Bad Girls Don't Die - Katie Alender

Handling: Alexis vardag skulle kunna kallas  för milt annorlunda. Hennes bästa vän är en överdramatisk gothtjej, hon är ärkefiende till stadens cheerleaders och hon har rosa hår. Utöver det råkar hon bo i ett gammalt kråkslott som folk påstår spökar. Alexis syster Kasey har visserligen aldrig varit precis som alla andra, men hennes kärlek till dockor växer sig en dag väldigt stor - och saker och ting börjar förändras.

Kasey låser in sig på sitt rum med gamla släktträd, börjar plötsligt prata underligt vid flera tillfällen och, det knäppaste av allt, ibland byter hennes ögon färg. Vad är det som har hänt med den snälla lilla tjejen som bara lekte med dockor? Och vad är det egentligen som pågår i det gamla huset?

Omdöme: Den här boken ser så underbar ut, lite läskig men också spännande. Alender beskriver sin bok som "en spökhistoria för tonåringar" och jag antar att man skulle kunna säga det. Men den har också de moderna ingredienserna för en bra ungdomsbok - coola personligheter, ett gulligt kärleksintresse och ett ganska kämpigt liv på high school.

Jag gillar faktiskt Alexis, som är cool med sin egna stil och det rosa håret. Hon passade bra som huvudperson och gjorde de flesta ögonblicken i boken roligare än de egentligen var med någon sarkastisk kommentar eller så. Hennes lilla syster Kasey gav mig ibland "the creeps" och jag kunde verkligen inte jämföra henne - eller hennes relation med Alexis - med min egen lillasyster. Men de flesta karaktärerna var bra och ganska uttänkta, mina favoriter var Megan eftersom hon var en sådan person man upptäcker att man kan gilla bara man ser förbi det yttre. Och så klart Carter Blume - jag tyckte att författaren lyckades ypperligt med honom som person. Han kändes verklig, som en person som faktiskt skulle kunna finnas på riktigt, samtidigt som han var väldigt gullig.

På minussidan är väl det faktum att själva kärleksdelen av den här boken inte är särskilt framstående, alls. På det planet irriterar både Alexis och Katie Alender mig lite, för jag tycker att det hade kunnat vara mer. Men man kan väl inte ha allt. De som letar efter något riktigt läskigt kan nog också bli lite besviken, för medan det är en spökhistoria är den inte överdrivet läskig. Jag kunde läsa den till två på natten och sedan somna utan problem. Men lite skräck är det kanske.

Betyg: Jag gillade verkligen den här boken, den var mysig och lite som en pusseldeckare fast med mordiska spöken. Om jag får tag på den kommer jag nog läsa tvåan också. Rekommenderas till de som vill läsa om något lite lagom läskigt men som samtidigt vill ha väldigt mycket av en "vanlig bok" som utspelar sig i vardagen. 4 av 5.