The Princess Bride - William Goldman

Hello there," Inigo hollered when he could wait no more.
  The man in black glanced up and grunted.
  "I've been watching you."
  The man in black nodded.
  "Slow going," Inigo said.
  "Look, I don't mean to be rude," the man in black said finally, "but I'm rather busy just now, so try not to distract me."
  "I'm sorry," Inigo said.
  The man in black grunted again.
  "I don't suppose you could speed things up," Inigo said.
  "If you want to speed things up so much," the man in black said, clearly quite angry now, "you could lower a rope or a tree branch or find some other helpful thing to do.” 

Omdöme: Får man säga att det här är en "klassiker"? För det känns som en klassikerrecension, även om filmen kanske är kändare än boken. Och precis som jag älskar filmen finns det en hel del älsk med boken också, men det är lite blandat med fundersamheter också, så lika mycket fullträff är det kanske inte.

The Princess Bride är skriven som en "abridgment", en förkortad version av en fiktiv historisk roman med samma namn, som bara innehåller "the good bits". Det vill säga pirater, fäktning, jättar, bestar, eldträsk, tortyr och äkta kärlek. Inte så mycket drabbel om klänningar. Till förkortningen medföljer även författarens egna kommentarer samt tre olika förord, där författaren berättar om sitt (fiktiva) liv och hur det hör ihop med boken.

Jag vet inte hur man bäst ska lägga upp läsningen, men jag läste det första (tidsmässigt) förordet, sedan boken, sedan nästa förord, sedan det första och enda kapitlet Goldman var "juridiskt tillåten" att bifoga, och sedan det absolut sista förordet. Men nästa gång jag läser kommer jag nog göra en liten egen abridgment med bara de bästa bitarna: dvs skippa de två sista förorden. För det är själva huvudhistorien som är bäst, helt klart.

Det jag älskar med boken är hur den visar mer bakgrund till ens favoritkaraktärer. Speciellt Iñigo! Älskade hans bakgrundshistoria. Sen är tonen förstås fenomenal, Buttercup får en helt annan personlig utveckling, och början av historien (med Buttercup och Westley) är himla härlig.

Det jag är tveksam till är det lite sunkigt sexistiga perspektivet ibland, speciellt i Goldmans "egna" delar (eftersom det är fiktivt gissar jag att han gör sig själv till ett asshole med flit? den är ju dessutom skriven på 70-talet). Men även när det kommer till Buttercup och Westley, de ca 40 sidorna mellan bergsrullningen och slutet av the fire swamp-delen. Hon är självisk och bidrar med 0, medan han, av någon oförklarlig anledning, älskar henne ännu mer för det och arbetar ännu hårdare för att hjälpa och rädda henne osv osv.

Men å andra sidan räddar Goldman det sedan genom just Buttercups personliga utveckling, på ett sätt som faktiskt är bättre genomfört än i filmen. Och helt ärligt, älskar man filmen så går man verkligen miste om något ifall man inte sedan läser boken!

Betyg: Trots lite tveksammare partier så måste jag ju säga att det är en favorit ändå! En av höjdarna inom sarkastisk äventyrsfantasy som klarar av att driva med sig själv och genren, och gör det med bravur. Den illustrerade versionen är också galet fin!

The Princess Bride