"?!???" svarar jag.
"Mitt skåpnummer", förklarar han. "Vi ses efter skolan."
Betyg: Supermys, ska ta och leta rätt på Naomi och Elys, En bit av mig fattas eller Dash och Lillys utmaningsbok till helgen för mer feelgood-läsning. Hoppas verkligen fler författare hoppar på den här mysiga approachen till homosexualitet. 4.5 av 5.
No comments:
Post a Comment