Litteralund: Festival och skrivtävling

Läser man Bokugglans blogg ser man information om en viss skrivtävling för unga dyka upp någon gång varje år. Det brukar vara en väldigt öppen tävling där man kan skicka in noveller, dikter eller pjäser utifrån ett tema. I år skulle man välja en valfri låttext och skriva en text inspirerad av det.

Tjugofem utvalda bidrag får sedan vara med i en antalogi och en särskild vinnare får en läsplatta. Och i år har mitt bidrag faktiskt kommit med som ett av de tjugofem!

Men Litteralund handlar om mer än en skrivtävling, det är (som ni kanske gissat från rubriken) en festival också, med ett särskilt program för unga! Det kommer finnas många spännande författare där, t. ex. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (Engelsfors-trilogin), Zulmir Bečević (Avblattefieringsprocessen), Johan Unenge (Eva och Adam), Julien Neen (Lou-serierna), Sala Silmukka (Röd som Blod), Cornelia Funke (Bläckhjärta) med flera! Plus att man kan titta på The Fault in Our Stars, träffa journalister och låtskrivare och så klart fika och träffa andra bokälskare.

Mer exakt information kan ni hitta här och bor ni i Lund eller i närheten rekommenderar jag verkligen att ni tittar in. Verkar jätteroligt!

Omslagsbattle - Special Topics

Jag gjorde ett inlägg i januari när jag jämförde den brittiska och amerikanska utgåvan av Vivian Apple-serien och nu tänker jag försöka mig på något liknande. Denna gång gäller det Marisha Pessls Special Topics in Calamity Physics. Pessl har också skrivit Night Film som jag älskade, men när jag skulle beställa hennes debutbok upptäckte jag att den fanns i tre olika omslag.

Här är en beskrivning av boken för den intresserade:

Marisha Pessl’s dazzling debut sparked raves from critics and heralded the arrival of a vibrant new voice in American fiction. At the center of Special Topics in Calamity Physics is clever, deadpan Blue van Meer, who has a head full of literary, philosophical, scientific, and cinematic knowledge, but she could use some friends. Upon entering the elite St. Gallway School, she finds some--a clique of eccentrics known as the Bluebloods. One drowning and one hanging later, Blue finds herself puzzling out a byzantine murder mystery. Nabokov meets Donna Tartt (then invites the rest of the Western Canon to the party) in this novel--with visual aids drawn by the author--that has won over readers of all ages.

Och här kommer omslagen, utan inbördes ordning:

Det här är omslaget jag från början tyckte var finast. Den är ganska simpel, men jag gillar hur texten är snirklig på ett sätt som ger karaktär och att fjärilen är krossad. Helheten är stämningsfull!

Det här omslaget var jag inte alls ett fan av när jag först såg det. Titeln låter ju redan fackmässig snarare än skönlitterär och jag tycker inte direkt att omslaget hjälper till att framhäva att det är just fiktion. Dessutom är det väl lite tråkigt? MEN när jag fick boken var det just i det här omslaget och som en knubbig liten pocket var det faktiskt jättegulligt!

Det här omslaget är så.... rosa. Jag blir helt ärligt lite illamående när jag tittar på det och tja, det är ingen favorit helt enkelt. Special Topics ska även, så vitt jag förstår det, vara en ganska mörk historia så jag vet inte om jag tycker det passar. Men Natur & Kultur som gett ut boken på svenska valde just det här omslaget så det finns uppenbarligen många som gillar det.

Vilken är er favorit? 

An Abundance of Katherines - John Green

"The problem exactly is that she dumped me. That I'm alone. Oh my god, I'm alone again. And  not only that, but I'm a total failure in case you haven't noticed. I'm washed up. I'm former. Formerly the boyfriend of Katherine XIX. Formerly a prodigy. Formerly full of potential. Currently full of shit."

Colin Singleton är ett före detta underbarn på väg att troligtvis inte bli ett geni och har just blivit dumpad av sin nittonde flickvän. Dessa tre faktorer försätter honom i en sorts för tidig medelålderskris (underbarn är alltid lite snabbare i utvecklingen). Hans bästa vän Hassan föreslår då att de två ska ut på en road trip. Med ambitiösa planer hamnar de i en håla som kallas Gutshot där de träffar Lindsay och Hollis, får ett överbetalt jobb och lär sig några hemligheter om livet.

Omdöme: Personligen tror jag att det här kan vara min favorit John Green efter TFiOS. Jag gillar verkligen att den bryter ut från resten av hans produktion och vågar stå för sig själv - väldigt många av hans böcker går trots allt i nästan exakt samma tema. Men här var det nytt och fräscht och ändå lika skickligt.

En rolig detalj i An Abundance of Katherines är fotnoterna i boken. De förstärker den vetenskapliga känslan (och därmed Colins personlighetsdrag och sätt att tänka) samtidigt som det ger känslan av att författaren själv, på sätt och vis, är med en i läsningen. Jag tolkar i varje fall det som att fotnoterna är John Green och inte Colin Singleton, vilket som funkar eftersom boken är berättad i tredje person.

Något jag älskar med John Green är att han är så otroligt smart när han skriver. Det finns så många små detaljer i hans böcker jag bara älskar. När de vistas i totalmörker under två etapper i den här boken, till exempel, består hela texten bara av dialog. Varje stycke består enbart av repliker och det finns inga beskrivningar eftersom sinnena är till viss del satta ur bruk. Eller det faktum att boken är uppdelad i lika många kapitel som Colin haft flickvänner. Små saker!

Mer om historien så finns det förstås väldigt rolig dialog, charmiga och imperfekta karaktärer och en underhållande "twist". Berättelsen är snabbtuggad och underhållande men det jag njöt mest av var nog John Greens olika fiffiga berättartekniker.

Betyg: Vill du inspireras i ditt skrivande (speciellt för ung vuxen-åldern) rekommenderar jag definitivt den här. Vill du ha en rolig historia om kärlek, vänskap och livet kan jag också definitivt rekommendera den här, speciellt om du är trött på konventionella tonårsberättelser.

An Abundance of Katherines 

En bokbloggares hemliga liv

Jag har blivit taggad av Beate och Petra att göra "En bokbloggares hemliga liv"-tagen (tack så mycket!) så ja... here goes! (Ber om ursäkt för att det blev så långrandigt.)


1. Hur länge har du bloggat?

Sen oktober 2012, så snart tre år! Det känns verkligen inte som att jag hållit på så länge så jag blir alltid lite överraskad när jag tänker på det.


2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?

Ju längre framåt i tiden man går desto svårare blir det förstås att säga säkert, men som det ser ut nu hoppas jag på att fortsätta många år till. Jag har dessutom upptäckt att jag kan använda bokbloggandet till så kallat "CAS" i skolan (jag går IB-programmet på gymnasiet) så just nu ser jag bara fördelar med bloggandet!

3. Vad är det bästa med att vara bokbloggare?

Böckerna? Gemenskapen? Läsglädjen? Alla tre tror jag :)

4. Vad är det värsta med att vara bokbloggare?

Kraven man sätter på sig själv! Jag skrev ett jättelångt inlägg förra våren om att man inte har några skyldigheter som bloggare och bara ska göra det man tycker är roligt... men samtidigt kan jag ibland känna mig pressad att läsa si och så många böcker, skriva så ofta och så vidare och så vidare.

En sak jag tänkt på speciellt är att jag ofta lät bli att läsa tegelstenar och omläsningar eftersom de antingen tog lång tid att läsa eller inte "gick" att skriva recension på. Men nu när jag blivit medveten om det själv har jag försökt ändra på det ;)

5. Har du svårt att skriva rubriker till din blogg?

Man kan ju alltid önska! Nej, precis som många andra svarat så skriver jag främst inlägg med standardiserade namn, t. ex. titel och författarens namn till recensioner.

6. Finns det några bokbloggare du beundrar?

Väldigt, väldigt många. Så många att jag nog inte nämner några specifikt eftersom jag bara kommer känna mig dum om några timmar när jag kommer på att jag glömt någon...

Men generellt beundrar jag folk som skriver A) roliga och fantasifulla inlägg B) ofta eller som C) har superfina bloggdesigner. Själv är jag för oteknisk för sådant, men jag älskar när en blogg ser så där ljus och proffsig ut!

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?

Det är ingenting jag tänkt på! Jag vet inte riktigt om det är något jag är särskilt sugen på heller, men kanske någon författare? Om man nu tänjer lite på definitionen av "bokblogg" eftersom författare ofta skriver mer om själva skrivandet av böcker än läsandet.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T. ex. vilken tid, klädsel, dryck m.m.

När jag får tid! Jag är inte en så pass rutinmässig person att jag skriver hela veckans inlägg på helgen och sedan tidsinställer dem (även om jag försökt, för det är roligare om det kommer inlägg ofta vs var tredje dag som jag oftast får till) utan det blir mest när jag känner att "nu måste jag skriva något snart!"

(Om ni lovar att inte skvallra för mina lärare så måste jag tyvärr erkänna att det skrivits en hel del på lektionstid också. Det kan bli vår hemlighet, right?)

9. Har du svårt för att skriva recensioner?

Jag har svårt för att sätta mig ner och börja, men själva skrivandet brukar inte vara något problem. Däremot är det alltid lite jobbigt om jag inte har den fysiska boken i närheten eftersom jag brukar inleda recensioner med ett citat och ibland har jag blivit tvungen att lusläsa goodreads efter något som passar...

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?




11. Vilka taggar du för den här taggen?

Emma från Hundraböcker, Hannah från Drawreadandtakeaphoto, Carolina från RomeoandJuliet, Elvira (eller har du redan blivit taggad? jag dubbeltaggar för säkerhetsskull) från The World I Live in och Filippa från Countless Books.

All the Bright Places - Jennifer Niven

I stop under a streetlight. I drop the fast talk and the charm. "I want to know why you were up there. And I want to know that you're okay."
  "If I tell you, will you go home?"
  "Yes."
 "And never bring it up again?"
 "That depends on your answers."

Theodore Finch och Violet Markey träffas för första gången uppe vid skolans klocktorn. Båda har burit runt på tanken att hoppa väldigt länge - men ingen av dem gör det. Istället kommer båda ner, om än inte tillsammans, och även om det sista Violet vill är att behöva dras med "Theodor Freak"... så är det kanske just det hon behöver?

Omdöme: ÅÅÅH vad underbar den här boken är! Så fin och viktig och underbar! Ny favorit.

Det bästa med den här boken (spoilers, markera för att läsa) är att den ser så oskyldig och fin ut. Innehållet är så otroligt gulligt och BAM! chockfaktorn blir på något sätt enorm eftersom man hela tiden tror att det på något sätt kommer bli bra till slut. Hoppas verkligen att slutet inte blir allmän kännedom á la "The Fault in Our Stars" så att budskapet verkligen träffar så som det gjorde mig. (Slut på spoiler.) I efterhand märker man verkligen hur Niven skrivit för att uppmärksamma ämnet (och på rätt sätt) men skenbart använt sig av contemporarymallen och lyckats väldigt, väldigt bra med det.

Niven lyckas verkligen med sina karaktärer och dialogen fick mig hela tiden att le. Det är lite som en väldigt mysig bergochdalbana med ett kraftfullt slut. Dessutom fanns det en del minnesvärda citat i boken som jag kommer att ta med mig.

Betyg: Finns inte mycket mer att säga än att jag R-E-K-O-M-M-E-N-D-E-R-A-R. Läs den! Den är precis lika underbar på insidan som utsidan (om inte mer) och förtjänar verkligen hajpen som kom när den släpptes. Enligt mig alltså.

All the Bright Places

(Fler) Tips på novelltävlingar

Häromveckan fick jag ett till tips på en hemsida som håller koll på olika skrivtävlingar landet runt. Den är faktiskt nästan mer aktivt uppdaterad än de jag hittat tidigare, och väldigt tydlig med vilka datum det gäller (med andra ord enkel att hålla koll på!).

Hemsidan är Eva Ulleruds Skrivarlyan här.

Det verkar vara ett stort intresse för erotik bland annat, men jag tycker personligen att Vilja förlags tävling (de söker manus till lättläst roman för vuxna) är mest lockande. När man skriver lättläst måste varje mening trots allt vara mycket mer uttänkt och kärnfull - och så är temat spännande.

En berättelse handlar ju om en konflikt, så hur ska man få in en känsla av glädje och välbefinnande på så få tecken och samtidigt göra det så spännande att man hela tiden vill läsa vidare... det låter som en rolig utmaning!

(Hint: Jag och min kompis har faktiskt en idé med liten twist som vi jobbar på till just den tävlingen. Men vi får se hur det blir ;))

Den unga eliten - Marie Lu

Jag är Adelina Amouteru, viskade vålnaderna till min far och en korus av röster formulerade mina fulaste och mest hatiska tankar. Mitt hat. Jag tillhör ingen. I natt svär jag att jag kommer sätta mig över allt som du någonsin har försökt lära mig. Jag kommer att bli en kraft som den här världen hittills aldrig har skådat. Jag kommer att få så stor makt att ingen kommer att våga skada mig igen.

Adelina tillhör den unga eliten, de som överlevt blodfebern och utvecklat övernaturliga förmågor. Men hennes kraft är dödlig och inuti gömmer sig ett stort mörker som kan komma att avgöra om hon får leva eller inte. Fångad emellan Teren Santoro som svär på att utrota alla elitärer, och Enzo Valenziano, som vill åt rikets tron måste hon göra allt för att skydda sig själv och sin syster.

Omdöme: Jag var ju inte helsåld på Lus hajpade Legend-serie, men nu med Den unga eliten har jag helt klart hoppat på tåget! Berättelsen är spännande, karaktärerna fängslande och man ville hela tiden verkligen (och ibland VERKLIGEN INTE) veta vad som skulle hända näst.

Valet av berättarperspektiv, som växlade mellan Adelinas första person och korta inblickar i övriga karaktärers liv genom tredje person tyckte jag verkligen om. Det kändes fräscht, gjorde att man slapp förvirring, och gav bättre inblick och förståelse.

Det enda jag egentligen inte gillade med Den unga eliten är på samma gång det som gjorde att jag verkligen tyckte om den: det är en sådan där bok där allting som kan gå fel faktiskt går outhärdligt fel. Kändes det som. En sådan bok fungerar bara om man verkligen bryr sig om karaktärerna, och med tanke på hur många gånger jag blev tvungen att lägga ifrån mig boken och tänka "nej, nej, nej, nej!" så har Lu verkligen lyckats.

Slutet innehöll också en minnesvärd twist och cliffhanger inför nästa bok. Summan på kardemumman var väl egentligen att jag nu längtar tills den släpps, det känns som om jag måste få veta om det som hintas faktiskt kommer att hända, och hur det i så fall kommer bli!

Betyg: Verkligen rekommenderat - Den unga eliten har verkligen allt jag skulle kunna önska av en dystopi/fantasy och jag känner på mig att serien kommer att bli en ny favorit. Läs den!

Den unga eliten 

The Retribution of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"So we can't start a fire. We can't fly. We can't create a force field. We are the most bullshit superheroes."

OBS! Spoilers från tidigare delar förekommer
Mara vaknar upp (förvirrad, drogad, tom) på Horizon Residentual Treatment Center. Med osannolik hjälp utav Jude lyckas hon och hennes vänner ta sig ut därifrån och tvingas fly genom landet i jakt på en lösning som kan hjälpa dem ta reda på mer om sig själva. Vad är de egentligen? Hur kan de kontrollera sina krafter? Och viktigast för Mara: vad har egentligen hänt med Noah?

Omdöme: Sista delen i Mara Dyer-trilogin! Med tanke på att jag inte varit jättemycket för serier på den senaste tiden är jag glatt förvånad att jag tuggat mig igenom de här på bara några månader.

Den här boken var egentligen inte särskilt mörkare än de tidigare två (de mest obehagliga sakerna, enligt mig, hände med Jude i första delen) men Mara har däremot blivit väldigt, väldigt mörk. Faktiskt finns det så mycket mörker i henne att jag stundtals känner mig helt avskild från henne för jag kan bara inte förstå den där mördarlusten. De tillfällena läste jag vidare för de andra karaktärernas skull för jag hejade helt ärligt inte på Mara längre i mitten av boken, även om jag började tycka bättre om henne igen framemot slutet.

Det absolut bästa med boken var Jamies humor som äntligen fick ta den plats det förtjänar. Han kastar nästan aldrig ur sig något som inte är en fullpoängare, och jag tänkte bjuda på ett exempel:

I planted a kamikaze kiss on Jamie's cheek.
 "FUCK," he shouted, wiping it off. "What if you killed me!" He threw a Skittle at my face. It hit my forehead.
 "Ow!"
 "Taste the rainbow bitch."

I övrigt blev det klart redan i förra delen att Hodkin blir bättre och bättre för varje bok hon skriver och så i det här fallet. Med undantag för något sega segment med tillbakablickar från mormorns liv (som jag tyckte om i förra boken men som nu mest fördröjde tempot) och en otroligt cheesy sexscen (har aldrig sett någon skildra sex på det sättet förut och det blev mest hoppigt) så var den faktiskt väldigt bra. Är man sugen på en gammal hederlig Paranormal Romance YA-bok rekommenderar jag verkligen den här.

Betyg: Som sagt, är man sugen på klassisk Paranomal Romance (komplett med swoonigt kärleksintresse, häftig övernaturlighet, rapp dialog och visst mörker) i format av trilogi, så läs den här. Med undantag för första boken är den ganska klichéfri och tempot är läsvänligt.

The Retribution of Mara Dyer

Läsuppdatering

Idag har jag suttit på ett tåg, med en bok, och gråtit.

Kände mig arg, ledsen och kärleksfylld på samma gång.

Det var en bra sorts bok.

Den röda pyramiden - Rick Riordan

Kapitel 35. Män frågar om vägen (och andra tecken på jordens undergång)

Carter och Sadie Kane träffas bara två dagar om året, trots att de är bror och syster. Deras pappa är nämligen en excentrisk arkeolog som reser världen runt och deras morföräldrar vill inte utsätta sitt favoritbarnbarn för det livet. Sadie stannar därför i London medan Carter utforskar pyramider och museer. En utav dagarna Carter och Sadie träffas på är julafton och just den här gången beter sig deras pappa väldigt underligt. Han är stressad och förföljd av udda, nästan skrämmande figurer, pratar om syskonens döda mamma och att "ställa allt till rätta..."

Omdöme: Det här är alltså Riordans nya serie som fokuserar på egyptisk mytologi snarare än grekisk. Han gör det på ett lika originellt, kreativt och framförallt roligt sätt i Kanekrönikan som i Percy Jackson & The Olympians och det är definitivt något jag rekommenderar att man läser. Att lyckas ta något uråldrigt och placera det i samtiden med sådan självklarhet är verkligen beundransvärt och det känns som om man lär sig något mitt i allt spännande och roligt.

En utav Riordans största styrkor är förstås humorn i hans berättande och på just den punkten tror jag kanske man får ut mer av boken om man läser den på originalspråk. Vissa skämt eller häftiga one-liners gör sig helt enkelt inte lika bra på svenska som engelska. Men det här är samtidigt en väldigt bra översättning som verkligen behöll Riordans komiska ton och jag tycker inte att man går miste om alltför mycket.

Boken är skriven som en transkriberad inspelning, vilket jag först var orolig över, eftersom det kunde bli tjatigt. Men Riordan lyckades även där och i slutändan tyckte jag till och med om det. Ibland var syskonens berättarröster så lika att jag hade svårt att komma ihåg vems kapitel jag läste men, ja, det störde inte heller så mycket. En bra historia väger upp det mesta.

Betyg: En fartfylld, spännande och innovativ berättelse med mycket humor, action och "vad händer härnäst?!". Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien och ja... var det bara jag som anade en hint om att Percy Jackson och olympierna skulle finnas i samma värld? Häftigt! Rekommenderas till alla från tio och uppåt.

Den röda pyramiden