Tag: Bokiga sommarmål

Jag är värdelös att hålla reda på sånt här, men upptäckte att jag taggats av Rebecca på Bokintresse och tänkte göra taggen trots att den egentligen var menad att göras i början av eller till och med innan sommaren. Bättre sent än aldrig!

Taggen går ut på att man ska svara på fem frågor om ens "bokiga" mål under sommaren.

1. Böcker som jag påbörjat men aldrig läst ut som jag ska läsa under sommaren

Jag sa faktiskt att jag skulle försöka beta av min TBR-lista (olästa böcker) under sommarlovet, men... det har kanske inte gått så där jättebra. Först och främst har jag läst väldigt få böcker överhuvudtaget, och sedan har ingen av dem direkt varit med på listan.

Böcker jag vill och/eller borde läsa är dock:

Han åt mitt hjärta av Viktor Ahlgren (ett rec-ex jag aldrig riktigt lyckats läsa klart av oklar anledning)
Seraphina av Rachel Hartman
Allt och lite till av Sarah Dessen (som jag läser lååångsamt pga rädsla för eventuellt triangeldrama)
... och flera andra faktiskt. Det tar aldrig slut.

2. Genre som jag inte brukar läsa som jag ska läsa under sommaren

Det vet jag inte om jag  hinner med vid det här laget. Böcker jag gillar att läsa men oftast inte gör, å andra sidan, är episka fantasy-böcker. Och med tanke på min nya A Song of Ice and Fire-hög tror jag det blir åtminstone en sådan innan sommaren är slut. Det räknas väl?

3. Böcker som jag måste skaffa under sommaren

Jag är riktigt dålig på införskaffande av böcker! Men i augusti kommer Josephine Bornebuschs Fenomenal och Mårten Melins Lite mer än en kram, och det är två böcker jag verkligen vill läsa. Så försöka kommer jag i varje fall!

4. Så här mycket ska jag läsa

Eftersom det är lov tänker jag vara snäll mot mig själv och låta bli att sätta några mål. Det får bli som det blir helt enkelt, jag läser så mycket eller lite jag vill!

5. Övriga mål

I början av sommaren sa jag till mig själv att jag ville blogga mycket och ofta. Det har tyvärr inte blivit av, men kommer nog alltid vara ett mål för mig. Tänk om man orkat skriva varannan dag till exempel?

Svengelska

Det här är ett ämne jag verkar återkomma till jämt och ständigt. Engelska vs. Svenska (eller en mix av båda)? Eftersom jag A) är född i USA med föräldrar som bott där ett par år och B) gått och ska gå i skolor där undervisningen enbart sker på engelska... blir min hjärna ibland väldigt förvirrad  när det kommer till de två språken. I min vardag blandar jag för det mesta fritt när jag pratar. Men när jag skriver? Det ser ju inte klokt ut!

Problemet kommer framförallt från det faktum att jag målar upp och planerar scener på engelska. För repliker låter så himla mycket bättre då. Samtidigt föredrar jag att skriva på svenska. När jag rollspelade för ett par år sedan kompromissade vi på så sätt att vi skrev replikerna på engelska och resten på svenska, men det funkar ju inte riktigt heller... så nu sitter jag mest och velar. Svenska eller engelska?

Är det någon annan som har det här problemet? Kanske med ett annat modersmål än just engelska? Jag tycker det är himla intressant med språk ;)

Book Haul

Jag var i Tyskland förra veckan och hälsade på en kompis (väldigt mysigt) och fick med mig fyra böcker hem, så tänkte "haul:a" dem. Men innan jag skriver om böckerna vill jag bara berätta att jag var där och såg VM-finalen i fotboll på en arena tillsammans med 50.000 galna tyskar i Hamburg och det var en sådan otrolig upplevelse att det inte är sant!

Glada tyskar firar vinst med den obligatoriska vinnarlåten.

Här var jag alltså, omringad av tusentals tyskar.

Och fyra danskar. De kunde i varje fall engelska.

Ah-mah-zing. Men tillbaka till böckerna:

Min kompis planerar att köpa en ny finare edition av sina A Song of Ice and Fire så jag fick hennes första fyra. Visserligen med en del spår av hungriga chinchillor, men helt gratis. Misstänker att hon försöker få med mig på hajpen. 

Sedan fick jag också ett rec-ex från Semic, nämligen James Dashners Maze Runner: I dödens labyrint som jag håller på att läsa just nu. So far, so good, är allt jag kan säga.

Eldhäxan - Peter Bergting

"Så här är det, Miranda", fortsatte Orville. "Du vet lika mycket som vi nu. Antingen avslöjar du oss eller så hjälper du oss att lösa mysteriet. Enkelt, eller hur?"

Miranda, Orville och Emmi ska alla börja sin första termin på Trolldomsakademien i Morwhayle. Den mystiska skolan verkar skummare än någonsin, speciellt med ett mord i krökarna... de nyfunna vännerna bestämmer sig för att försöka hitta mördaren tillsammans. Samtidigt försöker förstås lärarstabben göra detsamma, och Scurvley Briskit anser det ett perfekt tillfälle att bjuda in den ökända demonprinsessan Malda som lärare. Det blir en minst sagt spännande termin.

Vad är det med trenden att göra namnet på serien tio gånger större än bokens titel? Väldigt förvirrande.

Omdöme: Det är inget litterärt mästerverk, men en spännande och snabbläst bok jag älskat i tio års-åldern. Eftersom handlingen är mycket viktigare än skrivtekniken (så länge den är okej) i böcker för den här åldern gör det absolut ingenting. Med tanke på hur jag sträckläste den nu skulle jag definitivt slukat den då.

Det jag kanske tyckte var lite jobbigt med boken var främst de typiskt långa fantasybeskrivningarna av miljön och karaktärer (etc. etc.) som drog ner på det annars fenomenala tempot och som man mest skumläste. Detta speciellt i början eftersom jag kan tänka mig att många oengagerade  läsare tröttnar innan de ens kommer in i handlingen. Jag la till exempel ifrån mig boken en hel vecka efter att ha tråkat mig igenom de första tio sidorna - efter det var jag helt fast från början till slut. Köpes den här boken till ett buttert barn i mellanåldern som hellre  spelar TV-spel än läser böcker rekommenderar jag därför att läsa de första kapitlen högt för honom eller henne. Det blir en mysig stund som (med tanke på den spännande storyn) snabbt kommer bana väg till egenläsning. Skulle jag tro, i varje fall.

Oj, vad längesen det var jag sist läste en illustrerad bok!

Karaktärsmässigt är det svårt att lära känna karaktärerna på djupet i en historia som den här. Likaså fick själva skoldelen av akademien hamna lite i skymundan för  att driva på handlingen (det kunde enligt mig bytt ut de många och långa beskrivningarna) vilket var synd, med tanke på potentialen i miljön. Malda hade jag lite svårt för, något man antagligen inte har om man stött på henne i Bergtings tidigare serie, men ja... ingen favorit alls. Något jag uppskattade var djupet i karaktärerna, som fick negativa och positiva egenskaper, rädslor och hemligheter,  samt bakgrundshistorier som tydligt format dem.

Favoritkaraktär var förstås den stöddiga kanindraken Potopor, för jag menar... en kanindrake? Dynamiken mellan de tre kompisarna, i synnerhet Miranda och Orville, tyckte jag också mycket om.

Ett sista mini-minus med boken var fantasynamnen. Det är svårt att få påhittade namn att låta bra och trovärdiga, och just här ligger Bergting lite i lä. Anders Björkelid (författare av Ondvinter) berättade att han lånade mycket från riktiga, men utdöda, språk för att det skulle låta riktigt. På samma sätt som Tolkien studerade språk till sina egna, påhittade. Oavsett tycker jag att man ska hålla sig till en stil, och inte blanda påhittade fantasynamn hejvilt med svenskklingande och engelska. Det blev lite för spretigt för mig.

Betyg: Spännande och äventyrlig - letar man efter en fantasybok att ge till en 10 till 12-åring skulle jag definitivt rekommendera Eldhäxan. Med en härligt skum skola, djärva elever  och småläskiga monster är den svår att inte sluka.

Trollkarlsakademien: Eldhäxan

Rise of the Guardians (finns tydligen också som böcker)

Förra året släppte Dreamworks sin film Rise of the Guardians, där Jultomten, Tandfén, Påskharen, John Blund och Jack Frost samlas för att skydda världens  barn mot mardrömmar.  Jag älskar verkligen Jack Frost som karaktär (och ja, jag tittar på Dreamworks filmer oavsett avsedd målgrupp) men vad jag inte visste var att filmen är (löst) baserad på en barnboksserie - som jag råkade hitta på biblioteket här om dagen.

Kolla in de här fina (gorgeous) illustrationerna!

Tyvärr förstörde jag de här två med konstigt ljus i mitten...

North är alltså jultomten i filmversionen, och introduceras i bok ett i bokserien. I bok två introduceras påskharen, så jag antar att det  är en guardian per bok?

The Dark Divine - Bree Despain

"You hated me that much?"

"No." I grabbed a branch and pulled myself up, my back still to him. "I missed you that much."

Daniel var Graces stora kärlek när de växte upp som barn. Efter en olycka som involverade hennes storebror lämnade han dock staden, och grannhuset stod tomt. Sedan dess har hon försökt förtränga minnet, eftersom Daniel är ett förbjudet samtalsämne hemma hos familjen.

Men hon har inte glömt. Speciellt inte eter att hon en dag plötsligt stirrar in i hans välbekanta ögon i skolan.  Frågan är bara varför Daniel kommit tillbaka? Och vad är det egentligen som händer i Rose Crest?


Omdöme: Det här är väl lite av vad jag skulle kalla "klassisk Paranormal Romance" i och med att den enkelt kan passas in i Twilight-mallen. Det betyder inte att handlingarna är exakt likadana, utan det är förstås stora skillnader, men stilen flyter ihop en aning. En duktig flicka som blir kär i... ja, det får ni väl upptäcka när ni läser boken, men även om det tar Grace mer än 200 sidor att upptäcka vad Daniel är kan jag lova att detsamma inte gäller för läsarna. Jag tänker därför redan nu rekommendera den här boken till de som gillar Paranormal Romance (YA) medan de som tröttnat på Twilight-stuket helt och hållet kanske borde låta bli.

Jag har absolut ingenting emot Paranormal Romance, och jag tyckte om boken. Karaktärerna varierade i kvalité, men handlingen hade driv och trots att man stött på samma historia hundra gånger om känns den här ändå fräsch.

Gällande karaktärerna finns det både plus och minus med huvudkaraktären Grace. Jag gillar vinkeln med att hon kommer från en "perfekt" pastorsfamilj och tvingas vara en förebild. Konstnärsdraget skiljer henne också från den typiska YA hjältinnan Bella-style - hon har något hon är riktigt bra på. Sedan hamnar hon väl lite i konflikt mellan att vara verklighetstrogen och bokhjältinna. Oftast när man letar efter hjältinnor i ungdomslitteratur vill man att de ska vara starka, självständiga osv - förebilder. Grace å andra sidan, kan jag tänka mig att många klagar på för att "hon visar en sned kvinnobild" eller något i den stilen, men såvitt jag kan se är hon verklighetstrogen för att vara en tonårstjej. Det är inte alla som klarar av att vara på topp hela tiden.

Daniel är, till skillnad från de flesta övernaturliga kärleksintressena, en bad boy. Och inte den sortens bad boy som snabbt faller i det vanliga träsket av blind avgudan för tjejen, som han älskar mer än något annat i hela världen osv osv. Man vet faktiskt aldrig riktigt var man har honom, för det känns som om ju mer man får veta om honom, desto mer hemligheter anar man. Jag tycker faktiskt om det, för det skapar mer djup i relationen, eftersom för mycket kärlek ibland kan göra karaktärer och deras känslor tomma.

Betyg: I The Dark Divine har alla YA Paranormal Romance-fans något att riktigt gotta sig i. En tidigare trygg småstadsmiljö, ett mysterium, en förödande lockelse mot en gåtfull barndomskärlek och en hjältinna som finner sig allt mer intrasslad i en helt ny värld.

The Dark Divine

Inte vem som helst - Nina Lacour

Vi sitter på golvet - Bev lutar sig mot soffan, Alexa sitter med benen i kors under ett av de öppna fönstren. Jag väntar på att Meg ska dela ut papperslapparna och pennorna och förklara reglerna.

"Så här går det till: Alla skriver tre frågor var - en till varje person i rummet minus en själv. Skriv personens namn och en fråga du verkligen vill ha svar på. Det är lite som sanning och konka, fast utan konka, och bättre eftersom man svarar anonymt."

High school-avslutning. Alla graduerande elever från San Francisco School of the Arts ska vidare till college, utom Colby och Bev. De har spenderat sina tre sista år till att planera sin stora Europaresa, och efter en kort turné med Bevs band, ska de dra på en gång. Se tulpaner i Amsterdam. Titta på öar i Stockholms skärgård. Äventyra helt enkelt, och bara de två, tillsammans. Men Colby och Bev har också varsin stor hemlighet för varandra, och turnén kanske blir sista chansen att avslöja sanningen. Även om det kan göra ont.

Omdöme: Jag kan sammanfatta mina känslor för den här boken i tre meningar: 1) det är en riktigt mysig feelgood 2) den är uselt korrekturläst 3) det gör ingenting, för den är riktigt bra ändå. 

Fast ärligt talat blev jag förvånad över tidigarenämnda korrfel när jag började läsa boken. Den ges trots allt ut av ett av de större ungdomsförlagen, vilket skulle kunna ses som lite utav en kvalitésgaranti till viss grad, men här dök det första felet upp på första sidan. Det känns ju som om det borde ha blivit upptäckt innan det gick till tryck? Sedan fortsätter det på samma sätt hela boken igenom. 

Sisådär första kapitlet störde jag mig mycket på det, men sedan hakade storyn tag i mig, och det försvann lite i skymundan. Helt ärligt har jag aldrig varit extrem med småfel i böcker (tänkte inte ens på det när jag läste Simona Ahrnstedts De skandalösa första gången och där finns det också i multum) utan det berodde väl mest på att det började i och med första sidan. Det är definitivt inget som kommer förstöra läsupplevelsen längre fram i boken. 

Handlingsmässigt var det inte alls vad jag väntat mig efter att ha läst baksidan, vilket på sitt sätt är ett plus. Jag gillar inte när man får hela storyn serverad på förhand. Boken utspelar sig under bara några dagar (stor överraskning) och är därför väldigt detaljrik. Uppskattningsvis 70 % är också dialog, vilket gör att man snabbt kommer karaktärerna nära och får ett dubbelt driv i berättelsen.

Eftersom jag inte gillade Bev till att börja med hade jag svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om själva historien. Trots att Colby är huvudperson handlar den ju väldigt mycket om just Bev. Men allteftersom tog man del av den riktiga Bev, och inte bara Colbys bild av henne, och då förstod jag henne mer. På samma sätt blev det med boken som helhet. Helt plötsligt var jag bara kär i den, trots alla mina tvivel.

Betyg: En bok i stil med ens "lugna favoriter" bland låtar. Takten är stadig, det finns många instrument som tillsammans bildar harmonin, och man kan inte låta bli att dras med av den. En riktig sommarläsning!

Inte vem som helst