Showing posts with label kontroversiell. Show all posts
Showing posts with label kontroversiell. Show all posts

Tuesday, February 21, 2017

Funderingar: Kronisk smärta & "Dödens märken" (Carve the Mark)

Veronica Roth kommer nu med första boken sen Divergent-serien: "Dödens märken", en fantasyberättelse i två delar.

Jag har inte hunnit läsa boken än (den står i bokhyllan och väntar!) men har smygläst lite recensioner på andras bokbloggar och Goodreads. En sak jag sett många reagera på, "omkring" boken, är Roths inställning till kronisk smärta.

I en intervju satt nämligen hon och intervjuaren och diskuterade karaktären Cyras "gift"; att ge, men också ha, smärta. (Sideline: tycker det börjar bli lite kliché i YA att kvinnliga huvudpersoner har kraften att ge andra smärta, men Roth kanske gör nåt nytt av det, vem vet).


Tre saker folk har reagerat på/tolkat utifrån intervjun:

  • Att Roth ser kronisk smärta som en "gift" eller gåva
  • Att huvudpersonen är "worthy of pain" tillsammans med andra karaktärer (?)
  • Att inspirationen är kronisk smärta, sedan Roth har vänner som lider av endometrios
Efter att ha läst intervjun väljer jag att lägga tonvikten på ordet tolkat. För även om jag förstås förstår att personer som lider av kronisk smärta upprörts väldigt av intervjun och det den tycks säga om kronisk smärta, tycker jag att den har blivit felaktigt läst.

1) När Roth säger att den kroniska smärtan är en gåva/"gift", så menar hon ju inte faktiskt att det är en fin present som huvudpersonen förärats med. Det bara råkar vara namnet på "superkrafter" i hennes fantasyvärld, vilket är logiskt med tanke på att de flesta andra personer inte har krafter som nödvändigtvis är negativa. Det blir därför snarare ironiskt för huvudpersonen att folk kallar det en gåva.

Problemet med det här tror jag ligger hos intervjuaren, som rätt ignorant säger:
 "Yeah. Well, I was struck by the - and maybe I'm getting carried away with the metaphor, but I - to me it meant that chronic pain I guess can be a gift. It makes us sensitive about the world despite our pain or because of it.
Med andra ord, att Roth bokstavligt menar att det är en gåva och att folk som lider av kronisk smärta ska vara tacksamma för hur det möjliggör extra känslighet för världen omkring en. Vilket HELT KLART är problematiskt, men ingenting Roth själv sagt?

Hon pratar istället om hur kronisk smärta kan ta över ens liv, hindra ens potential och att det kan vara fruktansvärt när ingen tar en på allvar. Vilket är något av en hyllning till vännerna som lider av endometrios, som många läkare inte ville ta på allvar.



2) Ordvalet "worthy of pain" är ju helt klart olyckligt, men också ofta taget ur kontext när man diskuterar intervjun. Citat är nämligen "why she thinks she is worthy of pain". Det är med andra ord Cyras eget resonemang, och en form av psykiskt självskadebeteende, att inbilla sig att man förtjänar smärtan som getts till en. 

Jag väljer att inte läsa det som att Roth säger att Cyra är "värdig" smärta som en sorts nobilitet, utan snarare som ett tecken på hur hon inte mår särskilt bra psykiskt.

3) Med tanke på ovanstående tycker jag faktiskt att det verkar som ett ganska vettigt sätt att försöka porträttera kronisk smärta i fantasymiljö? Men sen vet jag ju inte hur hon faktiskt utförde det hela i själva boken, så jag ska väl inte säga för mycket. Någon som läst och vet? 

Till skillnad från det som sagts om den rasistiska vinkeln och förstärkandet av stereotyper i romanen (vilket helt ärligt inte borde gå att rädda i min mening) så tycker jag att just det här dragits ur proportion. Jag ser det mer som ignorans från intervjuaren än Roth själv, på temat kronisk smärta. 

Vad tycker ni?

Friday, September 19, 2014

Lite mer än en kram - Mårten Melin

"Vill du göra det igen med öppen mun?" viskade hon.
Jag märkte att mina ben skakade. Men jag nickade. Amanda fnissade till. 
"Det är lite som om jag lär upp dig. Lektion nummer två: Kyss med öppen mun."
"Fast i så fall har vi redan haft lektion två, vi gjorde..."
"Vi repeterar", avbryter Amanda. "Eller vill du inte?"

Manne är tretton år gammal. Han har en kompis som är besatt av tanken på sex, och en kropp som... kanske också är besatt av det. Åtminstone när syrrans nya kompis, Amanda, kommer på besök. Som tur är verkar hon inte ha något emot det. Hon verkar faktiskt till och med tycka om det!

Omdöme: Det här är ju en, minst sagt, kontroversiell bok. För de som vet något alls om Mårten Melin kanske det inte kommer som en chock, men jag vill bara förtydliga: det är en kontroversiell bok. Man ser nämligen inte alltför ofta böcker för 9 till 12-åringar som handlar om sex. För att inte tala om hur det säkert finns massvis med föräldrar som helst inte vill att deras barn ska läsa sådana böcker.

Melin är väldigt rak på sak i Lite mer än en kram. Fördelen med boken är kanske att den inte tassar som katten runt het gröt när det gäller ämnet - är du osäker på om du tror boken är något för dig/ditt barn, så öppna bara boken och läs de två första sidorna. De sätter på sätt och vis ribban. Är det för mycket: läs inte boken. Känns det spännande, eller helt normalt? Men dåså, fortsätt läs för all del!

Karaktärerna är välutvecklade, med egna personligheter och röster. De är skrivna så att man utan särskilt många beskrivningar ändå får en klar och tydlig bild av dem. Mannes "äventyr" med Amanda är realistiskt nog inte heller det enda som händer i hans liv, utan han försöker även anpassa sig till konceptet med skilda föräldrar som träffar nya partners. Mannes berättarröst tycker jag passar karaktären och storyn väldigt bra, och kändes väldigt verklighetstrogen, som om man verkligen var inne i huvudet på en kille i hans ålder.

Det kanhända att jag personligen blir lite njaa av att höra om trettonåringar i samband med sex. Till och med när jag var i den åldern själv fick jag samma känslor när jag fick höra om klasskompisars upplevelser av den sorten. Dessutom har jag svårt för könsord både i tal och i text, vilket förstås förekommer flitigt (om än den snällare sorten) i en bok som den här. Men bortser man från det är det här också en bok om känslor och att växa upp och in i sig själv, vilket jag tyckte berättades på ett fint och lättrelaterat sätt.

"Betyg": Kan tänka mig att läsare i mellanåldern kommer vallfärda mot den här boken - och smussla med den i väskan, tills de kommer till något ställe där de kan läsa i fred. Väldigt hemligt förstås. Med lite tur blir det också en sådan bok som "lurar" in motvilliga läsare till kapitelböckerna, med den perfekta kombinationen av ett spännande ämne och en skicklig författare.

Lite mer än en kram