Confession of a Bookaholic #1

Har sett en tag med just "a bookaholics confessions" osv, men eftersom jag är bättre på att spontant komma på saker än samla ihop dem i listor tänkte jag att jag kunde sprida ut det i en serie och skriva lite som jag känner. Här kommer mitt första erkännande:

Det här är väldigt sällsynt (har faktiskt bara hänt en gång) men, något som helt klart kan räknas som boksynd:

Jag har tyckt om en bok så himla, himla mycket att jag vägrar läsa uppföljarna eftersom jag inte vill förstöra min bild av första boken. 

There, I said it. 

Boken i fråga är (som ni kanske kan se) Frost av Maggie Stiefvater. När boken kom ut var jag elva år gammal och hade gått och längtat efter den i ett halvår, efter att ha sett den i en katalog någonstans. Jag minns fortfarande när jag köpte den, för jag och mina kompisar var i Uppsala tillsammans, och av någon anledning gick vi och kikade inne i Domkyrkan där. Eller rättare sagt, mina kompisar kikade och jag satte mig på en kyrkbänk och läste de första kapitlen. Sedan dess har jag läst den hur många gånger som helst, jag skämtar inte ens. Jag älskar den här boken.

Då är det väl lite underligt att jag inte läste tvåan? Borde jag inte varit superhajpad och kastat mig över den? Kanske. Men trots att jag i vanliga fall avskyr böcker som slutar som Frost gör, verklig precis efter eller i klimaxet, så funkar det för den här boken, för mig. För min del kommer Mercy Falls alltid att sluta med Grace och Sam i skogen under julen. Även om det är fånigt, för jag vet att det händer en massa andra saker. Men som läsare har man väl det privilegiet?

Så, tja, jag har läst alla Maggie Stiefvaters böcker och antingen tyckt väldigt mycket om eller älskat dem... utom Linger och Forever. Jag kommer aldrig få veta vad jag skulle tycka om dem, för jag kommer aldrig läsa dem. Det gör faktiskt inte mig så mycket.

Och det här leder mig in på nästkommande recension: The Dream Thieves av just Maggie Stiefvater. Är jag inte alltför lat så kommer den imorgon eller övermorgon!