Funderingar: Kronisk smärta & "Dödens märken" (Carve the Mark)

Veronica Roth kommer nu med första boken sen Divergent-serien: "Dödens märken", en fantasyberättelse i två delar.

Jag har inte hunnit läsa boken än (den står i bokhyllan och väntar!) men har smygläst lite recensioner på andras bokbloggar och Goodreads. En sak jag sett många reagera på, "omkring" boken, är Roths inställning till kronisk smärta.

I en intervju satt nämligen hon och intervjuaren och diskuterade karaktären Cyras "gift"; att ge, men också ha, smärta. (Sideline: tycker det börjar bli lite kliché i YA att kvinnliga huvudpersoner har kraften att ge andra smärta, men Roth kanske gör nåt nytt av det, vem vet).


Tre saker folk har reagerat på/tolkat utifrån intervjun:

• Att Roth ser kronisk smärta som en "gift" eller gåva
• Att huvudpersonen är "worthy of pain" tillsammans med andra karaktärer (?)
• Att inspirationen är kronisk smärta, sedan Roth har vänner som lider av endometrios

Efter att ha läst intervjun väljer jag att lägga tonvikten på ordet tolkat. För även om jag förstås förstår att personer som lider av kronisk smärta upprörts väldigt av intervjun och det den tycks säga om kronisk smärta, tycker jag att den har blivit felaktigt läst.

1) När Roth säger att den kroniska smärtan är en gåva/"gift", så menar hon ju inte faktiskt att det är en fin present som huvudpersonen förärats med. Det bara råkar vara namnet på "superkrafter" i hennes fantasyvärld, vilket är logiskt med tanke på att de flesta andra personer inte har krafter som nödvändigtvis är negativa. Det blir därför snarare ironiskt för huvudpersonen att folk kallar det en gåva.

Problemet med det här tror jag ligger hos intervjuaren, som rätt ignorant säger:

 "Yeah. Well, I was struck by the - and maybe I'm getting carried away with the metaphor, but I - to me it meant that chronic pain I guess can be a gift. It makes us sensitive about the world despite our pain or because of it.

Med andra ord, att Roth bokstavligt menar att det är en gåva och att folk som lider av kronisk smärta ska vara tacksamma för hur det möjliggör extra känslighet för världen omkring en. Vilket HELT KLART är problematiskt, men ingenting Roth själv sagt?

Hon pratar istället om hur kronisk smärta kan ta över ens liv, hindra ens potential och att det kan vara fruktansvärt när ingen tar en på allvar. Vilket är något av en hyllning till vännerna som lider av endometrios, som många läkare inte ville ta på allvar.

2) Ordvalet "worthy of pain" är ju helt klart olyckligt, men också ofta taget ur kontext när man diskuterar intervjun. Citat är nämligen "why she thinks she is worthy of pain". Det är med andra ord Cyras eget resonemang, och en form av psykiskt självskadebeteende, att inbilla sig att man förtjänar smärtan som getts till en. 

Jag väljer att inte läsa det som att Roth säger att Cyra är "värdig" smärta som en sorts nobilitet, utan snarare som ett tecken på hur hon inte mår särskilt bra psykiskt.

3) Med tanke på ovanstående tycker jag faktiskt att det verkar som ett ganska vettigt sätt att försöka porträttera kronisk smärta i fantasymiljö? Men sen vet jag ju inte hur hon faktiskt utförde det hela i själva boken, så jag ska väl inte säga för mycket. Någon som läst och vet? 

Till skillnad från det som sagts om den rasistiska vinkeln och förstärkandet av stereotyper i romanen (vilket helt ärligt inte borde gå att rädda i min mening) så tycker jag att just det här dragits ur proportion. Jag ser det mer som ignorans från intervjuaren än Roth själv, på temat kronisk smärta. 

Vad tycker ni?