Ett ögonblick av mindervärdeskomplex

Lite så känner jag när jag läser den här supermegaduperbra recensionen av Rainbow Rowells Eleanor & Park. Det är Cecilia från "Vår Bokvärld" som skrivit den.

Nu känns det som om jag kommer skjuta upp min egen Eleanor & Park-recension ett tag... fast det är förstås sporrande att läsa bra recensioner också!

Jag gör som Cecilia och lånar den här
superfina bilden av Simini Blocker!

Confession of a Bookaholic #1

Har sett en tag med just "a bookaholics confessions" osv, men eftersom jag är bättre på att spontant komma på saker än samla ihop dem i listor tänkte jag att jag kunde sprida ut det i en serie och skriva lite som jag känner. Här kommer mitt första erkännande:

Det här är väldigt sällsynt (har faktiskt bara hänt en gång) men, något som helt klart kan räknas som boksynd:

Jag har tyckt om en bok så himla, himla mycket att jag vägrar läsa uppföljarna eftersom jag inte vill förstöra min bild av första boken. 

There, I said it. 

Boken i fråga är (som ni kanske kan se) Frost av Maggie Stiefvater. När boken kom ut var jag elva år gammal och hade gått och längtat efter den i ett halvår, efter att ha sett den i en katalog någonstans. Jag minns fortfarande när jag köpte den, för jag och mina kompisar var i Uppsala tillsammans, och av någon anledning gick vi och kikade inne i Domkyrkan där. Eller rättare sagt, mina kompisar kikade och jag satte mig på en kyrkbänk och läste de första kapitlen. Sedan dess har jag läst den hur många gånger som helst, jag skämtar inte ens. Jag älskar den här boken.

Då är det väl lite underligt att jag inte läste tvåan? Borde jag inte varit superhajpad och kastat mig över den? Kanske. Men trots att jag i vanliga fall avskyr böcker som slutar som Frost gör, verklig precis efter eller i klimaxet, så funkar det för den här boken, för mig. För min del kommer Mercy Falls alltid att sluta med Grace och Sam i skogen under julen. Även om det är fånigt, för jag vet att det händer en massa andra saker. Men som läsare har man väl det privilegiet?

Så, tja, jag har läst alla Maggie Stiefvaters böcker och antingen tyckt väldigt mycket om eller älskat dem... utom Linger och Forever. Jag kommer aldrig få veta vad jag skulle tycka om dem, för jag kommer aldrig läsa dem. Det gör faktiskt inte mig så mycket.

Och det här leder mig in på nästkommande recension: The Dream Thieves av just Maggie Stiefvater. Är jag inte alltför lat så kommer den imorgon eller övermorgon!

Unspoken - Sarah Rees Brennan

He stood in the doorway, looking like Kami imagined the angel guarding at the gate  of Eden must have looked at the moment he realized  that the  serpent had gotten past him.

Sorry-in-the-Vale är en gammal och djupt rotad engelsk stad. Det är en sådan där stad där alla vet vilka alla är, eftersom deras familjer bott där i hundratals år. En stad där det viskas hemligheter om nätterna... Kami Glass drömmer om att bli journalist och ser det som sin livsuppgift att nysta upp hemligheter. När familjen Lynburn flyttar tillbaka till Sorry-in-the-Vale är det ett gyllene tillfälle för Kami att ta reda på vad staden egentligen döljer. Vad hon inte är beredd på är att det kanske inte bara är det förflutna som är på väg upp till ytan. Vad är det egentligen som händer i gamla trygga Sorry-in-the-Vale?

Omdöme: Ojojoj vilken bok. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den från början, men gud vad bra den var! En riktig sträckläsare från början till slut. Och verkligen hemsk svår att lägga ifrån sig efter sista sidan, drabbades ärligt talat av panikkänslor.

Konceptet med att ha en "låtsaskompis" bestående av en röst i huvudet hela tiden var så bra att man nästan blev avundsjuk. Det var på sätt och vis det som drev historien framåt och gjorde den så speciell jämfört med många andra liknande. Jag gillade också att Kami och Jared inte bara föll i varandras armar direkt efter att de träffats, utan att det blev fler komplikationer längs med vägen. Men helt ärligt var väl Rusty den bästa karaktären? Älskar härliga personligheter som får en att skratta och blandar upp allvaret utan att förstöra spänningen.

Sidospåren i boken, t. ex. det som rörde Angela, var tråkigt nog en aning uppenbara. Men huvudmysteriet vägde mer än upp för det - jag hade aldrig någon aning om vem som var boven i dramat, hur många gissningar jag än hade. Det var spännande hela vägen igenom och hela sista halvan var nästan känslomässigt jobbig att läsa, ändå kunde jag inte sluta.

Och till sist... slutet. Kunde inte någon förvarnat mig?! Inte helt säker på om jag kommer överleva tills jag får tag på nästa bok. Riktigt briljant slut, ärligt talat. Jag kunde inte ens sova flera timmar efter att ha läst det, min hjärna var för uppvarvad.

Betyg: En underbar bok helt enkelt; smart och rolig, spännande och kärleksfullt argsint. En tripp till Sorry-in-the-Vale för ett par timmar rekommenderas under regniga dagar. Eller vilken dag som helst, egentligen.

Unspoken

Reboot - Amy Tintera

"Screaming is my very least favorite thing."

Handling: När Rebootarna först kom tyckte mänskligheten att de var något fantastiskt. Människor som återuppstod från de döda! Det var innan de upptäckte att en reboot faktiskt inte är samma person som innan de dött - ju längre tid mellan döden och rebooten desto mindre mänsklig blir man. Wren One-seventy-eight har det högsta numret av alla reboots. Efter 178 minuter som död har hon nästan inga känslor kvar. Åtminstone inte tills Callum Twenty-two "rekryteras". Han är praktiskt taget mänsklig med sina ynka 22 minuter, och kanske har han tillräckligt med känslor för dem båda? Frågan är bara om det är något positivt i en värld där reboots endast kan leva som förslavade soldater.

Omdöme: På bokomslaget finns ett citat från C.J. Redwine som lyder: "Riveting, fast-paced, and full of heart - I simply couldn't put it down." Jag tycker det är en riktigt bra beskrivning av boken, speciellt det där med fast-paced och full of heart.

Reboot är både gullig och spännande på samma gång. Det är kombinationen mellan starka, farliga One-seventy-eight och den oskyldiga och lite clueless Wren som gör det så himla bra. Speciellt i början blev det en riktigt härlig kombination och de första hundra sidorna rann förbi på ett supermysigt sätt. Sen var det en skicklig spänningsuppbyggnad som tog över resten av boken, sakta men säkert. Det händer saker hela tiden, utan att bli för mycket, och den tappar aldrig farten.

Konceptet med reboots var också häftigt. Precis i början föreställde jag mig nästan robotar (på grund av streckkoderna) eller zombier (på grund av den döda lukten o.s.v.) men ju längre in i boken man kan desto mänskligare blev de. Samtidigt gillar jag det faktum att Wren inte känner sig mänsklig och inte vill vara det heller.

I princip allting mellan Wren och Callum var jättegulligt. Han gjorde på något sätt alla scener så rätt, och dialogerna dem emellan var riktigt bra. Inte smart, men rätt. Karaktärsmässigt gillar jag också hur de förändras och utvecklas hela tiden.

Betyg: För att citera boken: "You shouldn't let the fact that you're badass go to waste" - "you" är i det här fallet boken. Läs den! (Rekommenderas till YA-läsare, gillar man generellt sådana böcker lär man gilla den här.)

Reboot

Angelfall - Susan Ee

"Who will guard against the guardians?"

Handling: Jorden har tagits över har vackra och brutala änglar. Sextonåriga Penryn har desperat försökt hålla sin familj vid liv i den postapokalyptiska verkligheten, men misslyckas på väg mot tryggheten och får sin syster kidnappad av änglarna. Nu tvingas hon välja mellan att fortsätta på egen hand eller ta hjälp av en fiende för att rädda sin syster. En förråd och vinglös ängel ligger blodig på marken. Han kan vara hennes enda väg in till änglastaden. Men går det att lita på honom?

Omdöme: Nu har jag inte läst så många "övermänsklig heting möter mänsklig tjej"-böcker på ett tag, men den här kind of blew my mind away. Eller kanske just därför. Längtar i varje fall redan tills jag kan sätta tänderna i nästa bok.

Det som gjorde den här boken bäst var helt klart sista fjärdedelen, alltså slutet. Susan Ee behärskar verkligen de riktigt känslostormande och gripande scenerna, två uppslag i boken läste jag om hur många gånger som helst för att suga upp så mycket av dem som möjligt innan jag gick vidare. Påminde mig lite om känslan när jag läste om spegelscenen från Twilight för första gången för väldigt länge sedan. Ee lyckades nämligen lika bra med att överföra stämningen från boken till läsaren.

Något annat jag gillar med den här boken är huvudkaraktären själv. Penryn är så där outhärdligt självuppoffrande och lojal till sin familj som jag klagade på i t. ex. The Other Life, som också utspelar sig i en postapokalyptisk värld, men i Angelfall tycker jag faktiskt om det. Hon känns liksom inte lika blåst som de flesta andra karaktärer, utan hon är väl medveten om att hon antagligen inte kommer lyckas, men vet att hon inte kan göra något annat än att försöka. Hon är också så där härligt bad-ass när det kommer till att t. ex. slåss, men det blir väldigt verkligt i och med de gånger hon förlorar och hur hon förlorar.

Raffe var kanske inte den mest minnesvärda karaktären någonsin, men helt okej hunkig och mystisk och halvelak så där i början. Han passade bra ihop med historien och Penryn och lyfte verkligen slutet han också.

Betyg: Som sagt, vill ha nästa bok redan nu. Älskade slutet. Men den rekommenderas inte till folk som är trötta på böcker som följer den typiska Paranormal Romance YA-mallen. Den är inte som Twilight direkt, men en hel del av genrens mest kännetecknande scener återfinns i boken. Gillar man den här typen av bok så rekommenderar jag den verkligen! (Tycker man inte om böcker a lá Twilight, Obsidian och typ Fallen Ängel kanske man ska ta det lugnt med förhoppningarna just in case dock)

Angelfall

Kyss Mig Först - Lottie Mogach

Handling: Sedan Leilas mammas död har hon stannat inomhus med sin dator. Till en början var hennes nästintill enda kontakt med omvärlden spelet WOW, innan hon engagerade sig på online forumet Red Pill. Ägaren till forumet tar en dag kontakt med Leila personligen och genom honom får hon lära känna Tess. Två personer på varsin sida om en datorskärm. Ett annorlunda uppdrag tar sin början.

Omdöme: Jag skrev värsta recensionen kvällen efter att jag läst ut Kyss Mig Först, som jag blev väldigt nöjd med, och var därför mer än lovligt missnöjd när jag direkt efter råkade radera den. Sådant händer faktiskt. Sedan var jag lite för frustrerad för att orka skriva om den, så det har gått ett tag, men jag ska försöka komma ihåg vad jag egentligen tyckte om boken.

Kyss mig först växlade från att vara spännande till att bli sorglig till att bli mysig till att bli jobbig och tillbaka igen, runt runt runt ett par varv. Jag kände så igen mig i Leilas första förälskelse, alla känslorna och tankarna där satt klockrent. Hur jag kände igen mig i henne som karaktär däremot varierade lite. Ibland gillade jag det mer logiska sättet hon tänkte på och ibland tyckte jag att hon betedde sig dumt eller känslokallt. Framemot slutet, när hon kom ut i "riktiga världen" så blev klyftan lite större, för att sedan sluta sig igen precis i slutet.

Det fanns många intressanta tankegångar i den här boken och jag gillar själva idén, den kändes smart, originell och väldigt nu. Vilket som i och för sig innebär att den inte kommer hålla relevansfaktorn så där jättemånga år, men fortfarande väldigt positivt. Vem som än sa att det skrevs för lite om sociala  medier i samtida böcker (läste det i en artikel ur SvD Kultur tror jag) borde läsa den här boken.

Betyg: Intressant, tankeväckande och väldigt samtida bok. Gick snabbt och enkelt att läsa!

Kyss mig först

Åhherregud här är en trailer till The Fault in Our Stars!

Kolla bara på den. (okej, Gus var inte Gus, men ingen i verkligheten kan vara så perfekt och han kom rätt nära.)

Om ni har en stund över...

Så föreslår jag att ni ska surfa in på den här sidan. Det är min kompis Kim som skriver en bok till sitt gymnasieprojekt (om jag fattat det rätt, jag går varken mediariktning eller på gymnasiet överhuvudtaget änsålänge så jag får ha dålig koll.) Det är en spännande YA-hystoria med både romantik och ett dystopiskt samhälle. Läs, läs, läs, med andra ord ;)