Prata omkull mig! & Kom och ta mig! - Victoria Dahl

Det här är två böcker i samma serie, om två olika kvinnor som lever i Tumble Creek, ett samhälle uppe i bergen nära Aspen. Den ena har just flyttat hem från storstaden, medan den andra längtar bort. Vad finns egentligen i den här hålan mitt ute i ingenstans? Hint: heta män.

Handling(ar): I Prata Omkull Mig flyttar Molly hem från storstaden igen med sin stora hemlighet: ingen vet vad hon arbetar med. Gnistorna flyger när hon träffar barndomskärleken, tillika poliskonstapeln, Ben. För hans del blir Mollys mystiska yrkesliv en plågsam hemlighet han bara måste komma till botten med. Samtidigt hamnar de båda i problem när det verkar som om någon inte uppskattar Mollys flytt.

Mollys kompis Lori var tjejen med stora drömmar som skulle bort från stan. Resa, se världen! När pappan råkar ut för en olycka grusas de planerna och hon får istället stanna i Tumble Creek och ta över verkstaden. I Kom och ta mig! lyckas Molly övertyga Lori att leva upp lite, kanske träffa någon ny och spännande? Personen hon väljer kommer dock som en överraskning - för dem båda. 

Omdöme: Jag läser inte alltför mycket romance om man inte räknar med Simona Ahrnstedt. Till skillnad från hennes dramatiska böcker är Victoria Dahls romaner lättsamma böcker man snabbt läser ut. Prata Omkull Mig kändes fräsch, och jag tyckte verkligen om att hon lagt till lite spänning och mysterie utöver själva romansen, som gav boken lite mer fräs. Uppföljaren om Lori tyckte jag tyvärr inte lika mycket om av flera anledningar, även om den öppnade väldigt bra.

Det här var romance-böcker av det lite mer erotiska slaget, vilket inte precis är en favorit för mig. Helt okej med sex-scener, men då får de ta och tillföra något till historien också. Speciellt i Kom och ta mig! blev det lite för mycket händelselösa sängscener som jag bläddrade förbi, eftersom det inte hände något, så det var ett stort minus. 

Det jag tyckte Dahl gjort bra är hur verkliga hennes kvinnliga karaktärer kändes. Vuxna på ett ungt sätt, och väldigt mänskliga i sättet de tänkte, med små vardagliga detaljer som höjde trovärdigheten. Männen var snäppet sämre, men fortfarande helt okej framställda. Medan jag tyckte om spänningshöjandet med en stalker i Mollys bok kändes spänningen i Loris mycket mer påtvingad, vilket även det sänkte betyget lite.

Gillar man mer erotiska, men nutida romance-romaner om färgstarka kvinnor, så rekommenderar jag den här serien. Ettan och trean var min favorit, tvåan var okej. Recension på sista boken kommer snart!

Prata Omkull mig! & Kom och ta mig!

Book Haul

Jag har fått recensions-ex från tre olika förlag den här månaden och tänkte därför (för en gångs skull) göra en book haul. I skrivande stund har jag läst alla utom två, så recensionerna lär väl droppa in snart.

Från Rabén & Sjögren:

• Allt och lite till av Sarah Dessen - har man läst min blogg flitigt kanske man vet att jag hatar kärlekstrianglar och karaktärer som är otrogna mot varandra. Baksidan av den här boken utlovar precis en sådan roman, men eftersom det är Dessen tror (hoppas) jag att jag kommer tycka om den ändå. 
• Inte vem som helst av Nina Lacour - den här är redan utläst, kommer recensera den så snart som möjligt. Tyckte det var rätt roligt att huvudpersonen i den här heter samma som staden i Dessen-boken.

Från Harlequin:

• Prata omkull mig, Kom och ta mig och Förför mig, förgör mig! av Victoria Dahl - samtliga utlästa, recension på väg. Lite för erotiska för min smak, men de kom på köpet, så det gjorde ingenting. Favoriten var den sista. Har inte Harlequin-böckerna blivit väldigt fina förresten? Mina är urgulliga i jämförelse med mammas gamla.
• Min så kallade kärlek av Shannon Stacey - det här är boken jag frågade efter, och den var faktiskt precis som jag trodde! Nöjd, med andra ord. 

Sist men inte minst, från Semic:

• Eldhäxan av Peter Bergting - den visade sig vara för lite yngre barn än vad jag först trott, men den otroligt gulliga förstasidan gjorde upp för det. Blev barnsligt förtjust över hur de valde att skriva "detta dokument är ett bevis på att XX antagits till Trollkarlsakademien i Morwhayle" på "denna bok tillhör"-sidan man hittar i kapitelböcker för yngre. 

Year Nine Graduation 2014

Ett diplom för "Academic Achievment Award for Science"

Ett "Certificate of Graduation" för Secondary Education

Ett kuvert med slutbetyg

En nalle med graduation-cap i present

En ros av choklad

En blå graduation gown (storlek: tält)

En lika blå graduation cap med klasskamraters signaturer inuti

I förrgår hade jag min sista skolavslutning från grundskolan. I höst är det gymnasiet som gäller. Blev jättesugen på att läsa amerikanska graduation böcker nu, tack vare rocken och hatten (det är svårare att kasta de där hattarna snyggt än man tror) 

En sån där sak man skrivit för längesen och sedan glömt bort

Jag hittade den här förra veckan som ett dokument i min gamla dator (kan därför konstatera att den är skriven i sjuan eller tidigare, gissar på i sexan) och har ingen aning om vad jag tänkte när jag skrev den eller varför. Tänkte bara dela med mig av det, tycker det är ganska roligt att hitta konstiga saker man skrivit och inte har något minne av alls. 

~¤~

Goliat mindes dagen

då allt förändrades

som om den var igår

för i hans huvud var idag

samma dag alla dagar

för idag tog aldrig slut

Han var inte helt säker

på varför dagarna slutat

att komma till honom

men han trodde

att det berodde på nätterna

som inte längre var nätter

eftersom han inte drömde

Varje natt låg han i sin säng

slöt ögonen riktigt hårt

och koncentrerade sig på

att önska fram nästa dag

och drömmen som skulle

hämta den

men varje natt vaknade han

till samma gamla morgon

som förut.

Kanske var det för att han

inte kunde önska tillräckligt

för det fanns något annat

som var viktigare

För när dagen som var idag,

och alla andra dagar,

hade börjat så hade något annat

precis slutat.

Hans mamma hade gått

till sjukhuset från ett bilvrak,

ringt och sagt:

        Allt är bra, jag är okej

och sedan somnat i en säng

och inte vaknat sedan dess

Bara sovit och sovit och

fast det inte var helt säkert

         antagligen

                 tagit Goliats drömmar

                               och gjort dem

                                     sina egna.

Saken var den

att Goliat inte kunde bli arg

på sin lilla mamma

för det är ingen idé

att bli arg på någon

som bara sover

helt för sig själv

alldeles ensam

medan han hade

pappa

som hade Goliat

Mamma hade ingen.

Och Goliat hade inga drömmar.

Persuasion - Jane Austen

Jag har varit i fullfärd med att läsa om alla mina Austen-favoriter, när jag kom ihåg Lady Susan och Persuasion, två romaner jag inte läst ännu. Efter att ha hittat dem som gratis e-böcker i en app gjorde jag slag i saken och började läsa.

Handling: Anne Elliot var som ung förlovad till Frederick Wentworth, men råddes att bryta förlovningen, då han var en simpel sjöman och hon en flicka av fin börd. Åtta år senare är hon än "gammal" ungmö, medan Frederick blivit Kapten Wentworth. Hennes känslor är kvar, tvingas hon inse, när hon och kaptenen umgås i samma kretsar en sommar. Med tanke på hans uppvaktande av en Ms. Louisa Musgrove verkar detsamma inte kunna sägas om honom...

Omdöme: Austen är väl alltid Austen? Har hittills bara ogillat en enda av hennes romaner (Emma) och den här visade sig hålla måttet. Faktiskt har den tagit sig upp till min topp tre, tillsammans med Stolthet och Fördom och Mansfield Park. Jag älskar språket, tonen, karaktärerna, intrigerna och miljön. Austen romantiserar ingenting, utan låter karaktärerna vara spyfärdigt högfärdiga, plågsamt fåfänga och störande dumma. Det känns så mycket verkligare, och blir inte alls svårt att ta till sig fastän romanen utspelade sig för så länge sedan.

Anne Elliot är för all del en trevlig hjältinna. Hon tillhör Austens förnuftiga och propra hjältinnor snarare än de som dras med av allehanda känslostormar hit och dit och fattar dåliga beslut till höger och vänster. Jag tycker om Annes typ, de som förstås har väldigt mycket känslor men som fortfarande kan leva i nuet, och de som tänker mycket på sin omgivning. Hon är så omtänksam själv att man verkligen vill att alla andra karaktärer ska tycka om henne.

Kärlekshistorien tyckte jag om, mest för att den här historien faktiskt hade en man med ordentliga känslor. Austens sätt att nonchalera Edmunds känslor i Mansfield Park (jag fick känslan av att det var hennes sätt att nonchalera mäns förmåga att känna överhuvudtaget) kliar lite i mig. Hon har gjort så i flera romaner, antytt att hjältarna bara faller för hjältinnorna tack vare tajmingen och att de är smickrade över uppmärksamheten. Visserligen blir alla paren lyckliga till slut, men jag föredrar om hjältarna visar större känslorepertoar än några som blir "förälskade" av bekvämlighets skull. Som Mr. Darcy eller Kapten Wentworth. Hans kärlekshistoria tycker jag kändes väldigt verklighetstrogen, och jag kan inte låta bli att älska den även om han betedde sig lite dumt i början när han var sårad. Jag förstår honom trots allt.

"Good God!" he cried, "you would! It is not that I did not think of it, or desire it, as what could alone crown all my other success; but I was proud, too proud to ask again. I did not understand you. I shut my eyes, and would not understand you, or do you justice. This is a recollection which ought to make me forgive everyone sooner than myself. Six years of separation and suffering might have been spared."

Austen må vara fattig på så väl kyssar som heta situationer, men upphetsade och vackra (för att inte tala om långa) kärleksutläggningar finns det gott om i alla böckerna. Det här är antagligen min favorit på den fronten, i den här romanen som alla andra. Så fint!

Persuasion

Ev. bloggpaus

Sorg är ett hus

som försvinner

så fort någon knackar på dörren

eller ringer på

ett hus som flyger i luften

vid minsta vindpust

som begraver sig djupt i marken

medan alla sover

På grund av "enskilda angelägenheter och familjeskäl" (eller något i den stilen) har jag haft det lite svårt att få till något inlägg den senaste tiden. Idéer till recensioner staplar upp sig i högar, men jag kan inte få ner några ord för att skriva dem. Känner mig lite apatisk faktiskt. Tänkte därför förvarna om att det kanske tar ett tag innan jag skriver något mer.

Ha en bra sommar!