Jorden vaknar - Madeleine Bäck

Men Krister ser ingen reaktion. Gunhild ligger där hon ligger. Alldeles slapp.
  "Fan också. Fan, fan, fan, fan, fan!" Beata sjunker ner på golvet intill Krister. Hennes ansikte är blankt av tårar. Rösten skakig och tunn. "Vad ska vi göra? Jag vet inte vad vi ska göra. Jag vet inte vad vi..." Hennes röst dör bort i snyftningar. 

Krister och Beata försöker återhämta sig från otäckheterna när vandrarna vaknar. Men båda bär på en naggande oro - är vandrarna verkligen borta för gott? I Hofors försöker Viktor göra upp med sin känsla av värdelöshet utan stenens krafter. Och han är beredd att göra vad som helst för att få dem tillbaka.


Omdöme: Det här är andra boken i skräcktrilogin om bruksmagi och vandrarväsen i Gästrikland. Och de är ju så galet snygga! Älskar omslagen, älskar de färgade sidkanterna som matchar omslaget, älskar landskapsbilderna precis innanför pärmarna... formgivningen är en dröm! Ångrar verkligen att jag bara har den första som pocket.

Förra boken slutade inte riktigt med en cliffhanger utan snarare lågmält. (SPOILERS, alltså.) Förutom en vag obehagskänsla i magen skulle man lika gärna kunnat tro att världen var räddad och faran över men så är inte fallet. Och nu när man är med på noterna direkt är hotet mer påtagligt och faktiskt otäckare.

Helhetsintrycket är ungefär som efter förra boken: jag gillar verkligen Bäcks Gästrikland, gillar trådarna som vävs mellan de olika personerna, hur intrigen uppenbarar sig bit för bit, och ja, jag börjar till och med gilla språket (trots att det är väldigt rått). Bäcks vandrare, och speciellt en fasansfull grej Beata hittar i ett badkar, är så otroligt äckliga och bra beskrivna. Ibland blir det lite mycket springa runt och förbereda för världens ände, men slutet var starkt, speciellt med tanke på ett överraskande dödsfall.

Betyg: Stämningsfull "äckelskräck" i svensk bruksmiljö där nutid möter historia och folktro. Relationerna börjar bli riktigt finmejslade och jag vågar knappt fundera på vad karaktärerna kan tänkas stå inför i nästa bok. Vilken riktning den än tar sig har jag en känsla av att det kommer bli riktigt rått, äckligt och tufft. Gillar!

Jorden vaknar

Vattnet drar - Madeleine Bäck

"Stenen." Viktor bryr sig inte om att han avbryter. "Visst. Jag tar ner madonnan. Men först stenen."
  Calle ler, men inte med ögonen.
  "Annars vadå?" säger han. "Dödar du oss alla, eller?"
  "Jag kan inte svara på det."

Allt börjar med stenen Viktor hittar under inbrottet i Ovansjö kyrka. Den som är varm och len i hans hand, som viskar saker till honom om kraft och styrka. Saker och ting vaknar till liv i Gästrikland, och ställer till det för dem som bor där. Viktor och hans gäng. Beata och hennes bästa kompis Celia. Krister och Tjäder på deras respektive jobb. Naturen är onaturligt skakad ur balans.


Omdöme: Det här är nog mitt allra första möte med skräck i bokform tror jag. Spontant trodde jag inte att det skulle vara min genre, men Vattnet drar tycker jag faktiskt verkligen om. "It grows on you" (eller i alla fall mig), sakta men säkert.

Början var helt ärligt ganska seg, eftersom det är tre/fyra perspektiv som introduceras i rask följd. Man får ingen riktig kontext kring hur de hänger ihop, vilket gjorde boken i helhet svår att greppa. MEN med det sagt tycker jag också att de många perspektiven och bristen på information var något av det bästa med boken. Det var väldigt svårt att veta vart berättelsen skulle ta vägen eller vilken roll de olika personerna hade.

Gillar man att tänka och pussla mycket när man läser tycker jag Vattnet drar är perfekt, så den är nog inget för de som gillar att bara dras med och få allt förklarat i realtid. Men jag älskar verkligen känslan när allt faller på plats och man verkligen ser hur alla trådarna tillsammans bildar en väv genom berättelsen.

Mitt enda frågetecken är nog kring huruvida det egentligen borde vara en ung vuxen-bok. Många av perspektiven är nämligen vuxna, och de yngsta karaktärerna är ca 22 år gamla. Vad jag läst i vissa recensioner är att yngre personer haft lite svårt att identifiera sig med dem, och jag tycker också att boken känns lite "vuxen". På skräcksidan är det mer groteskt (med många fantastiskt äckliga och unika detaljer!) än direkt läskigt, vilket jag uppskattar, och väldigt bundet till Sverige och svensk natur, kultur och historia.

Betyg: Är man skräckfan (eller sån som gillar mörkare fantasy) och gillar böcker som kräver en del tankekraft av läsaren så rekommenderar jag definitivt Vattnet drar! Tonen är väldigt rå, vilket kan ta ett tag att vänja sig vid, men passar Bäcks Gästrikland som handen i handsken.

Lägret - Lena Ollmark

"När polisen kom hade Louisa inte gjort något motstånd. Det var som om hon ville bli inspärrad och bestraffad", sa Amanda. "Som om det på något sätt skulle skydda henne från det onda hon bar inom sig."
  Det blev alldeles tyst runt elden. 

Hannah har åkt på konfirmationsläger på gården Björknäs mitt ute i ingenstans. Hon tror visserligen inte på Gud och tycker att kristna verkar rätt tråkiga, men barndomskompisen Emil ska dit, och hon vill knyta kontakt med honom igen. Dessutom vill hon äntligen lära sig spela gitarr. Men ingenting blir riktigt som hon tänkt sig på lägret, där den främmande varma kristna gemenskapen tycks gömma en hel del mörker. Vad händer egentligen på Björknäs?

Omdöme: Det här är nog faktiskt mitt första möte med skräck i bokform (om inte Miss Peregrines hem för besynnerliga barn räknas) vilket helt klart var spännande! Kanske speciellt med tanke på att det här är en ungdomsbok för cirka 12+, som därmed balanserar mellan gränserna "läskigt" och "inte för läskigt". Kusligt, men kanske inte "du kommer sova med nattlampa och ändå drömma mardrömmar i flera veckor framöver"-skrämmande.

Det coolaste med skräck som genre är ju hur "monstren" och det okända kan användas som metaforer för saker som händer i samtiden, saker som skaver eller skrämmer. Jag var och lyssnade på Ollmark prata på en bokträff anordnad av några Stockholms förlag, och då pratade hon om att skräck är som en kontrollerad plats för barn och unga att möta rädsla och skrämmande saker på.

Även om man skulle kunna tro att Lägret diskuterar religiös extremism eller liknande, så är det inte alls fallet. Snarare är det en ganska realistisk bild av konfirmation och Svenska Kyrkan idag (så som jag upplevt det under konfirmationsläger med två olika församlingar); en plats som förespråkar gemenskap och tillit och inte ställer krav på den enskilda individens Gudstro. Det boken istället riktar in sig på är känslan av utanförskap, vilket jag tror är något många unga oroar sig för, och följder av kunskap och okunskap, när sanningen borde komma fram och inte.

Jag älskar just utanförskapstemat, för Hannah blir i själva verket verkligen insläppt i gruppen där alla är öppna och vänliga, men känner sig ändå utanför. Och jag har alltid älskat "ensam bland andra"-koncept, för de är så vanliga och realistiska.

Det enda jag egentligen kunde önska annorlunda är nog slutet. Jag tycker verkligen om epilogen och hur tråden med Jonatan (och Hannahs egen utveckling) löstes på ett bra sätt, men dessförinnan finns det en del jag tycker saknas. Det som verkligen var intressant med skräckdelen var trots allt egentligen en specifik karaktärs beteende, vilket inte alls blev utforskat i större omfattning efter "the big reveal". Kontrasten mellan skräcken och verkligheten, samt tråden med Emil, blev också väldigt abrupt avklippta - jag skulle ha velat se alla tre behandlade närmare. Men men!

Betyg: En mysrysig och snabbläst bok som passar bra att läsa innan man själv ska konfirmera sig om man är i den åldern, eller om man bara är sugen på ett skräckmysterium som får en att tänka och känna. Mer kuslig än läskig, men jag tror att det passar de flesta bra!

Lägret