Best of 2014

Jag ska vara helt ärlig nu och säga att minnena av böckerna jag läst under hösten är mycket färskare än dem jag läste i våras... så risken finns att listan blir överrepresenterad av just dessa böcker trots att många jag läste i januari var riktigt, riktigt bra. Men let's begin!

Böckerna är inte nödvändigtvis publicerade under 2014 utan böcker jag läst under året. Kategorierna är en aning whimsical men det överlever ni nog. Gott nytt år, allesammans!

Favorit contemporary - My Life Next Door av Huntley Fitzpatrick

Utan tvekan! My Life Next Door använder sig utav klassskillnaden mellan en rikemansflicka som alltid varit snäll och beskedlig, och killen från huset bredvid, med stor och bullrig familj och viss hålighet i plånboken... Den handlar om att bryta sig fri från normerna, vad som egentligen är viktigt i livet, och faran i att gömma sig bakom fasader.

Fokuserar mycket på relationer; både kärlek, vänskap och familj sätts på prov och utforskas i alla nyanser. Väldigt mysig och varm bok med en spännande vändning! Recension hittar ni här. Den finns tyvärr inte på svenska vad jag kan se.


(Hedersnominering: The Distance Between Us av Kasie West)

Quirky, gullig och snabbläst! The Distance Between Us handlar om den fantastiskt roliga (och otroligt sarkastiska) Caymen som träffar Xander... den snygga, charmiga rikemanssonen som representerar allt Caymens mamma föraktar. Ni hör, ännu en "rik möter fattig" bok.

Det jag gillade med boken, förutom den klockrena dialogen, var detaljerna West lagt ner i sina karaktärer. De klättrade nästan ut från sidorna medan man läste! Recension hittar ni här.

Bästa serie - Lux Series av Jennifer L. Armentrout 

Den här serien har jag burit med mig från 2012 och 2013, och jag har fortfarande den femte, avslutande, delen kvar. Lux personifierar allt en riktigt bra paranormal romance ska ha (enligt mig). Quirky huvudkaraktär som är badass och smart utan att vara omänsklig, en övernaturlig bad boy, och mycket action.

Precis som i ovannämnda exempel är dialogen rapp och rolig, med sarkastiska inslag. Serien har dessutom en stadig uppåtkurva och hittintils jämn kvalité. Kan inte vänta tills jag kan sätta tänderna i nästa del! Recensioner finns här, här, här och här.



(Hedersnominering: Angelfall av Susan Ee)

Jag läste ettan och tvåan i serien tidigt under 2014 och föll smack-dab för den apokalyptiska miljön, huvudkaraktärens kärlek till sin kidnappade syster, och den säregna relationen mellan henne och den nya bundsförvanten Raffe. Det är mycket kan-jag-lita-på-dig-eller-inte? och lite politik. Ganska mörk serie faktiskt, mycket blod och tårar, men också mycket fint.

Ee behärskar verkligen konsten att skrivande spännande och gripande på samma gång och har hittills haft fenomenala upplösningar. Recensioner hittar ni här och här.


Bästa paranormal romance - Unspoken/Outtalat av Sarah Rees Brennan


En utav böckerna jag läste i våras, och därför inte alltför färsk i minnet, men recension hittar ni här. Boken gavs ut av Modernista Förlag för någon månad sen och jag rekommenderar den starkt!

Förutom stark (och något udda) huvudkaraktär har den rapp och rolig dialog, väldigt mysig miljö i en gammal engelsk by, och underbara fantasy-detaljer! Jag minns att det var en riktig sträckläsare och att slutet hade en grym cliffhanger som man absolut inte vill missa!


Största överraskningen - Mara Dyer-serien av Michelle Hodkin

Jag skriver överraskning som i: Serie jag inte trodde jag skulle gilla men ändå gjorde. I första boken kan man verkligen snacka klichéer och jag tyckte att det intressanta kom i skymundan för just dessa, men sedan i tvåan hämtade den sig väldigt och jag ser nu fram emot trean.

Mycket psykologiskt, men även övernaturligt, och gåtfullt ligger över den här serien. Kanske inget utlovat "mind fuck" men swoonigt kärleksintresse. Recension finns här och här.


Mysigast - Fiendish av Brenna Yovanoff

En av mina favoritförfattare är Maggie Stiefvater, och tycker man om hennes böcker kommer man också älska kompisens Fiendish. Det är samma trolska småstadsmiljö, samma underliga stämning och varelser och framförallt samma fina språk! Mysig bok att grotta ner sig i, speciellt på hösten eller vintern.

Den är förstås lite utav en doldis, men som sagt, jag kan verkligen rekommendera den! Något stillsam på sina ställen men ändå med ett tydligt driv och underbart udda karaktärer... recension hittar ni här.



Bästa svenska - Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström

Jag har läst rekordfå fackböcker i år, och en av dem var just den här. Att den tog sig in på favoriter over-all beror på att den var intressant och hade ett så bra flyt och upplägg, att det inte kändes som en fackbok alls. Det var informativ men underhållande läsning - vilket inte är lätt att få till!

Kan dock varna för att den inte handlar särskilt mycket om detektiven i sig utan snarare om arbetet i kulisserna runt honom. Recension hittar ni här.


(Hedersnominering: Lite ihop av Johanna Lindbäck)


Johanna Lindbäck har skrivit många omtyckta ungdomsböcker (måste erkänna att jag inte läst särskilt många, men ändå) och Lite ihop är hennes första take på mellanåldern.

Det är en mysig och rolig bok om hur det är att vara tolv, med fokus på både kompisar och pirr i magen. Innehåller också feminism och starka kvinnliga förebilder. Precis det jag skulle ge till någon som vill läsa en middle grade bok utan all fantasy/deckare/superhjältar och allt vad det nu är. Recension hittar ni här!


Utstickare - Two Boys Kissing av David Levithan

Utkom alldeles nyssens på svenska med namnet Världens viktigaste kyss av Gilla Böcker. David Levithan är en annan av mina favoritförfattare, han skriver roligt och träffande om kärlek, och ofta med inslag av HBTQ.

Den här boken är unik i och med berättarperspektivet (hiv-offer som vakar över de levande) men innehåller så otroligt viktiga teman att jag tycker nästan alla borde läsa den. Kvalitéberättande! Recension hittar ni här.


Bästa avslut på serie - Allegiant av Veronica Roth

Vad ska man säga? Divergent var en underbar serie, och den hade verkligen ett minnesvärt slut med en kraftfull vändning. Jag tror inte jag hade kunnat fråga efter mer än så, det var verkligen så bra det kunde bli, och för en gångs skull tycker jag att det var en trilogi där alla böckerna håller samma standard.

Däremot blir jag lite ledsen när jag hör att filmen ska delas upp i två delar (för att filmbolaget ska tjäna maximalt med pengar). Jag är rädd att visa saker riskerar att bli tråkiga eller överdrivna på det sättet. Recension på Allegiant hittar ni här och de första delarna i serien här och här.


Bästa omläsning - Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan

Det här är en av mina favoritböcker sen gammalt (den hänger med) och en av få böcker jag läst om mer än fem gånger. Cohn och Levithans bästa tillsammans, enligt mig.

Boken tar verkligen pulsen på nattlivet i New York; musiken, människorna, alkoholen, känslan... ja, och så älskar jag Nick och Norah. Och att den utspelar sig under tjugofyra magiska timmar.


(Hedersnominering: The Ghost and the Goth av Stacey Kade)

Väldigt rolig och väldigt amerikansk bok (och serie) som handlar om en utstött gothare som plågas av förmågan att se spöken... och skolans nyligen omkomna drottning, Alona Dare.

Boken är full av humor och klichér och väldigt snabbläst. Alonas starka personlighet (hon är lite utav en bitch) i kombination med Wills desparata försök att verka normal bjuder på många skratt men även tårmilda upplösningar. Den här trilogin läser man i ett nafs! Recension hittar ni här.



Största igenkänningsfaktorn - Fangirl av Rainbow Rowell

En av mina absolut största favoriter i år! Jag läste den två gånger inom loppet av en månad, vilket alltid är ett gott betyg. Hela boken är så otroligt mysig hela vägen igenom och jag känner verkligen igen mig i Cath. För att inte tala om att jag älskar hennes vänner.

Den är så otroligt bra att jag går och tänker på den mest hela tiden faktiskt, vet inte vad jag kan säga mer än så. Recension hittar ni här.


Best of best of - Jag ger dig solen av Jandy Nelson 
(delad plats med Fangirl av Rainbow Rowell)

Så himla mycket kärlek till den här boken! Den är så fint skriven, och jag älskar allt från det perfekta omslaget till... ja, allt. Nelson skriver så känslosprakande om familj, vänner och kärlekar, om sorg och glädje, om kreativitet och depression. Det är så vackert och inspirerande och uppslukande att det nog sällan blir bättre.

Tillsammans med Fangirl (som för övrigt kommer ut av Berghs någon gång under 2015) var den här verkligen något speciellt. Jag kommer utan tvekan läsa den många, många gånger, det känner jag redan nu. Recension hittar ni här.


Det här var alltså höjdpunkterna ur mitt bokår. Vad var era? Gott nytt år!

Favoritbooktuber: Peruse Project

Jag har ju som tidigare nämnt att jag inte är mycket för att lyssna på saker och ting (finns det en textmotsvarighet så läser jag mycket hellre den istället) och Booktube har aldrig varit något jag varit väldigt intresserad av. De allra populäraste, Little Book Owl, Polandbananasbooks och Katytastic med flera har alltid varit sådana jag kan se en video av någon gång, men inte mer.

För några veckor sen hittade jag däremot en booktuber som jag verkligen gillar: Regan från PeruseProject. Hon läser visserligen en del vuxenlitteratur och inte bara young adult och middle grade, men är rolig och har bra tempo i sina videor. Framförallt är rösten inte skrikig, vilket är skönt.

Har ni någon favorit ni kan tipsa om? Det finns ju trots allt många fler än ovannämnda, och säkert flertalet riktigt bra som jag råkat missa!

--

Jag tänker även passa på att ta en liten paus nu över julen, så det här blir nog det sista inlägget på ett tag. God jul och gott nytt år allihopa! :D

Knivstabor! Vill ni prata bokbloggar på biblioteket?

Nu vet jag förstås inte om jag har några bloggläsare från just Knivsta (google analytics påstår i varje fall att jag har en del i Uppsala-området) men, ifall att:

Knivsta bibliotek funderar på att ha en kväll med tema bokbloggar någon gång i vår eller höst. Typ; vad är det? Hur gör man om man vill börja blogga? Finns det några tips och trix?

Det är inte bara jag som skulle vara där, utan också Bokmolnet. Biblioteket undrade även om jag kände någon annan bokbloggare i området (Knivsta/Uppsala-trakten) som skulle kunna tänka sig komma. Det gör jag tyvärr inte, men bor du häromkring och är intresserad, tveka inte att höra av dig!  

Viktigast av allt: de vill veta ifall det skulle finnas intresse för något i den här stilen. Så bor ni i närheten och skulle vilja komma och prata böcker och bokbloggande med oss, kommentera gärna. Låter ju urmysigt, enligt mig!


PS! Det går faktiskt att ta sig till Knivsta från Stockholm om man är riktigt intresserad ;)

Klicka på bilden för att komma till ursprungsplats

Singoalla - Viktor Rydberg

Men Assims moder dansade kring Singoalla och pekade på henne med fingret. Och de andra kvinnorna, såväl de äldre, vilka tänkte på Assim för sina egna döttrars räkning, som de yngre, vilka avundades Singoallas skönhet och gillade sina mödrars tankar, ropade:

- Gå! Bort! Gå till din främling!

Singoalla förde lockarne ur pannan, vände sig till sin far och sade:

- Jag skall gå fader. Ja, jag går gärna till den blonde gossen, ty jag älskar honom, och han älskar mig; han är min man, och jag hans hustru. 


Omdöme: Viktor Rydbergs Singoalla är en svensk klassiker, skriven i romantisk anda, om tragisk kärlek mellan en riddarson och en romska. Den utspelar sig på trettonhundratalet och har en del uppenbara brister i och med att den A) är s.k. "anakronistisk" eftersom romer inte fanns i Sverige vid den tidpunkten och B) eftersom synen på romer som Rydberg beskriver är relativt antiziganistisk, för att inte tala om rasistisk. Han underhåller t. ex. fördomen att romer ska vara tjuvaktiga och ohederliga. Men eftersom samhällsnormer och idéer förändras över tid är det sådant man får räkna med när man läser klassiker.

Språket är förstås rätt komplicerat på så sätt att det är gammalsvenskt (exempel återfinns i citatet ovan) och de allra flesta meningarna är långa och flådiga, vilket kan göra det svårare för läsförståelsen. Så även om den är kort rekommenderar jag den inte till sådana som har det lite kämpigt med läsningen. Å andra sidan är det förstås väldigt vackert, speciellt med de trolska miljöbeskrivningar Rydberg använder sig av.

Boken är uppdelad i två delar, precis som det allra mesta av innehållet slits mellan motsatser, vilket skapar intressanta (om än uppenbara) kontraster. Det jag tycker är mest "spännande" med verket är att det tydligen finns mer än ett slut på Singoalla, då Rydberg skrivit om den med några års mellanrum. Jag tänker inte avslöja särskilt mycket, annat än att ett är mycket mer tragiskt och absolut än det andra. Själv kan jag inte riktigt bestämma mig för vilket som passar bäst till berättelsen, för båda har sina fördelar...

"Betyg": En svensk klassiker! Det skadar aldrig att ha läst något sådant. Rydberg räknas dessutom som Sveriges sista romantiska författare, så är man intresserad av den epoken ur svenskt perspektiv (väldigt nordiskt) är det här definitivt ett verk att ha i åtanke!

Singoalla 

Uppstigandet - Karen Bao

"Jag kunde inte sova. Jag borde ha slagits mot Jupiter... Det var fullkomligt hänsynslöst av honom att klubba ner någon som inte ens har hälften av hans massa." Fastän han ser bestört ut höjer han inte rösten utan viskar. Kanske vill han ändå dölja vårt samtal från tjuvlyssnare. "Håll dig borta från honom... Snälla?"
- Wes till Phaet

När Phaets mamma blir bortförd under mystiska omständigheter blir hon som äldsta barnet ansvarig för sina två syskons överlevnad. För att hålla dem utanför det fruktansvärda Härberget tar hon värvning i Milisen, där hon utsätts för flera test.

Insatserna höjs hela tiden, faror och mysterier hopar sig, och mycket snart visar det sig att ingenting är som Phaet tidigare trott.

Omdömet: En glad överraskning! För det mesta är jag inte överdrivet förtjust i böcker som utspelar sig på stationer i yttre rymden (Enders Spel av Orson Scott undantaget) och Uppstigandet kombinerar just rymdstation med YA dystopi, vilket börjar bli uttjatat. Ändå tyckte jag tyckte jag bara att den blev bättre och bättre ju mer jag läste.

Första halvan av boken påminner väldigt, väldigt mycket om Divergent-serien. Det är väl oundvikligt med det liknande upplägget, men faktiskt inte något negativt. Tvärtom tyckte jag om att återfå känslan från Divergent i ny miljö med nya förutsättningar. Sista halvan är också helt och hållet Baos och väldigt spännande - det bygger upp för en storslagen serie som jag redan har höga förhoppningar på.

Språket är enkelt och rakt på sak och jag uppskattar hur Bao sprängt in vetenskapliga tankar och resonemang för att fånga Phaets röst och vardag på månen. Persongalleriet är omfångsrikt med många karaktärer man fastnar för, och jag tycker verkligen om den interna konflikten mellan gamla och nya relationer. Phaet slits mellan personen hon var hemma med sina syskon och vännen Umbriel, och den Strimma hon tvingas utvecklas till inom milisen. Uppfräschande var också att allt fick lov att ta sin tid, vilket annars ofta glöms bort i Young Adult-sammanhang.

Världsuppbyggnaden var väldigt intressant även om jag till att börja med blev väldigt avskräckt av hela rymdstationsstämningen. Sättet månen och jorden samexisterar på (nätt och jämt) och folket hålls bakom ljuset var typiskt dystopiskt, men inte kvävande att läsa om. Det ska bli väldigt intressant att se vart allt leder i följande böcker.

Betyg: Definitivt något jag kommer rekommendera till kompisar när de frågar om böcker som liknar Divergent! Med komplex världsuppbyggnad, fascinerande karaktärer och ett rappt tempo (för att inte tala om en riktigt spännande upplösning) är serien på god väg att kunna bli en framtida favorit.

Uppstigandet

Om jag var journalist...

Det är inget yrke jag överväger direkt (mina people-skills är inte tillräckligt bra för journalistik) men om jag var journalist, så skulle jag vilja skriva texter som den här.

Carina Bergfeldt är så himla grym.

Breakable - Tammara Webber

"The night we met-" I'm not him. I'm not him. "I'm not like that guy."

För alla som läste och älskade Tammara Webbers Easy och inte känner sig redo att lämna varesig historian eller karaktärerna - grattis! Här får man återuppleva allt som hände ur Lucas perspektiv, och dessutom lära sig mer om hans förflutna.

Han är en tatuerad f.d. bad boy som tar sig igenom sista året på college jonglerande flera deltidsjobb. Hon är en elev i en av klasserna han är tutor för - off limits, med andra ord. Men ändå kan han inte sluta titta på henne, förtrollas av den imaginära musiken i hennes huvud, och när hon sedan blir överfallen och han hennes räddare... då blir det svårt att släppa taget.


Omdöme: Det här är som sagt en sådan där bok där författaren inte velat släppa taget om sin historia och sina karaktärer och väljer att återberätta kärlekshistorien ur partnerns perspektiv. Andra exempel är Jamie McGuires Walking Disaster och Stephenie Meyers påbörjade Midnight Sun. Jag tycker fortfarande att det är mysigt, eftersom jag är en sådan som tycker om att läsa böcker mer än en gång, och på det här sättet kan göra det fast "uppfräschat". En annan fördel är att man kan välja om man tycker bäst om kvinnliga eller manliga berättarröster och välja hur man vill läsa historian efter det.

När jag skrev om Easy tyckte jag att författaren gjort det lite för lätt för sig i och med hur Lucas dök upp överallt hela tiden utan synbara anledningar. Det tänkte jag överhuvudtaget inte på när jag läste det ur hans perspektiv, vilket gjorde historian mycket mer trovärdig. Hans tillvaro som någon som måste kämpa för precis allt som college-elev var också en skön kontrast mot den vanliga sortens college-romaner.

Breakable är strukturerad så att vartannat kapitel, döpt till Lucas, handlar om Lucas nutid när han träffat Jaqueline och övriga, döpta Langdon, utspelade sig i det förflutna. Han råkade ju ut för något traumatiserande som gjorde honom till Bad Boy och man får se hela hans utveckling genom de kapitlen. I början störde jag mig lite på att det bröt flytet eftersom jag var mer intresserad av Lucas-Jaqueline än vad som hänt innan, men allteftersom började jag verkligen tycka om dem kapitlen. Det var intressant att se vad som format honom osv. Plus att jag på något sätt fäste mig väldigt mycket med Boyce som karaktär.

Betyg: En swoonig historia om en kille med ett brutet förflutet som träffar Tjejen med stort T. Nöjesläsning där handlingen och inte språket är i fokus, rekommenderas till dem som vill läsa något med mycket kärlek och känslor.

Breakable

When You Reach Me - Rebecca Stead

I am coming to save your friend's life, and my own. I ask two favours. First, you must write me a letter. Second, please remember to mention the location of your house key. 

Livet består av många mysterium. Som hur en främling helt plötsligt bestämmer sig för att slå någon annan, bara så där, vilket leder till att två vänner slutar prata med varandra. Eller som hur en man kan ligga på gatan och få öknamn av ett par barn. Miranda tar del av flera mysterium, vissa stora som hon inte kan sluta tänka på, och andra små, som passerar i förbifarten.

Vissa mysterium hör ihop. Och allt börjar med en lapp någon placerat i hennes lånebok från biblioteket.


Omdöme: Det här är en fantastisk roman på mer än ett sätt. Bland annat har den lyckats med att A) vinna ett pris för bästa ungdomsbok, B) ha alla komponenterna jag förväntar mig av en litterärt "fin" sådan bok, och C) ändå vara riktigt, riktigt bra.

Hela When You Reach Me är lite utav ett pussel med många komponenter, och en del lyckades jag gissa mig till ganska långt i förväg, medan andra kom som ett gud, att jag inte tänkte på det! i slutet. Nu har jag bara läst den en gång, men jag får en känsla av att man kan hitta nya saker varje gång man läser, för det finns ett så stort djup och så många detaljer som spelar roll. Samtidigt upplevde åtminstone jag att man fick allt förklarat för sig i slutet. Det fanns inga bortglömda lösa trådar och jag  var väldigt tillfredsställd med upplösningen, det var utformat på ett väldigt skickligt sätt.

Kapitlen är korta, vilket alltid är en fördel i ungdomsböcker, och karaktärerna trovärdigt utformade med klara personligheter. Mirandas vardagsliv som en helt vanlig tjej spelar trots allt lika stor roll i handlingen som det stora mysteriet med breven och den fronten tycker jag att Stead lyckats väldigt bra med. Detaljrikedomen i vem som känner vem hur och varför, vad folk faktiskt känner, och hur de beter sig, är väldigt intressant, speciellt eftersom den är skildrad genom ögonen på någon så ung som Miranda. (Jag köpte boken i tron att hon var tonåring, men det visade sig att hon är ungefär tolv.)

Boken har ett bra driv eftersom den hela tiden antyder små saker och ting, trådar man genast blir väldigt nyfiken på och vill få förklarade. Dels är det Miranda själv som i sitt berättande säger saker i stil med "jag förstod inte då men..." med mera, eller den mer klassiska, "om jag inte gjort det skulle inte det här hänt..." men också mer subtila hemligheter och sidospår.

Betyg: Vill man ha en tankvärd, fin och kort ungdomsroman rekommenderar jag verkligen den här! Den talar om vardagsliv, relationer och känslor, men innehåller också ett intressant pusselmysterium som verkligen får en att tänka till när man läser.

When You Reach Me

Julklappstips: Outtalat av Sarah Rees Brennan

Det här var en av mina favoriter i våras, när jag läste den på engelska (recension hittar ni här) och eftersom den nyligen givits ut på svenska av förlaget Modernista tänkte jag passa på alla som letar julklappar till ungdomar runt tonåren.

Det är en roman med fantasyinslag, humor, spänning och kärlek. Outtalat har en självständig tjejkaraktär som vågar stå för den hon är, härliga sidokaraktärer och ett nagelbitande mysterium... för att inte tala om en rejäl cliffhanger på slutet!

Med tanke på att den är väldigt ny på svenska bokmarknaden är chansen också stor att mottagaren inte läst den än - så det är ett säkert kort till och med till bokslukarna.

Jag går dit du går - Nina Lacour

Jag plockar fram Ingrids dagbok och är ganska säker på att jag förtjänar att läsa lite med tanke på att klockan bra är halv sju och det redan är en dålig dag. Men när jag läser blir allt bara värre.

Caitlins bästa kompis Ingrid tog sitt liv under sommaren. Nu är hon tillbaka i skolan igen och måste försöka samla ihop spillrorna av sitt liv igen, men hon vill inte. Vill ingenting utan Ingrid, egentligen. Ändå rullar livet på. Föräldrarna rör sig oroligt i kulisserna, nya vänner är redo att kliva in i hennes värld... och en dagbok hittas gömd under sängen, ett sista brev från Ingrid. Sorg, vänskap och kärlek blandas och förenas under ett par intensiva månader medan Caitlin lär sig att leva med sorgen och släppa in det vackra, fina i livet igen.

Omdöme: Jag går dit du går är en riktigt bra bok. Formgivningen med illustrationer m.m. är bland annat jättesnygg, ämnet gripande men lättillgängligt, och karaktärerna helrundade. Ändå är den kanske inte riktigt favoriten jag hoppats på, synd nog. Däremot har jag en känsla av att det beror på att jag läst för många liknande böcker i rad, eftersom jag antagligen älskat den bara någon månad tidigare, men som det var nu höll den sig ständigt någonstans mittemellan "bra" och "underbar".

Själva storyn med hur Caitlin tar sig igenom sorgperioden efter bästavännens självmord, samt upptäckten att hon varit ovetande om smärtan och svårigheterna Ingrid bar på, tycker jag verkligen om. Men faktiskt tycker jag ännu mer om allt omkring Caitlin och hennes sorg. Hur Taylor mjukt och försiktigt försöker ta sig närmare, hur en kantig Dylan är beredd att gå halva vägen om Caitlin bara tar resten själv, och hur hennes föräldrar står vid hennes sida även om de inte har någon aning om vad de ska göra. För att inte nämna trädkojan. Alltså, jag älskade verkligen idén med den. Så fint, inspirerande, lugnt och passande.

Boken har stort fokus på relationer och hur de förhåller sig till sorgen. Som tidigare nämnt är familjen, vännerna och kärleken fokus, och jag tycker om hur alla delar får lika stor plats. Caitlins liv är realistiskt skildrat på så vis att hennes föräldrar och kompisar inte bara är till för att driva hennes romans med Taylor vidare (sådana böcker är så enformiga...) utan finns till i sin egen rätt. Jag tror faktiskt att jag har börjat gilla när författaren är mer sparsam med beskrivningarna av kärleken, och blandar upp det med all annan röra livet har att erbjuda, det blir mycket mer betydelsefullt då. Taylor tyckte jag dessutom verkligen om! Beskrivningen av honom i början, som tafatt och smått nördig skateboardkille, i kombination med all den där omtänksamheten kändes bara så rätt.

Betyg: Jag började ju recensionen med att säga att den inte var en favorit... men ju mer jag skriver om den desto bättre börjar den kännas (igen). I vilket fall som helst är det en väldigt fin bok om sorg, vänskap, kärlek och familj. Samt att hitta sig själv när allt är som mest turbulent. En mysig lässtund, helt enkelt.

Jag går dit du går

Fangirl - Rainbow Rowell

"You've read the books?"
  "I've seen the movies."
  Cath rolled her eyes so hard, it hurt. (Actually.) (Maybe because she was still on the edge of tears. On the edge, period.) "So you haven't read the books."
  "I'm not really a book person."
  "That might be the most idiotic thing you've ever said to me."

Cath är halvt paralyserad över tanken på att dela rum med en främling. College är annorlunda än allt hon är van vid och hon måste komma upp med överlevnadstaktiker för den främmande miljön och skaffa tid att skriva klart sin facfiction så att tusentals fans kan få ett tillfredställande slut på favoritserien. Men ibland går det inte att gömma sig på sitt rum - inte när det finns människor som Levi, Nick och Reagan i närheten. Och det kanske inte är så illa?

Omdöme: Rowell är väl mest känd för Eleanor & Park men jag måste säga att Fangirl gjorde ett mycket större intryck på mig. Jag känner igen mig så galet mycket i huvudkaraktären, och älskar verkligen historian. Det är ungefär en vecka sedan jag läste ut boken och jag bombarderas dagligen med det här påminner mig om den där scenen i Fangirl när...-tankar, och jag längtar redan efter att få läsa om den igen!

Utav alla college-böcker jag läst är det här också den som gett mig mest känsla för omgivningen och hur det är. Genom Caths ögon får man verkligen se de lite mer undanskymda sidorna, men lära sig att tycka om dem ändå. Det är så mycket atmosfär, man bara andas in den! Sedan gör karaktärerna också otroligt mycket. Jag älskar att Rowell verkligen gör sina karaktärer till människor, så att de är imperfekta, man identifierar sig så mycket mer med historian då.

Kärleken till böcker (i det här fallet den fiktiva serien om Simon Snow som Cath skriver fanfiction till) är förstås väldigt bekant. Jag har till och med skrivit lite fanfiction själv för längesen, och ibland, tillsammans med andra. Caths intresse känns därför väldigt verkligt. Däremot är jag nyfiken på hur Simon Snow placeras in i världen, för det finns väldigt uppenbara paralleller mellan Snow och Harry Potter, så jag antog att Simon Snow faktiskt var Caths världs Harry Potter, men HP nämndes ju i boken som en existerande serie. Hur går det ihop, att två så snarlika fenomen kunnat bli kända?

Karaktärerna är förstås underbara! Älskar Levi jättejättemycket för hans lyckliga attityd och livssyn, samt hur mysig och snäll han är i allmänhet. Reagan var en annan favorit, eftersom jag gillar när alla människor inte är perfekta, men lyckas bli älskvärda utan att alltid vara perfekt och till lags. Hennes kantighet är så himla charmig. Jag gillar också hur karaktärer som t. ex. Nick passar in i historian, alla har sin plats på ett naturligt sätt som får historian att kännas flerdimensionell.

Betyg: Favorit! Helt klart! Vet inte vad jag kan säga annat än att jag rekommenderar den starkt om man vill läsa om college, att "växa upp" och bryta sig fri från sitt gamla jag men också hålla fast vid den man är, om kärlek... och fangirling ;)

Fangirl

Bok till Film Gif-tag

Jag har blivit taggad av Bella att göra Bok till Film Gif-taggen - tack så mycket! :D

Regler: Varje person som blivit taggad får 7 filmatiseringar baserade på böcker 
som man sedan ska sätta en passande gif till baserat på vad man tycker om just den filmatiseringen. Filmerna kan vara sådana som är gamla, nya eller sådana som inte ens blivit släppta än (bara fantasin och förmågan att googla sätter gränserna!). 
Varje person som blir taggad får sedan tagga 5 personer och ge dem 7 filmatiseringar.

Love, Rosie av Cecelia Ahern (varken läst boken eller sett filmen)

Mockingjay: Part 1 av Suzanne Collins

Var inte överdrivet förtjust i den halvan av boken, men älskade filmatiseringen!

The Mortal Instruments: City of Bones av Cassandra Clare



En man som heter Ove av Fredrik Backman (varken läst boken eller sett filmen)

Stolthet och Fördom av Jane Austen

The Fellowship of the Ring av J.R.R. Tolkien

Insurgent av Veronica Roth

Nervös, men förväntansfull!

Försöker så gott som möjligt att inte dubbel-tagga någon, de här taggar jag:

Emma på Hundraböcker
Elvira på The World I live in
Hannah på Drawreadandtakeaphoto
Alba på Boklyckan
Dola på Dolas Bokblogg
Rebecca på Bokintresse

Filmerna jag valt:

The Host av Stephenie Meyer
The Hobbit av J.R.R. Tolkien
Vampire Academy av Richelle Mead
Paper Towns av John Green
Book Thief av Markus Zusak
Eleanor and Park av Rainbow Rowell
Enders Game av Orson Scott Card

Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld

- Jana, sa jag.
  Rösten liksom skör. Rädd?
  Ingen svarade. Snabbt, hårt tryckte jag handen mot dörren. Den slogs upp så där som dörrar gör i gangsterfilmer. Smällde våldsamt mot sänggaveln och studsade tillbaka igen.
  Men jag hann se.
  Det var ingen där. 

En dag råkar Maja skära av sin tumspets på en skulpturlektion. När hon sedan ringer till sin mamma får hon inget svar - vad betyder det? Jana skulle aldrig glömma bort henne. Eller?

Vid sidan av en försvunnen mamma finns också Justin, killen i grannhuset, som hjälper henne plocka stickor ur en fot och paddla kajak. Vad vill han egentligen?

Omdöme: Jag hade svårt att komma förbi första kapitlet i den här boken. Trodde inte att jag var så farligt squeamish med blod och sår, men en avskuren fingertopp var tydligen för mycket för mig. Som tur är dröjde det bara några sidor innan jag var fast och det mesta obehagligt grafiska var borta.

Här ligger jag och blöder har ett bra flyt, enkelt men underhållande språk, utpräglade karaktärer och är en sådan där bok man läser ut i ett nafs. Det finns väldigt mycket jag tycker om i boken; som relationerna Maja har till sina medmänniskor, men också miljön. Svenskt och så där djupt förankrat vardagligt som Sverige brukar vara - men också spännande och exotiskt i det lilla. Jag tror att det är karaktärerna som gör det, och jag gillar verkligen att det känns helsvenskt utan att för den delen bli för vardagligt tråkigt.

Relationerna är så underbara eftersom allt krut inte läggs på kärlekshistorien. Faktiskt är det rätt lite fokus på den, som tar ungefär lika stor plats som allt annat i Majas liv. Föräldrarna, skolan och kompisen Enzo är närvarande, precis som det ska vara. Inget glöms bort. Relationen mellan mamman och Maja var förstås den mest intressanta, men jag tyckte om hennes och Justins förhållande också. Sättet han är beskriven på, med alla bristerna tydliggjorda, all charm verkligt utspridd, får mig att fästa mig vid alla bitar de delar tillsammans. Att de inte är för många gör det också lite extra speciellt.

Betyg: Rekommenderas! Vardagshistoria med starka kryddor i form av särpräglad huvudperson med underbart vasst språk och krass levnadssyn, levandegjorda karaktärer och relationer där bristerna är presenterade så ärligt att de ofta förvandlas till fördelar och en förmåga att göra små saker spännande.

Här ligger jag och blöder

The Evolution of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"The boy is destined for greatness, but with you, he is in danger. You are linked, the two of you. You must leave him. This is what I have seen."

  I grew frustrated. "Is he in danger because of me?"
 "He will die before his time with you by his side, unless you let him go. Fate or chance? Coincidence or destiny? I cannot say." Her voice turned soft.
  Soft and sad.
  A fist closed around my heart. I tried to let him go once before. It didn't work.
  "I can't," was all I said to her, and quietly.
  "Then you will love him to ruins," she said, and let my hands go.

Bok två, spoilers kan förekomma i recensionen för dem som inte läst första boken! 

Omdöme: Efter förra boken, som hade bra början och slut men segt mittparti, var jag lite tveksam på resten av serien. Skulle jag orka mig igenom hela trilogin? Svar: ja! Tvåan är så oändligt mycket bättre än ettan, med ett klarare fokus och högre tempo, och jag ser verkligen fram emot den avslutande delen nu.

Stor del av den här boken spenderas på Horizons, ett sorts psykhem, där tonåringar med störningar är på dagarna. Jag tycker om det mer än skolfokuset i ettan - det är mindre high school-roman och mer fokus på det viktiga i serien. Nu när Jude är konfirmerad "skurk" blir allt som händer Mara intressantare och tydligare definierat. Gällande sina krafter har Mara och Noah inte kommit särskilt långt sedan ettan, men det lär komma i nästa del.

Mara kunde ibland irritera mig när hon valde att hålla saker hemliga eller fokusera på saker som jag tyckte var onödiga, medan Daniel och Noah växte starkare som favoriter. Daniel är visserligen helt ovetande om allt som händer Mara men jag tycker verkligen om deras syskonband.

Till skillnad från de potentiellt förvirrande delarna i förra boken (tillbakablickar från olyckan) är Maras "resor" till en flicka i Indien mycket mer fascinerande. Jag längtar efter att se hur det ska spela in med historien, och vad ledtrådarna om mormodern kommer leda till...

Betyg: Är du beredd att ta dig igenom en okej första bok för något riktigt bra? Eller har du redan tagit dig igenom The Unbecoming of Mara Dyer min inte bestämt dig för om du ska fortsätta eller inte? Gör det! Utvecklingen i berättarförmåga från Unbecoming till Evolution får mig att hoppas på stordåd när det kommer till Retribution.

The Evolution of Mara Dyer 

Allegiant - Veronica Roth

"Ni har alltid vetat att De tappra bevakar staden med hjälp av övervakningskameror", säger David. "Vi har också tillgång till de där kamerorna."
  De har bevakat oss. 

Spoiler varning om man inte läst tidigare delar! 
Chicago är en splittrad plats där De falanglösa styr staden med våld och en stor rebellgrupp kallad Allegiant planerar uppror. Four och Tris följer med en del av Allegiant ut utanför staden och möts där av något de inte kunnat förvänta sig.

Sanningen om deras stad, och om hela världen, raseras. Men vem talar egentligen sanning och vem ska de lita på?


Omdöme: Här är den. Den avslutande delen på Divergent-trilogin, som jag skjutit upp att läsa för att jag inte ville veta hur allt skulle sluta, för att jag inte ville att det skulle ta slut. Med facit i hand kan jag säga att Allegiant var ett riktigt bra avslut på en riktigt bra serie.

Man får följa både Tris och Fours perspektiv i Allegiant, vilket jag tyckte om. Det gav en djupare inblick i samhället som utforskas, eftersom Tris och Four i vanlig missförståndsanda valde att börja i varsin ände. Det gjorde också att deras brist på kommunikation som var en aning frustrerande i Insurgent plötsligt inte kändes lika onaturliga. Vet man hur de båda resonerar när de väljer att utesluta information så blir det mer logiskt.

Handlingen höll ett bra tempo med många små tvister här och där. Information som uppdagades i små doser, hemligheter och upptäckter. Jag tyckte om vad Roth gjorde med Tobias och hans utflykt i periferin samt Tris samverkan med Matthew och (på sätt och vis) hennes mamma.

Det mest spektakulära med den här boken är förstås slutet. Jag tänker inte gå in så mycket på vad som händer, men ni som läst boken förstår förstås. Personligen älskar jag vad Roth gjorde med sin berättelse, det gav Allegiant så mycket kött på benen, och var verkligen en dundrande avslutning. Däremot hade hon kanske kunnat ge mer tyngd till beslutet genom att lägga mer avgörande faktorer till varför hon gör som hon gör men jag tänker inte klaga.

Betyg: Fullpott förstås! Har du inte läst Divergent-serien än föreslår jag att du gör det NU.

Allegiant

Jag ger dig solen - Jandy Nelson

Jag vågar inte chansa när det gäller Noah och havet. 
  Sist jag satte min fot i havet var för att släpa upp honom ur vattnet. För två år sedan, några veckor efter att mamma dog, hoppade han från Djävulsstupet, drogs med i en ström och var nära att drunkna. När jag äntligen lyckades dra upp honom på land för att återuppliva honom - han var dubbelt så stor som jag, bröstkorgen orörlig som en sten, endast ögonvitorna synliga - var jag så rasande på honom att jag nästan vältrade ner honom i vågorna igen. 

Följ tvillingarna Noah och Jude i en väv av då och nu, han och hon, allt det som ledde till det hemska och allt det som flera år sedan leder dem till rätta. En historia om kärlek, den starka svåra sorten, och om förlåtelse.

Omdöme: Vissa böcker tycks "tala" till en när man läser. Så där att man känner igen sig vansinnigt mycket eller upplever sig vara personligt tilltalad av orden och berättelsen. Som om den för en konversation med dig ungefär. Så känns det när jag läser Jag ger dig solen. Inte för att jag gått igenom något av det svåra som händer (och hänt, beroende på vems perspektiv man har) Noah och Jude, utan för något mindre påtagligt, som mest känns.

Den är så otroligt fulladdad med känslor att den skulle kunna göra en helt matt men som istället ger mig spring i benen och en ovilja att lägga ifrån mig den. Det är lycka, sorg, ilska, kärlek... i en salig blandning. Och det känns så ärligt återgivet, känslorna lyckas ta sig hela vägen ut från sidorna in i läsaren.

Noah och Jude gör små, små misstag som sätter igång en snöbollseffekt - lögnerna, de småaktiga hämndaktionerna och missförstånden bara växer in i varandra och blir något stort och oöverstigligt. De är så trasiga fastän de försöker låtsas som motsatsen eftersom ingen kan ta tag i härvan utan att avslöja sig själv, vilket kräver mer än en hel del mod. Det var hjärtskärande och fint på samma gång att få se hur de formats av skuldkänslor över minimala misstag, hur något gjort i vredesmod kan förändra allt.

Sedan hör allt ihop också, med en röd tråd som ringlar sig genom boken, som läsaren måste försöka få fatt i. Pussla ihop alla människor och händelser i Noahs del med dem i Judes för att upptäcka en mycket större bild än vad man först trott. Som man känner med dem!

Det jag älskar mest förutom de trasiga människorna och vindlande känslorna... det är sättet kreativitet beskrivs på. Här känner jag verkligen igen mig. Inspireras. Så som tvillingarna vibrerar av konst, så vill jag kunna fyllas av ord.

Betyg: Jag är kär i den här boken! Jag har läst den två gånger på en vecka, vilket måste vara rekord för omläsningar, och det kryper redan i fingrarna på mig att fortsätta bläddra igenom den. Rekommenderas verkligen!

Jag ger dig solen 

Tre dagar kvar av NaNoWriMo

Och jag har tröttnat på mitt manus. Eller, tröttnat är kanske fel ord: jag har insett att jag inte känner mig mogen mitt manus riktigt. Som sexton har man begränsade erfarenheter och en stor bit av boken jag skriver på (med start kapitlet innan detta) handlar om saker jag bara upplevt genom böcker. Vilket förstås är okej på sitt sätt, men det känns som om jag tvingas ta andras ord istället för mina egna, och det faller rätt platt. Är inte ett dugg kul att skriva.

Som ni ser till höger har jag 4337 ord kvar. Ingenting! Tre dagars kvot, liksom. Men mitt är inte att skriva 50 000 ord, utan att skriva klart boken, som uppskattningsvis lär landa på 75 000 ord. Åtta och ett halvt kapitel till.

Är det värt att skriva klart boken så att jag kan gå tillbaka och fylla in delarna jag tycker brister allteftersom?

Det skulle förstås vara otroligt skönt (och häftigt) att kunna säga: jag har skrivit en bok. En hel freaking bok. Samtidigt känns det tradigt att skriva något som känns dåligt och framtvingat.

Hälsningar,

En som tvivlar

PS! Hoppas att det går bra för alla er andra Wrimos som sitter och skriver i novembermörkret. Vi börjar närma oss slutet på tunneln nu... ;) DS.

Natur & Kulturs STORA tävling för kreativa unga

Bokförlaget Natur & Kultur har i samarbete med hemsidan Ungdomar.se och författaren Mats Wahl lanserat en stor tävling. Den är öppen för ungdomar på högstadiet eller gymnasiet, och riktar sig till nästan alla kreativa konstformer. Man kan tävla med musik, text, bild och film!

Här är formerna du kan tävla i (taget från Ungdomar.se):

Tävlingen

Tävlingen går ut på att skapa ett eget verk utifrån delar av innehållet i Ryttarna. Det går att tävla på sex olika sätt:

1. MUSIKVIDEO. Musiksätt och filma framförandet av Elins dikt på sid. 198 – 199 i Ryttarna. Observera att du inte få använda någon annans musik. Filmen skall ligga så nära den i boken beskrivna situationen som möjligt, inte minst vad gäller stämning.

2. SKRIV EN FAKTATEXT om ett av följande ämnen:

* Global uppvärmning
* Robotisering
* Statsmaktens förfall.

Du får använda maximalt 1200 ord!

3. RITA EN SERIESTRIPP. Gör om ett valfritt parti i boken till en seriestripp. Du får använda max tolv rutor.

4. SKRIV EN NOVELL på temat “Framtiden”. Du får använda maximalt 1200 ord!

5. SPELA IN EN VALFRI FILMSEKVENS baserad på en scen i Ryttarna. Du får använda max tre minuter för filmen. I den anslagna tiden ingår eftertexter där det skall framgå vem som gjort vad i filmen.

Observera att du på inga villkor får använda dig av musik som du laddar ner från nätet eller tar från skivinspelning. I den mån du sätter musik till din film skall musiken vara egenproducerad, det vill säga du eller dina kompisar skall stå också för musiken (se mer om musiksättning nedan).

6. FOTOGRAFERA och gör bilder inspirerade av något tema som du finner i boken. Max 6 bilder. Bilderna kan med fördel presenteras som ett musiksatt bildspel. Vad gäller musik gäller samma regler som i övrigt hävdas inom ramen för tävlingen. Stjäl inte! Låna inte! Var kreativ! Gör din egen musik!

Som ni ser krävs det till många av "grenarna" att man läst boken (eller åtminstone delar av den) men vill man inte lägga några pengar på tävlingen går den med största sannolikhet att hitta på det lokala biblioteket. Om inte annat kan man ju fråga snällt om de kan köpa in den.

Tio bidrag väljs sedan ut av en jury, varav en stor vinnare får 10 000 kr, en får ett hederspris av Mats Wahl på 5 000 kr och övriga får ett bokpaket från Natur & Kultur. Tävlingen är öppen till 20:e december! Mer info finner ni här. 

Tape - Steven Camden

Rewind. Play. I'm here. I always was. // Hello? Is it on? Yeah, I can see the light. It's on. I'm starting again. I'm recording.

Du har en Ameliah och en Ryan. En gammal (eller ny) boombox, en kasett, och en riktigt skickligt sammansatt historia. Som stundtals fick mig att gråta, eller bara förundras över den stillsamma briljansen.

Omdöme: Upptäckte när jag letade bild till recensionen att Tape faktiskt getts ut på svenska (i år) utav Atrium Förlag under namnet Blandband. Omslaget är visserligen inte lika charmigt vackert som det engelska, men ändå... hur kan jag ha missat det?! Så till er som vill läsa Tape men inte känner er bekväma med engelska språket - läs den på svenska istället! Jag kan helt klart rekommendera den.

Boken är väldigt smart sammansatt, där läsaren hela tiden får en pusselbit i taget för att kunna få ihop en hel bild av hur Ameliah och Ryan hör ihop, parallellt med deras respektive storylines. Jag tänker inte avslöja så mycket mer än att halva storyn är "vintage" och att den passar ihop med den andra på ett magiskt (som i fint/vackert) sätt. Ja, och att åtminstone jag grät en skvätt på slutet, bara för att det var så himla fint.

Älskar man Storbrittanien och London finns det en hel del att hämta i boken. Den har en väldigt brittisk "anda" över sig. Jag älskar t. ex. att Camden pratar om en "two-hand gesture" när hans karaktärer ska ge någon fingret, eftersom britter ibland gör ett bakvänt peace-tecken istället för det standardiserade långfingret.

Det man ska tänka på med Tape är att den inte följer någon som helst mall för hur YA-böcker brukar vara utformade. Man börjar liksom med alla de vanliga huvudkomponenterna, men de är filade och ihoppassade på helt andra sätt än vad man är van vid. Rätt mysigt faktiskt. Den är också lite stillsam på sitt sätt, utan att för den sakens skull vara tråkig, och känner man sig lite känslosam i jakt på något fint så tror jag den passar perfekt.

Betyg: Fin, unik, mysig och lite magisk. Underbar att bläddra i också, och läsa något här och där, men mest tyckte jag om att lösa pusslet. Få ihop pusselbitarna. Rekommenderas till de som inte letar efter action eller böcker som bara handlar om kärlek och trånande. Visst, det finns där, men är en del av en mycket större bild!

Lite "falsk marknadsföring" (blurbs)

Alla vet ju att förlag tenderar att sätta säljande citat m.m. på sina böcker för att hjälpa dem nå ut till så många människor som möjligt. (Ja, jag väljer det perspektivet hellre än att diskutera vad de kan tänkas tjänas mest på...) 

Men ibland slår de där blurbarna m.m. fel. Alla minns väl de otaliga böcker stämplade med: "gillade du XX kommer du älska YY!" där man byter ut XX med valfri bästsäljare från tiden då boken släpps, t. ex. Harry Potter, Twilight eller Hungerspelen. Som i många fall gjort att boken fallit platt eftersom förväntningarna varit för höga.

Tja, häromveckan haulade jag ju ett par böcker, och en av dem var Tape. Jag blev så himla ledsen av texten de använt som blurb (dvs texten som oftast står på baksidan av en bok) eftersom den gav mig helt fel förväntningar! Det var så onödigt, för så bra som jag föreställt mig boken... så bra var den faktiskt, för en gångs skull. Men oavsett hur bra en bok är tar det ett tag innan man kommer över att den faktiskt inte är vad man velat ha när man satt tänderna i boken.

Hela början blev liksom hundratjugo sidor av: när kommer det här in? Jag blev lovad det här i blurben... men vänta det där går ju helt emot det som står i blurben väl? HUR GÅR DET HÄR IHOP EGENTLIGEN?!?

Det är en otroligt fantastiskt formulerad och formsatt blurb i den mån att det var enda anledningen till att jag gick från att bara väga boken i handen och titta på det fina omslaget - till att faktiskt köpa den! Vilket förstås är poängen med en sådan text. Tyvärr den nämner två saker som finns i boken men på ett heeeeelt annat sätt än vad man skulle kunna tro från att bara ha läst blurben.

Först när jag kommit över det (hundratjugo bortslösade sidor av frustration och förvirring...) började jag ta boken för vad den faktiskt är. Och då tyckte jag väldigt, väldigt mycket om den. Så för er som kanske vill läsa Tape: titta inte på blurben som jag bifogar här under. Om inte: läs och njut av den briljanta säljtexten!

Recension kommer förhoppningsvis imorgon ;)

Klicka på bilderna för att komma till originalhemsida!

Fiendish - Brenna Yovanoff

One of his friends spoke then, slow and soft. "Fischer this is just too freaky."
  "I know," he said, holding my face between his hands.
  "Well, how do you know she ain't some creep downhollow?
  Fischer crouched over me, still scrubbing my face and my cheeks. "I don't, so just shut up. God, look at all this soot."

När hemska saker började hända i New South Bend skylldes det på de gamla familjerna, de som kunde trollkonster. Deras hus brändes ner. Clementines mamma dog. Själv spärrades hon in bortglömd i en källare där hon överlevde flera år med hjälp av magi. En hjälplös staty, tills pojken Fischer kommer och släpper ut henne.

Men staden är full av magi, och när Clementine återvänder till ytan igen börjar historien upprepas. Varför? Och vem var det egentligen som spärrade in henne i källaren från första början?

Omdöme: Brenna Yovanoff ingår i en liten "författar-trio" på tre kvinnor som är bästa vänner, skriver Young Adult-romaner, och har drivit en blogg tillsammans där de turades om att skriva noveller. De andra två medlemmarna i trion är Maggie Stiefvater och Tessa Gratton. Jag älskar Stiefvaters böcker, men tyckte inte alls om Grattons Blodsmagi, så jag var lite nervös när jag läste den här. Plockade mest upp den för den otroliga baksidestexten (googla, det är den engelska!) och det underbara omslaget.

Jag kan väl säga så här: älskar du Maggie Stiefvater... så kommer du med största sannolikhet också älska den här!

Faktum är att de är väldigt lika i språket (fint och nästan poetiskt, så att varje ord känns omsorgsfullt utvalt), miljön (en liten småstad någonstans, ganska avsides, men väldigt mysigt och naturnära!) och det smått magiska. Stiefvater har använt sig av allt möjligt; varulvar, "fey", vattenhästar osv. men the fiends och crafters i Fiendish är bara för underbara. De är vackra och intressanta men har en udd. Farliga. Hela staden, med dess folk, traditioner och hemligheter, är så sagolikt och drömskt att jag vill flytta in, trots alla dess skavanker.

Karaktärerna är levande och färgstarka, men känns inte som någon man skulle snubbla över ute på stan, utan som något man förväntar sig att hitta i en stad som New South Bend. Unika, excentriska, hemlighetsfulla och en gnutta farliga. Otroligt vackra på ett vilt sätt. Det finns så många att titta på som jag gillar (nästan hela listan) men ska inte tråka ut någon med vem och varför. Läs boken så märker ni nog själva.

Sedan älskar jag också strukturen. Hela boken (versionen jag har åtminstone) är perfekt från pärm till pärm. Jag älskar trädet på omslaget! Men framförallt är den jättejättefin att bläddra i - den är uppdelad i flera delar med namn som får mig att rysa av lycka (Dirt, Heat, Creek m.m) men varje kapitel har också genomtänkta namn, mystiska och inbjudande. Man kan inte sluta läsa! Att kapitlen är korta hjälper också. Och nämnde jag att det är en standalone? Jag älskar standalones...

Betyg: Helt klart en ny favoritbok! Rekommenderas till alla Stiefvater-fans men också de som vill läsa något med vackert språk, en sagolik värld, härliga karaktärer, och lite, lite mörker inblandat i det hela.

Fiendish

Tre favoriter från 10-års åldern

När jag tänker tillbaka på böckerna jag läste i si så där 10-års åldern (uppskattar jag) så finns det tre titlar som står ut. Det är sådana där böcker som jag fortfarande läser nu, någon gång om året ungefär. Variationen verkar inte vara så stor för de är alla väldigt lika varandra. Det finns:

• En stark, modig och självständig hjältinna
• Något äventyrligt; pirater, trollkarlar, drakar och prinsessor
• En driven handling med humoristisk ton

Inte så illa för att vara ärlig. Böckerna i fråga är: 

Piratika av Tanith Lee

Åh, vad mycket kärlek jag har för den här boken! Författaren har en sån underbar sarkastisk ton som gör att man hittar nya intressanta detaljer som äldre läsare, men  känns spännande för någon lite yngre. Den handlar om Art, som bor på en snobbig internatskola, men ramlar ner för en trappa och slår i huvudet - då börjar hon plötsligt minnas detaljer om sin barndom. Som att hennes mamma var den ökända piratkaptenen Piratika! För övrigt kan jag avslöja att boken innehåller en rejäl plot-twist... ;)

Det levande slottet av Diana Wynne Jones

Lite av en klassiker kanske? Boken handlar om Sophie, som är den äldsta av tre systrar, och därför inte ämnad att bli något särskilt. Hon blir en dag förhäxad av Ödehäxan, så att hon blir gammal. För att inte förfära sin styvmor drar hon sig ut på en resa och hamnar vid trollkarlen Howls levande slott. Underbar bok. Har läst den hur många gånger som helst. Den är rolig, fantasifull och härligt sagolik. Älskar kapitelrubrikerna som går i stil med "Kapitel 1 - Där Sophie träffar XX och gör YY".

Prinsessa söker drake av Patricia Wrede 

Den här boken har jag bara läst en eller max två gånger, eftersom biblioteket där jag bor sorgligt nog bestämde sig för att gallra ut den. Jag minns den med andra ord inte exakt, men längtar efter att få tag på ett eget ex så snart som möjligt, så ska beställa ett engelskt till jul om allt går som det ska! Det handlar om Chimorene som inte vill bli den typiska prinsessan som syr, lagar mat och sjunger. Hon tycker om att fäktas! När hennes föräldrar gifter bort henne till en prins flyr Chimorene därför för att ta anställning hos en drake. Med tanke på att hon lever i ett land där drakar traditionellt sätt rövar bort prinsessor är det ganska kontroversiellt. Läs, läs, läs! 

Om du läst någon av ovanstående och tyckt om den så skulle jag tro att du kommer gilla de övriga två lika mycket. De är som sagt lika varandra, och alla lika härligt vassa och äventyrliga. En annan bokserie i samma stil jag läste på den här tiden (eller två, faktiskt) är Tamora Pierce's serier om Alanna och Daine, som utspelar sig i samma värld!