En bokbloggares hemliga liv

Jag har blivit taggad av Beate och Petra att göra "En bokbloggares hemliga liv"-tagen (tack så mycket!) så ja... here goes! (Ber om ursäkt för att det blev så långrandigt.)


1. Hur länge har du bloggat?

Sen oktober 2012, så snart tre år! Det känns verkligen inte som att jag hållit på så länge så jag blir alltid lite överraskad när jag tänker på det.


2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?

Ju längre framåt i tiden man går desto svårare blir det förstås att säga säkert, men som det ser ut nu hoppas jag på att fortsätta många år till. Jag har dessutom upptäckt att jag kan använda bokbloggandet till så kallat "CAS" i skolan (jag går IB-programmet på gymnasiet) så just nu ser jag bara fördelar med bloggandet!

3. Vad är det bästa med att vara bokbloggare?

Böckerna? Gemenskapen? Läsglädjen? Alla tre tror jag :)

4. Vad är det värsta med att vara bokbloggare?

Kraven man sätter på sig själv! Jag skrev ett jättelångt inlägg förra våren om att man inte har några skyldigheter som bloggare och bara ska göra det man tycker är roligt... men samtidigt kan jag ibland känna mig pressad att läsa si och så många böcker, skriva så ofta och så vidare och så vidare.

En sak jag tänkt på speciellt är att jag ofta lät bli att läsa tegelstenar och omläsningar eftersom de antingen tog lång tid att läsa eller inte "gick" att skriva recension på. Men nu när jag blivit medveten om det själv har jag försökt ändra på det ;)

5. Har du svårt att skriva rubriker till din blogg?

Man kan ju alltid önska! Nej, precis som många andra svarat så skriver jag främst inlägg med standardiserade namn, t. ex. titel och författarens namn till recensioner.

6. Finns det några bokbloggare du beundrar?

Väldigt, väldigt många. Så många att jag nog inte nämner några specifikt eftersom jag bara kommer känna mig dum om några timmar när jag kommer på att jag glömt någon...

Men generellt beundrar jag folk som skriver A) roliga och fantasifulla inlägg B) ofta eller som C) har superfina bloggdesigner. Själv är jag för oteknisk för sådant, men jag älskar när en blogg ser så där ljus och proffsig ut!

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?

Det är ingenting jag tänkt på! Jag vet inte riktigt om det är något jag är särskilt sugen på heller, men kanske någon författare? Om man nu tänjer lite på definitionen av "bokblogg" eftersom författare ofta skriver mer om själva skrivandet av böcker än läsandet.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T. ex. vilken tid, klädsel, dryck m.m.

När jag får tid! Jag är inte en så pass rutinmässig person att jag skriver hela veckans inlägg på helgen och sedan tidsinställer dem (även om jag försökt, för det är roligare om det kommer inlägg ofta vs var tredje dag som jag oftast får till) utan det blir mest när jag känner att "nu måste jag skriva något snart!"

(Om ni lovar att inte skvallra för mina lärare så måste jag tyvärr erkänna att det skrivits en hel del på lektionstid också. Det kan bli vår hemlighet, right?)

9. Har du svårt för att skriva recensioner?

Jag har svårt för att sätta mig ner och börja, men själva skrivandet brukar inte vara något problem. Däremot är det alltid lite jobbigt om jag inte har den fysiska boken i närheten eftersom jag brukar inleda recensioner med ett citat och ibland har jag blivit tvungen att lusläsa goodreads efter något som passar...

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?




11. Vilka taggar du för den här taggen?

Emma från Hundraböcker, Hannah från Drawreadandtakeaphoto, Carolina från RomeoandJuliet, Elvira (eller har du redan blivit taggad? jag dubbeltaggar för säkerhetsskull) från The World I Live in och Filippa från Countless Books.

All the Bright Places - Jennifer Niven

I stop under a streetlight. I drop the fast talk and the charm. "I want to know why you were up there. And I want to know that you're okay."
  "If I tell you, will you go home?"
  "Yes."
 "And never bring it up again?"
 "That depends on your answers."

Theodore Finch och Violet Markey träffas för första gången uppe vid skolans klocktorn. Båda har burit runt på tanken att hoppa väldigt länge - men ingen av dem gör det. Istället kommer båda ner, om än inte tillsammans, och även om det sista Violet vill är att behöva dras med "Theodor Freak"... så är det kanske just det hon behöver?

Omdöme: ÅÅÅH vad underbar den här boken är! Så fin och viktig och underbar! Ny favorit.

Det bästa med den här boken (spoilers, markera för att läsa) är att den ser så oskyldig och fin ut. Innehållet är så otroligt gulligt och BAM! chockfaktorn blir på något sätt enorm eftersom man hela tiden tror att det på något sätt kommer bli bra till slut. Hoppas verkligen att slutet inte blir allmän kännedom á la "The Fault in Our Stars" så att budskapet verkligen träffar så som det gjorde mig. (Slut på spoiler.) I efterhand märker man verkligen hur Niven skrivit för att uppmärksamma ämnet (och på rätt sätt) men skenbart använt sig av contemporarymallen och lyckats väldigt, väldigt bra med det.

Niven lyckas verkligen med sina karaktärer och dialogen fick mig hela tiden att le. Det är lite som en väldigt mysig bergochdalbana med ett kraftfullt slut. Dessutom fanns det en del minnesvärda citat i boken som jag kommer att ta med mig.

Betyg: Finns inte mycket mer att säga än att jag R-E-K-O-M-M-E-N-D-E-R-A-R. Läs den! Den är precis lika underbar på insidan som utsidan (om inte mer) och förtjänar verkligen hajpen som kom när den släpptes. Enligt mig alltså.

All the Bright Places

(Fler) Tips på novelltävlingar

Häromveckan fick jag ett till tips på en hemsida som håller koll på olika skrivtävlingar landet runt. Den är faktiskt nästan mer aktivt uppdaterad än de jag hittat tidigare, och väldigt tydlig med vilka datum det gäller (med andra ord enkel att hålla koll på!).

Hemsidan är Eva Ulleruds Skrivarlyan här.

Det verkar vara ett stort intresse för erotik bland annat, men jag tycker personligen att Vilja förlags tävling (de söker manus till lättläst roman för vuxna) är mest lockande. När man skriver lättläst måste varje mening trots allt vara mycket mer uttänkt och kärnfull - och så är temat spännande.

En berättelse handlar ju om en konflikt, så hur ska man få in en känsla av glädje och välbefinnande på så få tecken och samtidigt göra det så spännande att man hela tiden vill läsa vidare... det låter som en rolig utmaning!

(Hint: Jag och min kompis har faktiskt en idé med liten twist som vi jobbar på till just den tävlingen. Men vi får se hur det blir ;))

Den unga eliten - Marie Lu

Jag är Adelina Amouteru, viskade vålnaderna till min far och en korus av röster formulerade mina fulaste och mest hatiska tankar. Mitt hat. Jag tillhör ingen. I natt svär jag att jag kommer sätta mig över allt som du någonsin har försökt lära mig. Jag kommer att bli en kraft som den här världen hittills aldrig har skådat. Jag kommer att få så stor makt att ingen kommer att våga skada mig igen.

Adelina tillhör den unga eliten, de som överlevt blodfebern och utvecklat övernaturliga förmågor. Men hennes kraft är dödlig och inuti gömmer sig ett stort mörker som kan komma att avgöra om hon får leva eller inte. Fångad emellan Teren Santoro som svär på att utrota alla elitärer, och Enzo Valenziano, som vill åt rikets tron måste hon göra allt för att skydda sig själv och sin syster.

Omdöme: Jag var ju inte helsåld på Lus hajpade Legend-serie, men nu med Den unga eliten har jag helt klart hoppat på tåget! Berättelsen är spännande, karaktärerna fängslande och man ville hela tiden verkligen (och ibland VERKLIGEN INTE) veta vad som skulle hända näst.

Valet av berättarperspektiv, som växlade mellan Adelinas första person och korta inblickar i övriga karaktärers liv genom tredje person tyckte jag verkligen om. Det kändes fräscht, gjorde att man slapp förvirring, och gav bättre inblick och förståelse.

Det enda jag egentligen inte gillade med Den unga eliten är på samma gång det som gjorde att jag verkligen tyckte om den: det är en sådan där bok där allting som kan gå fel faktiskt går outhärdligt fel. Kändes det som. En sådan bok fungerar bara om man verkligen bryr sig om karaktärerna, och med tanke på hur många gånger jag blev tvungen att lägga ifrån mig boken och tänka "nej, nej, nej, nej!" så har Lu verkligen lyckats.

Slutet innehöll också en minnesvärd twist och cliffhanger inför nästa bok. Summan på kardemumman var väl egentligen att jag nu längtar tills den släpps, det känns som om jag måste få veta om det som hintas faktiskt kommer att hända, och hur det i så fall kommer bli!

Betyg: Verkligen rekommenderat - Den unga eliten har verkligen allt jag skulle kunna önska av en dystopi/fantasy och jag känner på mig att serien kommer att bli en ny favorit. Läs den!

Den unga eliten 

The Retribution of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"So we can't start a fire. We can't fly. We can't create a force field. We are the most bullshit superheroes."

OBS! Spoilers från tidigare delar förekommer
Mara vaknar upp (förvirrad, drogad, tom) på Horizon Residentual Treatment Center. Med osannolik hjälp utav Jude lyckas hon och hennes vänner ta sig ut därifrån och tvingas fly genom landet i jakt på en lösning som kan hjälpa dem ta reda på mer om sig själva. Vad är de egentligen? Hur kan de kontrollera sina krafter? Och viktigast för Mara: vad har egentligen hänt med Noah?

Omdöme: Sista delen i Mara Dyer-trilogin! Med tanke på att jag inte varit jättemycket för serier på den senaste tiden är jag glatt förvånad att jag tuggat mig igenom de här på bara några månader.

Den här boken var egentligen inte särskilt mörkare än de tidigare två (de mest obehagliga sakerna, enligt mig, hände med Jude i första delen) men Mara har däremot blivit väldigt, väldigt mörk. Faktiskt finns det så mycket mörker i henne att jag stundtals känner mig helt avskild från henne för jag kan bara inte förstå den där mördarlusten. De tillfällena läste jag vidare för de andra karaktärernas skull för jag hejade helt ärligt inte på Mara längre i mitten av boken, även om jag började tycka bättre om henne igen framemot slutet.

Det absolut bästa med boken var Jamies humor som äntligen fick ta den plats det förtjänar. Han kastar nästan aldrig ur sig något som inte är en fullpoängare, och jag tänkte bjuda på ett exempel:

I planted a kamikaze kiss on Jamie's cheek.
 "FUCK," he shouted, wiping it off. "What if you killed me!" He threw a Skittle at my face. It hit my forehead.
 "Ow!"
 "Taste the rainbow bitch."

I övrigt blev det klart redan i förra delen att Hodkin blir bättre och bättre för varje bok hon skriver och så i det här fallet. Med undantag för något sega segment med tillbakablickar från mormorns liv (som jag tyckte om i förra boken men som nu mest fördröjde tempot) och en otroligt cheesy sexscen (har aldrig sett någon skildra sex på det sättet förut och det blev mest hoppigt) så var den faktiskt väldigt bra. Är man sugen på en gammal hederlig Paranormal Romance YA-bok rekommenderar jag verkligen den här.

Betyg: Som sagt, är man sugen på klassisk Paranomal Romance (komplett med swoonigt kärleksintresse, häftig övernaturlighet, rapp dialog och visst mörker) i format av trilogi, så läs den här. Med undantag för första boken är den ganska klichéfri och tempot är läsvänligt.

The Retribution of Mara Dyer

Läsuppdatering

Idag har jag suttit på ett tåg, med en bok, och gråtit.

Kände mig arg, ledsen och kärleksfylld på samma gång.

Det var en bra sorts bok.

Den röda pyramiden - Rick Riordan

Kapitel 35. Män frågar om vägen (och andra tecken på jordens undergång)

Carter och Sadie Kane träffas bara två dagar om året, trots att de är bror och syster. Deras pappa är nämligen en excentrisk arkeolog som reser världen runt och deras morföräldrar vill inte utsätta sitt favoritbarnbarn för det livet. Sadie stannar därför i London medan Carter utforskar pyramider och museer. En utav dagarna Carter och Sadie träffas på är julafton och just den här gången beter sig deras pappa väldigt underligt. Han är stressad och förföljd av udda, nästan skrämmande figurer, pratar om syskonens döda mamma och att "ställa allt till rätta..."

Omdöme: Det här är alltså Riordans nya serie som fokuserar på egyptisk mytologi snarare än grekisk. Han gör det på ett lika originellt, kreativt och framförallt roligt sätt i Kanekrönikan som i Percy Jackson & The Olympians och det är definitivt något jag rekommenderar att man läser. Att lyckas ta något uråldrigt och placera det i samtiden med sådan självklarhet är verkligen beundransvärt och det känns som om man lär sig något mitt i allt spännande och roligt.

En utav Riordans största styrkor är förstås humorn i hans berättande och på just den punkten tror jag kanske man får ut mer av boken om man läser den på originalspråk. Vissa skämt eller häftiga one-liners gör sig helt enkelt inte lika bra på svenska som engelska. Men det här är samtidigt en väldigt bra översättning som verkligen behöll Riordans komiska ton och jag tycker inte att man går miste om alltför mycket.

Boken är skriven som en transkriberad inspelning, vilket jag först var orolig över, eftersom det kunde bli tjatigt. Men Riordan lyckades även där och i slutändan tyckte jag till och med om det. Ibland var syskonens berättarröster så lika att jag hade svårt att komma ihåg vems kapitel jag läste men, ja, det störde inte heller så mycket. En bra historia väger upp det mesta.

Betyg: En fartfylld, spännande och innovativ berättelse med mycket humor, action och "vad händer härnäst?!". Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien och ja... var det bara jag som anade en hint om att Percy Jackson och olympierna skulle finnas i samma värld? Häftigt! Rekommenderas till alla från tio och uppåt.

Den röda pyramiden

Massolit Book Blog Awards - så gick det!

"Finalen" (eller vad man nu ska kalla det) i Massolit Book Blog Awards gick av stapeln i tisdags, på en väldigt mysig förlagsvåning. Det var massor av folk där (bland annat inköpare från bibliotek, förläggare, författare och så klart bokbloggare) och var väldigt fint.

Jag önskar att jag kunde säga att jag gick därifrån med massor av nya och intressanta kontakter (för det fanns väldigt många människor där som såg väldigt intressanta ut) men jag är uppenbarligen inte särskilt bra på mingel och pratade bara med några få och inte så länge. Men men! Bättre lycka nästa gång ;)

Väljer att ha en liten, suddig bild, ifall
någon inte skulle vilja synas tydligt.

Vinnarna i de olika kategorierna var i varje fall:

Kulturkollo i kategorin "Årets bokblogg" och "Årets bokbloggsinlägg" - GRATTIS!

Och Feministbiblioteket i kategorin "Årets nischade bokblogg" - GRATTIS!




Jag vill bara passa på och tacka ännu en gång till de som eventuellt röstade på mig och ja, det var förstås jätteroligt att få vara där! Det är något speciellt med att besöka förlag... älskar det, helt enkelt.

Tjusig bokdekoration inne i lokalen - böckerna är upphängda i krokar!

På västfronten intet nytt - Erich Maria Remarque

Denna bok vill varken vara en anklagelse eller en bekännelse. Den vill endast vara ett försök att berätta om en generation som förstördes av kriget -- även om den undkom granaterna. 

På västfronten intet nytt är en till stor del självbiografisk roman om E.M. Remarques upplevelser under första världskriget. Den är berättad ur perspektivet av den unga tyska soldaten Paul Baumer. Han beskriver det tuffa, eländiga, omänskliga samt den nödvändiga mentaliteten hos soldaterna på ett sätt som fått många att kalla romanen "den mest skakande krigsskildringen".

Omdöme: Det här är onekligen en klassiker, men utav den sorten jag har mer respekt för än t. ex. Brott och straff eller något verk av Jane Austen. Remarques sätt att skildra kriget är så absolut att det inte riktigt går att värja sig ifrån - till och med i soldaternas bästa stunderna får jag som läsare en tydlig obehagskänsla och det går verkligen inte att blunda för hur meningslöst kriget var. Det är de små detaljerna som gör det, de vardagliga sakerna bara en av soldaterna skulle kunna tänka på eller komma ihåg, som får boken att kännas brutalt verklig och gå hem på ett sätt andra krigsskildringar oftast inte gör.

Det är inte en bok att sträckläsa, utan att läsa lite i taget utav. Berättelsen är skickligt skriven, med mycket stämning och känsla under raderna, och den ställer hela tiden frågor. Varför dör soldaterna för ett krig de själva inte bett om? Vad gör det med en människa att ligga där ute vid fronten? Vad händer efteråt? Varje kapitel har även ett underliggande tema och gemensamt cementerar de verkligen den där "skakande" känslan.

Jag skrev ner många tankvärda citat under läsningens gång och tog även till mig en del berättarteknik av Remarque. Framförallt tänker jag då på hans otroligt effektfulla slut, där han använde en ovanlig, men väldigt intressant teknik som man verkligen kan analysera.

Betyg: Det här är en bok jag tror aldrig kommer att bli inaktuell. Remarque lyckas med konststycket att skildra första världskriget på ett brutalt sätt utan att fokusera på våldet och det dramatiska man ser i filmer, utan genom känslorna hos en liten grupp individer, och det är verkligen läsvärt. Krig kan man aldrig lära sig för lite om.

På västfronten intet nytt

The Red Necklace - Sally Gardner

If things were different, if there were no revolution, no war, no threads of light, if he were rich, would he go back to London with her and ask for her hand in marriage? He smiled, for the answer was simple. Yes, yes, he would. 

Frankrike kokar med den förestående revolutionen och folket förbereder sig för massaker av aristokratin, som i sin tur låtsas som ingenting, övertygade om sin överhöghet. Mitt i allting finns en romsk pojke som heter Yann och som tillsammans med sin vän, dvärgen Tetu, reser runt och visar upp sina magiska krafter. En dag har de en föreställning på ett stort gods där Yann träffar familjens undangömda svarta får, flickan Sido. Mellan dessa ödesbestämda unga människor vävs nu en historia av tragedi och kärlek, orkestrerad av en skrämmande Greve Kalliovski...

Omdöme: Först och främst vill jag bara berätta att TOM HIDDLESTON LÄSER LJUDBOKEN! Han lever sig verkligen in i berättelsen och sex och en halv timme känns nästan för kort. Det var den största anledningen till att jag skaffade ljudboken men berättelsen visade sig (som tur var) också vara spännande. Blandningen av den historiska miljön och magin går ihop och får boken att sticka ut.

Att Yann och Tetu var romer tyckte jag var en väldigt intressant detalj och jag önskar att Gardner skrivit mer om deras kultur än vad hon gjorde. Att deras magiska krafter inte var alltför stereotypa utan gick ihop till viss del med deras ursprung var också något positivt och jag tyckte om hur hon valde att använda dockor. (Vem tycker inte att dockor är läskiga?)

Sido som "underdog" med sin komplicerade relation till pappan, och den förödmjukande hältan, var förstås lätt att sympatisera med även om jag för det mesta föredrog Yann. Antagonisten Kalliovski däremot var inte någon större favorit, han hade inte tillräckligt djup för min smak, men han lyckades åtminstone med att vara obehaglig.

Betyg: Tycker du om att läsa berättelser i historisk miljö, med magisk twist och karaktärer med ovanliga ursprung? Då är The Red Necklace något för dig! Speciellt om du tycker om Tom Hiddleston ;) (Ungdomsbok, men går förstås att läsas av vuxna också.)

The Red Necklace

Amerikanskt drama mellan författare och bokbloggare

Jag tittade på en booktube-video för någon dag sedan och fick höra att "jag vet att Kathleen Hale är ett no-no för bokbloggare..." och blev så klart JÄTTEnyfiken. Varför säger man att en författare är ett no-no? Är hen fruktansvärt dålig på att skriva, eller kanske öppet rasistisk i sociala media, eller något?

Bild från den här artikeln.

Tja, storyn går (i korta drag) så här:

• Kathleen Hales bok förhandsläses utav bloggare, och speciellt en negativ recension fastnar - en bloggare som bl. a. skrivit "fuck this" och även kritiserat den för att ha en något romantiserad bild på våldtäkt och enligt författaren följaktligen fått i princip alla andra bokbloggare att därefter ge sågningar med hänvisning till recensionen
• Visst drama pågår när författaren blir smått besatt utav denna bloggare som hon påstår försöker provocera henne till att gå till motattack, så att hennes karriär förstörs
• Författaren tar kontakt med andra som också "trakasserats" av bloggaren
• Författaren stalkar bloggarens facebook och twitter och börjar misstänka att personen ljuger om sin identitet, och får till och med tag på bloggarens adress från ett bokförlag
• Författaren åker till adressen men fegar ur innan hon ringer på dörren
• Författaren ringer till personen som bokförts på adressens jobb och berättar om att någon använder hennes bilder m.m. på sin blogg, och sedan ännu en gång, när hon konfronterar henne
• Bloggaren försvinner nästan helt från internet
• Författaren skriver en artikel om det hela i The Guardian

Alltså: dålig recension + viss förolämpningskampanj mot författare = besatt författare på stalking turné

Artikeln hittar ni här. En kortare version av historien, som täcker fler vinklar, hittas på buzzfeed här. 

Bild från Hales twitter.

Jag tycker att Hales artikel är otroligt välskriven, och jag kan tänka mig att historien hon berättar skulle kunna bli en riktigt bra roman, där man sympatiserar med huvudkaraktären. Jag förstår trots allt hennes reaktion, det är jobbigt att ta kritik, och lite för enkelt att kolla upp folks sociala mediasidor. 

Men att ringa och konfrontera bloggaren så som hon gjorde (visst, det är oärligt att använda sig av falsk identitet och dålig stil att göra livet surt för författare, men det gäller väl att ta med en en nypa salt? Man får kritik, så är det bara. Till och med omogen kritik.) var att gå för långt.

Att åka till någons hus är förstås INTE okej. Men precis som många andra skrivit är väl något av det mest obehagliga i historien att människor från bokförlag m.m. uppmuntrade författaren att göra detta, och dessutom gav författaren bokbloggarens adress. Hm?

Det här var med andra ord en (gammal) nyheter från den amerikanska bokbloggsvärlden. Har någonting liknande hänt i Sverige? Själv har jag aldrig hört talas om personligt påhopp av bokbloggare på författare, så det enda jag kommer att tänka på är när Mikael Niemi kastade en tårta i ansiktet på en annan författare (här och här), men det hade ju ingenting med bokbloggare att göra.

Black Ice - Becca Fitzpatrick

They say that when you're about to die, your life flashes before your eyes. They never tell you that when you watch someone you once loved dying, hovering between this life and the next, it's twice as painful, because you're reliving two lives that traveled one road together. 

Britt och hennes bästa kompis ska upp till kompisens stuga i bergen under lovet. Britt ser fram emot att fotvandra ute i den karga miljön och äntligen få klara sig själv. Men när hon får veta att kompisens bror, tillika Britts expojkvän, ska följa med dem vet hon inte vad hon ska tycka. Vill hon ha honom tillbaka? Eller visa honom hur bra hon klarar sig utan honom?

Inte blir det bättre av att de kidnappas i en snöstorm med en mördare lös heller.

Omdöme: Det mest intressanta med Black Ice var de moraliska dilemman Britt ställs inför. Jag ska försöka att inte spoila något nu, men tanken är - är det okej att tycka om någon som gör elaka, rentav olagliga och oförlåtliga, saker? Mord i allmänhet är (med rätta) ett otroligt tabu i vårt samhälle. Samtidigt är det uppenbart vart Fitzpatrick ville komma med sitt kärleksintresse - man ska falla hals över huvud för honom. Och i en fantasy, antingen i en fantasyvärld eller i en version där killarna är övernaturliga, skulle man svalt det utan vidare. Men i en realistiskt roman känns det lite obehagligt.

Något annat jag tyckte om var stämningen i romanen. Fitzpatrick lyckas verkligen med den där kvävande panikkänslan av att vara i livsfara hela tiden. Britts liv hänger på en skör tråd, och man kan verkligen känna det.

Boken är snabbläst och spännande, med den osannolika kombinationen rosa fluff och mörkhet, som på något sätt faktiskt lyckas. Perfekt tonårsläsning. Det enda tråkiga var att jag kunde lista ut den stora twisten redan efter halva boken (visserligen lyckades Fitzpatrick få mig tvivla på det några gånger, men jag blev ändå inte överraskad när sanningen kom fram). Slutet var dessutom cheesy, och Britt var ibland lite jobbig, men resten gillade jag.

Betyg: Ungdomsroman med bra takt, visst mörker, spännande mord och en del moraliska dilemman. Handlar mycket om överlevnad men också hur det är att inte kunna lita på någon annan än sig själv... eller?

Black Ice

Nominerad för Årets bokbloggsinlägg!

Yes, idag avslöjades det vilka bloggar och inlägg som blivit finalister i Massolit Book Blog Awards. Ett utav mina inlägg lyckades faktiskt ta sig in till "the final three" i kategorin Årets bokbloggsinlägg! Tack så mycket till den som nominerade mig :D

Inlägget känns förstås inte lika proffsigt som Kulturkollos eller Den döda zonens (det var inte meningen heller, eftersom det var så mycket personliga åsikter i det) men jätteroligt hursomhelst! Mest av allt slogs jag dock av hur proffsiga bilder de andra bloggarna hade medan jag hade min rätt fula panda jag ritade i Paint för tre år sedan.... menmen!

Nu är det fritt fram att rösta till och med den 11:e mars, så jag rekommenderar er till att gå in och kika på finalisterna. Om inte annat kan ni hitta nya favoritbloggar :) Länk har ni här.

Det blir nog inget bokigt inlägg idag...

Jag hade "storslagna" planer på inlägg jag tänkte skriva nu till helgen, eftersom jag var fylld av energi i torsdag och fredags. Men det har ju varit lite tomt här (varken någon Haul, eller inlägg om den sortens svenska man läser på IB, eller någon recension, eller någonting) och anledningen är den att jag i fredags gick och la mig jättejättetidigt, i lördags steg upp halv fem och...

ÅKTE TJEJVASAN!!!

Jag och min mamma precis innan start...

Jag vet, jag är lite chockad själv faktiskt. I väntan på att min hjärna ska återhämta sig från den upplevelsen (den tror fortfarande den är kvar därborta i Dalarna och stryker runt spåret i jakt på blåbärssoppa, ungefär) kaaaaaaan det vara så att jag inte får något skrivet alls.

Men nu blev det inte en helt inläggslös helg i varje fall! Var det någon annan som åkte?