Vampire Academy (filmen)

Jag såg Vampire Academy-filmen igår (tror inte den kommit ut i Sverige än? Har den det?) och jag var riktigt riktigt nöjd med den faktiskt! Det kommer säkert vara några fans som pekar ut att "men så där var det inte i boken, jag fattar inte att de tog bort den scenen!" eller "färgen på hens ögon var en jätteviktig detalj och de sabbade det" men jag tycker alltid att det viktigaste är att resultatet blir en bra film. För en bra film som inte stämmer helt överens med boken är mycket bättre än en som följer handlingen till pricka - men är dåligt gjord. Filmerna ska locka nya läsarna till böckerna.

Alla film-posters var så hemskt dåliga...

de representerade inte alls filmen, oroa er inte.

Oavsett tycker jag faktiskt att de gjorde ett bra jobb med den här filmen. Det var rätt länge sedan jag läste boken, men filmen följer helt klart mina minnen av handlingen. Någon kommer alltid att klaga, men jag tyckte det var snyggt gjort. Strigoi-make-up:en var kanske inte den bästa, postrarna var oändligt töntiga och b-films-aktiga... men jag blev till och med nöjd med Dimitri till slut. Den sexiga brytningen blev förstås inte alls likadan på film som i mitt huvud, men man vande sig. Han och film-Rose passade bra ihop.

Den bibehöll humorn från böckerna, karaktärerna var lätta att känna igen och lyckades behålla sina personligheter, och skådespeleriet var professionellt.

Så ja, jag tyckte film-adaptionen blev riktigt bra. Har någon annan sett den? Vad tyckte ni?

Vad jag läser just nu

Den här überfina pocketversionen av Paper Towns (jag dör så fin den är!)

Origin - Jennifer L. Armentrout

"I would do it all over again" 

- basically allt de sa i hela boken.

Usch, usch, usch, vilket fult omslag :(

Nu råkar det vara så att en sammanfattning av Origin skulle innehålla så ofantligt mycket spoilers och förstöra hela tredje boken om man inte hunnit läsa den än, så jag tänkte skippa det helt och hållet. Tänker man läsa Origin har man trots allt antagligen redan läst (eller tänker läsa) dess föregångare!

En klar fördel med den här boken jämtemot de andra är att historian berättas växelvis ur Kats och Daemons perspektiv. Det förhindrade Kats röst från att bli utsliten, och helt ärligt tycker jag Daemon är mer intressant när man vet vad han tycker och tänker, gentemot när man försöker gissa sig igenom all hans attityd.

Som jag skrev fetstilt ovanför omslaget så är den särklart vanligaste repliken i boken "I would do it all over again." Denna används för att trösta en karaktär som känner sig skuldmedveten över något som hänt eller någons död (Armentrout har till skillnad från Stephenie Meyer inga problem med att mörda karaktärer höger som vänster) och i 90% av fallen får den tröstande karaktären samma replik kastad tillbaka på sig när denna drabbas av skuldkänslor. Ett riktigt kretslopp med andra ord. Helt ärligt hade jag ingenting emot det, karaktärerna är precis så pass bra att de kan göra lite vad som helst och det blir ändå underhållande.

Lite spoilers (markera för att läsa) jag brydde mig ärligt talat inte ett dyft när Ash, Andrew, Matthew eller hon kvinnan dog, vilket gjorde deras dödsfall lite onödiga. Däremot blev det rätt känslomässigt när Paris dog, jag tyckte verkligen synd om Luke. Sen en sak bara: vem åker och gifter sig i ett sådant läge?! 

Min egentliga reaktion efter att ha läst ut boken:

HOLY CRAP VILKET SLUT!!! Jag vill inte säga något för jag vill inte spoila, men... åh vilken cliffhanger. Jag är så glad att Armentrout avslutade starkt inför sista delen, nu kommer det bli omöjligt att inte vilja läsa nästa bok, till skillnad från Onyx som jag tyckte hade ett ganska svagt slut. Det här var otroligt spännande!

Betyg: Efter Onyx (andra boken) var jag ganska osäker på om jag verkligen ville fortsätta läsa den här serien. Jag har lite svårt för långa serier med många böcker nämligen, standard trilogierna eller till och med duologier är större favoriter. Men jag har verkligen ändrat åsikt om åtminstone den här  serien, även om jag tyckte fem böcker lät lite mycket. Den blir bara bättre och bättre!

Origin

My Life Next Door - Huntley Fitzpatrick

The Garretts were my bedtime story, long before I ever thought I’d be part of the story myself.

Samantha Reeds mamma är stor politiker. Sval, elegant och en folkets kvinna. Åtminstone på utsidan. Hemma spenderar hon stor del av sin fritid på att klaga på grannarna: en  en typisk lägre-medelklassfamilj med många fler barn än genomsnittet, skrikig miljö och ovårdad gräsmatta.

Trots mammans uppenbara motvilja har Sam själv alltid iakttagit sina tokiga grannar. En dag verkar en av dem märka henne tillbaka. Frågan är bara vad som kommer hända när hon tar steget från sin egen värld... in i deras?

Omdöme: Det här var en riktigt mysig contemporary, precis vad man letar efter i en härlig skildring av tonårskärlek.  Jag vet inte hur vanligt det är med en rik tjej som möter fattig kille, men motsatsen är helt klart vanligare. Den här versionen passade mig dock bra. Sam och Jase är trovärdiga karaktärer med personligheter som effektivt drar en in i boken, och det är ju alltid viktigt.

Ett stort plus med boken är det fina fokuset på familjen. Sam har, trots pråligt hus och massor av pengar, en del problem hemma. Relationen mellan henne och mamman är stapplande och stel, främst för att de inte riktigt verkar känna varandra, utan krampaktigt håller fast vid fasader. De gömmer sig för varandra istället för att visa vad de båda faktiskt står för och vill. När mammans skumma pojkvän kommer in i bilden blir det inte direkt bättre, men eftersom han gör mamman lycklig vet Sam inte hur hon ska reagera på förhållandet. Då flyr hon hellre till Garrets, som förstås är väldigt kärleksfulla och bjuder in Sam med öppna armar. Skildringen av familjen var riktigt lyckad, för de kändes goa utan att överdriva, och speciellt Jases ena lillebror var väldigt roligt.

My Life Next Door handlar mycket om förändring och hur man hanterar det. Allt och alla i ens närhet förändras ju förr eller senare, inklusive en själv och ens vanor. Ibland kan det vara jobbigt, speciellt om det kommer som en överraskning. Sams liv förändras på en sommar, tack vare många olika faktorer, några positiva och några mindre bra. Jag tyckte om att få följa hennes utveckling, snedsteg som uppgångar. Att Jase alltid fanns i bakgrunden som en übermysig stöttepelare gjorde det ju inte direkt sämre. Gud, vilken mysig kille, på riktigt!

I sista slutsträckan av romanen hände något väldigt oväntat och jag skulle kalla det extremt, men egentligen kan det väl hända utan problem. Det var en sådan där enorm sak som förändrade allt och rörde till det rejält för karaktärerna. När jag kom över hur osannolikt det kändes uppskattade jag resan det gav till boken. Det allra största budskapet i My Life Next Door är att våga kämpa för det som är rätt, för de du älskar, och för det du tror på. Jag tyckte att det var väldigt fint.

Betyg: Gillar man contemporary rekommenderar jag verkligen den här. Det var en enda lång bok av ååååååååh! Tror inte att jag kan ge den så mycket bättre betyg än det.

My Life Next Door

Opal - Jennifer L. Armentrout

"You really shouldn’t trust a soul in this game. 

Not when everyone has something to gain or lose."

Katy och Daemons värld verkar aldrig kunna bli enkel. Dee hatar henne, Blake är tillbaka, Wills hotfulla skugga hänger över dem och Daemons hemkomna bror verkar inte vilja stanna gömd. Vill de behålla Dawson i säkerhet kommer de bli tvungna att ta risker...

Det var rätt längesedan jag läste tvåan i Lux-serien, eftersom slutet på Onyx var lite svagt, och jag hade glömt bort allt som hände i den. Så fort man öppnade Opal kom allt emellertid tillbaka med stormfart och man kände sig genast hemma med karaktärerna och storyn. 

Katy är en underbar huvudperson med läcker berättarröst, dialogerna är roligt fräcka och historien har hela tiden ett ganska rappt tempo. Det fanns en hel del spännande och häftiga delar som jag läste om ett par gånger innan jag gick vidare i boken (läs: delen med Will) och slutet var känslomässigt mördande, så du bör ha nästa del redo på en gång.

Gillar man Paranormal Romance när det kommer till YA-böcker, eller är nyfiken på genren, så kan jag rekommendera den här serien. Tvåan var möjligen lite svagare än restererande, men serien har hållit en hög kvalité hela vägen igenom, och jag ser verkligen fram emot sista delen. (Ja, jag har läst Origin redan, recension kommer imorgon.)

Betyg: Vet inte om jag behöver säga så mycket? En grym serie, är nästan förvånad över att den inte är särskilt populär i Sverige. Jag älskar verkligen humorn och kemin mellan huvudkaraktärerna.

Opal 

Two Boys Kissing - David Levithan

Love is so painful, how could you ever wish it on anybody? And love is so essential, how could you ever stand in it's way?

Vardagslivet myllrar på för jordens alla miljarder människor. De älskar, hatar, gråter, dansar... lever. Några av dem är, utan att veta om det, aldrig ensamma. Inte när de sover, inte när de äter, inte när de kysser varandra, inte när de bråkar. De människorna råkar vara pojkar som älskar pojkar. I deras resa genom livet följs de åt av tidigare resenärer - män och pojkar som dött i Aids flera år tidigare. Nu får vi ta del av några pojkars liv under några dagar i en historia berättad av de döda. I centrum av allt står två pojkar som ska dela en väldigt viktig, och väldigt lång, kyss. Two boys kissing.


Wow-wow-wow-wow! Vilken bok! 
David Levithan för mig är lite udda, unika, och otroligt varma böcker. De har visserligen varit av varierande kvalité (vissa var bara bra, andra älskade man men läste aldrig igen) men alltid väldigt speciella. Den här boken är inget undantag.
       Kanske är den inte exceptionellt bra. Men innehållet! Men upplägget! Men karaktärerna! Men budskapet! Jag kan inte låta bli att älska det. Snilledraget att berätta om de olika pojkarnas liv genom aidssmittade från 80-talet(-ish) gör historien så otroligt starkt. Perspektivet blir universellt och personligt på samma gång vilket som inte bara får boken att sticka ut från mängden men också att tala till en personligen.

Förutom den väldigt verkningsfulla berättarrösten så blir handlingen väldigt centrerad trots de många olika huvudkaraktärerna tack vare idén med att försöka slå världsrekord i längst kyss, Det var så smart, roligt och gjorde att de andras vardagsliv fick mer lyster. Boken hade inte blivit densamma utan det.

Ett annat enormt plus med den här romanen är att det inte bara är språket som är kaxigt vackert, utan även innehållet. Det finns så otroligt många kloka tankar intryckta på så få sidor att det är helt galet. Orkar ni inte läsa boken, googla i alla fall på citat från den. Så. Värt. Bäst är det förstås att läsa allt, för det är inte bara tankarna utan även stunderna som är fina. När Neil fick en familjekris vid matbordet och hans lillasyster stod upp för honom till exempel. Eller Coopers del i den främmande staden.

Jag kan rekommendera Levithans böcker till alla, speciellt om man är intresserad av att läsa lite pride-böcker. Helt klart en bra bok att läsa som tonåring, kanske till och med i skolan? Tänk en hel klass som satt och läste om människor som hanterar kärlek och fördomar istället för... ja, vad jag gissar att många klasser läser år efter år.

Two Boys Kissing (28/3)

Lite variation på upplägg (obokigt inlägg)

Om ni läst mina senaste recensioner kanske ni tänkt på det här (eller inte) men jag har börjar ändra upplägget på recensionerna. Tidigare var det väldigt bestämt "Handling:", "Omdöme:", och "Betyg" och allting var uppradat under varandra. Jag tycker det var lite tråkigt och inboxat, så nu har jag börjat prova några små förändringar, t. ex. att ha text bredvid bilden eller att inte skriva specifikt var sammanfattningen av handlingen slutar och omdömet börjar.

För att hitta något jag blir bekväm med att skriva (och som samtidigt är bekvämt att läsa) vore det snällt om ni kom med förslag eller åsikter. Var det bättre förut, eller spelar det kanske ingen roll? Hur vill ni ha det?

Lite Ihop - Johanna Lindbäck

"Jag har bråkat med min bästa kompis, det är därför."
"Åh. Om vadå?"
 Jag ryckte på axlarna. "Att vi är så olika. Jag pratar inte om killar. Eller med killar. Och det gör hon. Typ nåt sånt i alla fall. Jag vet faktiskt inte riktigt."
"Eeh, jaha? Är det... Vad tråkigt."
"Mmm."
"Fast vi pratar ju nu?" sa han prövande. "Och jag är en kille."
   
Nu var det jag som slängde en blick på honom och han slog ursäktande ut med händerna igen. Jag lovar, jag är det. 


Majken går i sexan. Med en trygg bästis och en supercool fiollärare är det mesta bra. Men när kompisen börjar umgås med någon annan istället (och prata killar) blir allt plötsligt mycket jobbigare. Varför vill hon inte vara med Majken? Det känns som om det är på grund av just killar. För att inte verka sämre blir Majken kompis med Ivan. Han är nyinflyttad, så det är ett perfekt tillfälle. Men vad gör man egentligen när man umgås med killar?

Omdöme: Jag vet inte om det var för att det var en bok för mellanåldern, eller för att Johanna Lindbäck skriver bra (jag har bara läst en annan bok av henne, så jag har ingen aning) men den här boken sträckläste jag verkligen. Sträckläste som i: jag lånade hem den som e-bok från bibliotekets hemsida klockan åtta på morgonen efter att ha läst en inspirerande recension och tre timmar senare hade jag läst ut den. Som i: jag spenderade hela morgonen i min säng och bara läste. Det var den helt klart värd.

När det kommer till språket är det lite sisådär vad jag tycker, jag kan inte riktigt bestämma mig. Ganska motvilligt tvingas jag erkänna att sexor antagligen låter/pratar/tänker så där som de gjorde i boken (antagligen med ännu värre språk till och med) men det bär mig ändå emot att se det i en bok. Svengelska. Lindbäck har ju gjort det förut, i Vi måste sluta ses på det här sättet, men i den här boken var det mycket mycket mer. Det enda jag kan säga är väl egentligen att vid slutet av boken är man van.

Förutom svengelskan var det bara en sak jag hade lite problem med, och det var det väldigt stereotypiskt velandet över "vuxengrejer" som kyssar och killar etc. etc. Jag förstår att man tänker mycket på sådant i den åldern, men nivån i den här boken är inget jag känner igen mig i direkt. Räknar man bort de här detaljerna så tyckte jag om allt med boken. Karaktärerna kändes levande, så det var väldigt lätt att bara kasta sig in i historian och uppslukas.

Betyg: En rolig, välskriven och trevlig bok om hur det känns när killar plötsligt blir killar och när man kanske börjar utvecklas åt olika håll jämfört med sina kompisar. Tror det finns en hög igenkänningsfaktor i den här boken och jag skulle rekommendera den till alla som gillar feelgood, vare sig man är på väg in i mellanåldern, mitt i den, eller passerat den för längesen.

Lite Ihop

13 år och författare! (Intervju med Maj Lundgren)

Har du fått några speciella läsarreaktioner efter att boken kom ut?

Jag har absolut bara fått positivt om boken från dem som läst den. Hörde om en kille i 6:an som tydligen gillat den så mycket att han hållit föredrag om den i skolan som bästa boken han någonsin läst! När man hör sånt så känner man bara glädjen som bubblar inom en, det är otroligt kul!

Hur la du upp skrivprocessen, skrev du allt i ett svep eller hoppade du mellan olika delar?

Jag skrev allt i ett svep. Men det tog ganska lång tid att skriva boken med tanke på att jag inte riktigt visste att det skulle bli en bok när jag skrev den. Så jag liksom hittade på vad som skulle hända allt eftersom.

Nu så förstår jag mycket mer hur det fungerar och nästa bok la jag upp på ett mycket bättre sätt och den gick också mycket fortare att skriva.

Var det mycket redigeringsjobb med "Hjärtat fortsätter att slå" innan den blev klar?

Det var bara hur mycket jobb som helst! Ett tag trodde jag nästan att jag skulle drunkna i allt arbete. Jag hade aldrig trott att det låg så mycket arbete bakom en bok innan. Men det var absolut värt det!

Vad är dina råd till andra ungdomar med författardrömmar?

Det är 3 viktiga saker att komma ihåg och göra om man har drömmar om att bli författare.

1.     Det är jätteviktigt att du skriver om det du själv kan och känner dig säker med. Om du älskar hästar och rider, skriv om stallet. Om du spelar fotboll, skriv om det. Om du bor på landet med djur och omgiven av åkrar, låt boken utspela sig där. Det är viktigt att komma ihåg att inte göra det svårare för sig själv en det måste vara. Det är de enkla böckerna som är de bästa!

2.     Tro alltid att just DIN historia är värd att berätta. Ge inte upp efter hälften eller efter två sidor. Även fast det kanske inte är just den boken som blir utgiven eller den bästa, så blir det inte bara en resa för dina läsare utan även för dig själv. Då du får tillåtelse att växa, skapa och vara fri i den egen värld, där är endast du själv som sätter gränserna. 

3.     Vänta inte tills du är 40! Livet startar när du börjar leva det!

Hur lång tid tog det att skriva "Hjärtat fortsätter att slå?"

Det tog mig 9 månader. Men jag var bara 11-12 år då, jag hade skola och annat på tanken. Det här var bara något för att fördriva tiden, när verkligheten blev för tråkig så skapade jag min egen i boken. Men allt jobb därefter har tagit nästan ett år. Även fast den efter all tvättning inte är så lång så tog det mig tid att växa med boken tills den var helt klar. 

Vad har du själv för planer för ditt skrivande i framtiden?

Jag hoppas att jag kommer att skriva i framtiden, just nu så håller vi på med nästa bok. Men man vet aldrig vad som händer imorgon, tills dess så lever jag idag.

Tycker du att det borde finnas fler böcker av unga författare?

Absolut! Jag hoppas verkligen att unga kan se på mig och förstå att det faktiskt går. Även fast det är en väldigt lång och jobbig väg att färdas. Jag tror bara att man måste vilja något tillräckligt mycket.

Har du någon favoritbok som du vill tipsa andra om?

Mina 3 favoritböcker är nog:

1.     Jag finns av Maja-Maria Henriksson 

2.     Förr eller senare exploderar jag av John Green

3.     Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Hjärtat fortsätter att slå - Maj Lundgren

När någon säger åt dig att det är dags att börja om, vad svarar man då?

Det har pratats en hel del om Maj Lundgren i media de senaste månaderna, men för er som inte känner till henne så debuterade hon 2014 med Hjärtat fortsätter att slå. Det är en väldigt liten bok (och väldigt söt!) skriven av en ung författare: 13 år gammal!

Boken handlar om Jessica och Hugo. Båda har varit med om det onämnbara - att förlora någon man älskar. Sorgen är till en början virvlande, förvirrande och tung. Ingen förstår hur det känns. Hur kan alla andras liv gå vidare när deras egna har stannat upp? Från att bara var ansikten i ett klassrum, namn på andras läppar, möts de nu i saknaden.

Omdöme: Åh, den här boken - jag är så kluven när det kommer till vad jag tycker om den. Problemet ligger i att den inte tillhör de vanliga ungdomsböckerna, utan också kan kategoriseras som "lättläst" för äldre ungdomar. Skulle jag tro åtminstone. Som bokslukare är jag van vid andra sorters texter och kräver mycket mer av en bok än vad som fanns i Hjärtat fortsätter att slå. Fast samtidigt tycker jag att den verkar vara perfekt för de som inte läser särskilt mycket, men vill komma igång.

Det är vad som gör den här boken väldigt bra. De lättlästa böcker jag tänker på är riktade till ungdomar som just börjat lära sig läsa, har dyslexi, eller tycker det där med läsning (och långa böcker) är lite jobbigt och onödigt. Jag känner en hel del sådana människor. Ändå har många av de böcker jag läst av den här typen varit plågsamt pedagogiska eller tråkiga och väldigt, väldigt vuxna. Inte alla, men många. Hjärtat fortsätter att slå är definitivt inte någon sådan. Det faktum att boken är skriven av en så pass ung författare (13 år gammal!) märks av på innehållet tycker jag. Precis som Maj sa i en intervju; hon har skrivit en bok hon själv vill läsa. Den har ett behagligt tempo, karaktärer och händelser man kan känna igen sig i, är lätt att läsa och har framförallt ett lättförståeligt språk. 

Punkterna som gör den så bra för ovana läsare är tyvärr också vad som gör den mindre attraktiv för erfarna läsare. Åtminstone upplever jag det så. Den känns lite för kort, karaktärerna får lite för lite plats i handlingen, allting är beskrivet ganska kortfattat och saknar mättnaden jag letar efter, och jag kunde inte riktigt försvinna in i boken.

Med andra ord var det inte min typ av bok, men jag kan verkligen se charmen med den. Ska jag vara riktigt petig hade jag dock tyckt att det skulle varit bättre om Maj Lundgren valt att skriva om karaktärer i sin egen ålder. Sedan tänkte jag på två saker medan jag läste boken: A) det var fanns några småfel här och där och B) hur trovärdigt är det egentligen att Jessica fick komma och bo hos sin faster? Tyckte inte det verkade rimligt alls. Om en tonåring just varit med om en bilolycka som tog föräldrarnas liv är det väl väldigt viktigt att hen får ett tryggt hem med trygg familj? Tror inte att socialen hade låtit ett sådant barn bo hos någon som lämnar hen ensam flera dagar i sträck på resor till New York. Hur stabilt är det?

Betyg: En mysig bok, perfekt för de som vill komma igång med sin läsning. Jag tror helt ärligt att Maj Lundgren har stor chans att bli nästa Lisa Bjärbo eller Johanna Lindbäck - inom lättlästa böcker. Sådana behövs ju verkligen! Älskar alla böcker som uppmuntrar läsglädje.

Hjärtat fortsätter att slå 

Google's April Fool's Day Prank

Jag tror man kan låta videon tala för sig själv... men hur awesome hade det inte varit om det faktiskt varit sant? Då menar jag förstås inte den faktiska arbetsplatsen som erbjuds, utan en app som fungerar på liknande sätt. Tänk vilken motion man skulle ha om man var ute och jagade Pokémon hela tiden! När jag var liten drömde jag faktiskt om ett sådant spel, fast min tanke var då snarare glasögon som blandade den verkliga världen med den virtuella, inte en klumpig mobil i handen. Om ni vill kan ni öppna Google Maps så finns ett Pokéspel i själva appen, där man jagar runt på världens gator och fångar Pokémons... hemma från sängen. (Åtminstone gjorde jag det imorse.)

Imorgon kommer en recension på Hjärtat Fortsätter att Slå!