För ärligt, vem vill ha ordet skrocka i en modern text för ungdomar? Vilken tonåring tänker så, typ: "'haha', skrockade han tyst"? Det funkar ju inte alls.
Chortle och chuckle.
Giggle blir fnittra och skratta blir laugh och snicker blir med lite fantasi till flina. Men chortle och chuckle finns bara inte! Usch, vad jobbigt det är! Det enda svenska språket har att erbjuda som variation där är (förutom vårt muntra skrockande) lite kacklande. Eller kucklande. Båda delarna är något mina karaktärer inte kommer få göra så länge jag bestämmer.
Och jag älskar mina två språk, svenskan och engelskan. Jag älskar att skriva på båda språken. Men ibland är det jättejättejobbigt när ord och fraser liksom försvinner från ena hållet till det andra. Typ som att engelskans bästa ekvivalent till "garva" är "guffaw".
Jag ger upp. Nu får min karaktär skrocka.
Eller om det kanske blir ett kort flabb. Fast det låter lite fel när man provar att säga det högt. Det lät okej i huvudet.
Jag börjar förstå varför författare använder sig av svengelska i sina texter. Vad tycker ni, får ni också problem med ord som "saknas" mellan två språk?
This comment has been removed by the author.
ReplyDelete