Operation Mimer - Fredrik Brounéus

Kocken stack ner handen i fickan, tog upp en liten glasflaska och ställde den på bänken. Burken var smal som ett lillfinger och till hälften fylld med vitt pulver.
  "Vad är det där?" sa Timo.
  "Du känner mig. Jag vill inte veta", sa kocken och stirrade bedrövad på burken. "Men jag har fått order om att hälla den i doktorns portvin." 

Ett undervattensäventyr i en framtida värld på brinken till världskrig över kolonierna på havsbotten. Skeppspojken Timo tvingas fly från piraterna han jobbar för och hittar en oväntad bundsförvant i tångflickan Ira. Men intrigerna från skeppet tätnar under vattenytan och allting verkar leda till kolonin Nya Stockholm och Operation Mimer...

Omdöme: Här får man verkligen det som utlovas i form av ett fartfyllt och roligt äventyr, intressant världsbygge och fina karaktärer. Brounéus undervattensvärld är fascinerande och genomtänkt, med tångfolk, gruvkolonier och nomadiska kelpfarmare, samtidigt som den har en väldigt fantasifull känsla som passar mellanåldern. Jag gillar att äventyr och allvar blandas, ena sekunden pratar man om hur skepp dras av valar och nästa om fördrivningen av tångfolk. Boken innehåller en hel del samhällskritik och även om allt kanske inte fångas upp av yngre läsare tror jag det kan ge tillfälle för fina diskussioner, särskilt om man läser den tillsammans med en vuxen.

Timo och Ira är motvilliga protagonister som till en början helst av allt vill hitta sina syskon snarare än att ta reda på vad Operation Mimer egentligen handlar om. Båda får möta egna utmaningar, frestelser om besvikelser under resans gång. Jag gillar Iras vilja att bevisa sig själv inför sin bror och sin pappa, samt hennes förmåga att på något sätt reda ut allting efter att ha tagit sig vatten över huvudet. Timos resa är mer ensam och stundtals sorglig, vilket skapar en fin balans till kraftfullheten hos Ira och hennes haj.

Jag läser Operation Mimer som kritik mot exploatering av utvecklingsländer och jordens resurser, parallelliserat i kolonier i en undervattensvärld. Det finns säkert många andra sätt att läsa den på, men ett stort fokus ligger på orättvisor, människosyn och vad resursbrist betyder för olika människor. En nio till tolvårig läsare lär kanske inte tänka lika mycket på teman (varför analysera om man istället kan dras med i äventyret?) men det viktiga är ju inte frågorna boken tar upp, utan hur man knyter an till dem. Poängen är att man som läsare ska kunna känna identifiera sig med och känna empati för karaktärerna och deras situation. Där tycker jag att Brounéus har lyckats bra.

Betyg: Spännande underhavsäventyr med piratkänsla, inflätad samhällskritik och en helt ny värld att upptäcka. Viker inte från de mindre fina delarna av den fiktiva verkligheten men lämnar en med en tro på goda människor i massan. Passar för barn från cirka nio och upp!

Länk till: Bokus & Adlibris

Isporten: Mörkt vatten & Andra sidan - Jonna Berggren

Ismail tog sats på nytt, drog ett djupt andetag och tittade rakt på Jamila och Milo.  - Ni är ju inte riktigt som andra, eller hur? Ni har förmågor som inte andra har. Ni tål kyla, kan dyka länge under vatten utan att andas och ni kan tala med djur, eller hur?

Milo har just flyttat till Frillesås men passar inte in. Han är arg på skolan, de nya kompisarna, och sin mamma. Men så träffar han Jamina, som är "konstig" på samma sätt som han. Tillsammans utforskar de egenskaperna som gör dem unika - och väcker klassmorfar Ismails uppmärksamhet. 

Omdöme: Är lite kluven till den här serien! Å ena sidan tycker jag mycket om storyn (inlandsis, portalfantasy, magi, nordisk mytologi!) men å andra sidan tycker jag att språket ofta är klumpigt och övertydligt. Det har inget riktigt flyt och tar inte läsarna på allvar, ibland blir känslan referat snarare än berättelse. Det blir dock bättre i andra boken, så i tredje delen kanske jag inte har något att klaga på alls?

Karaktärsmässigt tycker jag väldigt mycket om hur Jamila och Milo är tydligt annorlunda, på det där jobbiga utstickande sättet, och tacklar det på olika sätt. Jamila är tuff och trygg i sig själv och bryr sig inte om vad andra tycker, medan Milo gärna vill passa in och vara som andra. Det är fint att båda sidorna får komma fram, och att de hittar vänner i varandra redan innan äventyret drar igång och de visar sig vara isfolksättlingar.

Första delen utspelar sig i vår värld på Frillesåsskolan och tacklar många vardagsnära problem, som att vara ny i klassen, att känna sig lätt mobbad och att förhålla sig till äldre elever på skolan. Det är lugnt och snällt och handlar om saker som jag tror är lätta att känna igen och identifiera sig med. Men det är först i andra delen, när Jamila och Milo anländer till Islandet, som jag tycker att allting verkligen tar fart. I och med prologen får vi veta att mer står på spel än vi först trott, och de höjda insatserna gör åtminstone mig mycket mer intresserad och engagerad som läsare.

Islandet bär på drag från både Island och istid, med ett hopkok av varelser från nordisk mytologi, forntid och mer klassisk fantasy. Så roligt att läsa om! Kombinationen inlandsis och nordisk mytologi fungerar verkligen bra och gör nytolkningen av varelserna mer verkningsfull (och mindre klyschig kanske?) än i många andra serier, vilket jag verkligen uppskattar.

Betyg: Fartfylld fantasy för mellanåldern med ett mer nordiskt och forntida fokus än genrenormativa världsbyggen. Har goa karaktärer, spännande varelser och bra driv!


Mörkt vatten & Andra sidan