Till alla contemporary YA-romaner någonsin:

THIS IS KEY. 

Ja, jag skulle ju vara tillbaka "snart", men det såg vi ju alla hur bra det gick? Imorgon hoppas jag på att ha skrivit klart en recension på Enklav och sedan kanske allt rullar på igen? Får se hur det går :)

In the mean time har jag något annat spännande ni kan roa er med: Chansen att vinna en författarcoach i sex månader! Wow!

Deadlinen är 31 juli och allt ni behöver göra är att skriva ett synopsis (typ detaljerad sammanfattning av ert manus) och sedan de fem första sidorna. Låter det intressant? (Klart det gör!) Klicka er då in hit för vidare instruktioner. 

Jetlaggad men snart tillbaka!

Finns inte så mycket mer att säga än rubriken, men bloggen blir nog lite tyst några dagar. Jag känner mig i ärlighetens namn som en pollenallergisk huvudvärkstenderad zombie just nu.

Men så fort jag sovit mig tillbaka till rätt tidsschema ska jag ta itu med recensioner och rec-ex, kommentarer och mejl. Hoppas att alla haft och har en superhärlig sommar (speciellt under värmeböljan i helgen!) och läst mååååånga böcker.

När vi möttes - Anna Todd

"Jag gillar verkligen inte den där killen", säger Noah, och jag nickar.
  "Inte jag heller", viskar jag.
  Men jag vet att jag ljuger.

Tessa är så mycket "fin flicka" man kan vara utan pengar. Väluppfostrad, ordentlig, artig, ambitiös, proper... med en svärmorsdröm till pojkvän och en drivande (smått hysterisk) mamma. Hela hennes liv har bestått av förberedelser för college, så när hon faktiskt kommer till det eftertraktade WCU är det dags för en ny dröm. Eller en ny hon? Med en rumskamrat som osar tatueringar och otyg dras hon in i en ny verklighet... som innefattar Hardin. Brittisk otrevligt och superhet bad boy. Deras personligheter krockar om och om igen, och slår inte bara gnistor, utan dundrar av åska och blixtar.
  

Omdöme: Intressant backstory till den här boken är att Anna Todd började skriva historien på en app som kallas Wattpad, där användare världen över lägger upp historier. Från början skrev hon fanfiction om Harry Styles från One Direction men sedan blev det den här historien, som lett till en världssuccé i bokform. Det är Underbara Helvete med en hint av 50 Shades of Grey och Twilight.

Det är helt klart inte kvalitélitteratur man hittar i After-serien (jag blev lite förvånad att det var just Norstedts som gav ut den) men samtidigt är det antagligen det som ger den sådan appeal. Översättningen gick inte riktigt hem hos mig, men amerikanskt ungdomsspråk i första person gör sällan det. Ska man gå igenon minus tycker jag också att Tessa är en aning skenhelig och schablonartad i minst halva boken och att Hardin är den stereotypiska bad boyn... ja, hela vägen. Men gör det något?

Nej! Det här är en bok som ska vara underhållande att läsa, där dramat är tjockt, passionen brännhet och sidorna snabbläddrade. Ett hett alternativt till alla de som sitter och plöjer TV-serier som Gossip Girl och The Vampire Diaries. Jag vet väldigt många kompisar som inte läser särskilt mycket som skulle älska den här (och kommer få låna den snarast).

Jag har vissa problem med att både Tessa och Hardin uppvisar tecken på att vara kontrollerande (ja, ni som gick i taket för Travis ur Underbara Helvete lär få mer att drivas till vansinne över), sådana karaktärer skrev jag för längesen om här. Men helt ärligt? När jag läste slutet blev jag tvungen att gå tillbaka och läsa om stora delar av boken igen och nu vill jag verkligen läsa tvåan.

Betyg: Det märks att När vi möttes först skrevs som en följetong - den är uppdelad i många små episoder med cliffhangers och mycket drama. Perfekt för de som bara läser en bit i taget, men jag varnar för att man lätt fastnar i sträckläsning i varje fall.

När vi möttes

Paris, Lola och jag - Moa Eriksson Sandberg

Vi hittar på en sång som vi sjunger: Vi gillar stora, höga, långa torn. Cha cha cha!
  När vi sjunger det sista skakar vi på armarna och överkroppen. Förklädet ser sig generat omkring. Tänk om vi står bredvid en grupp svenska turister som förstår allt? säger hon.
  Ja, tääänk på det, säger Lola.
  Vi gillar stora, höga, långa torn! Cha cha cha!

Paris. Klotter, gatukiss, rosor, romantik, gubbar, mörklockiga pojkar, pirr i kroppen och nakenhet. En bästa kompis och hennes mamma. En annan mamma där hemma i Sverige som inte tänker på en. En semester där man vill komma bort och bli någon annan mer vågad en stund.


Omdöme: Jamen, så här får man jättegärna berätta en historia! I korta avsnitt, som ett pärlband av stunder och tankar, där man verkligen känner sig i huvudet på Josefin. Där man får känna uppvaknande sexualitet, jobbiga relationer och underbara relationer, om vartannat. Där allt är en lek men samtidigt så otroligt mycket på allvar.

Bokens huvudpersoner går i sexan, vilket var yngre än jag först trott, men det förenklar inte berättarstilen på något sätt så att det känns barnsligt. Istället har de korta avsnitten (tio till tjugo rader per sida) gjort att det blir vuxet men lättläst på ett sätt jag tror tjejer (och killar) i den åldern kan ta till sig alldeles utmärkt. Vissa underliggande tankar kanske går dem förbi, men det tycker jag inte gör något.

Tack vare berättarstilen påminner det mig väldigt mycket om Sandra Beijers Det handlar om dig, men i ett format som passade mig bättre. Snabbläst men långsjudande, med väldigt fint språk. Mycket sexuella tankar, vilket jag är ganska säker går hem hos mellanåldern, men också mycket fint.

Betyg: Det här känns som ett väldigt säkert kort om man letar efter present till någon tjej i åldrarna ca 10-15 (killar och yngre/äldre får man nog känna av efter individ). Roligt, med ungt men vuxet språk som berättats på ett otroligt angenämt sätt. Med fina illustrationer!

Paris, Lola och jag

Vit som snö - Salla Simukka

Den grå trasan som knutits för Lumikkis mun smakade värre för varje minut. De grova, hårt knutna repen skavde mot vristerna och handlederna. Syndakojan gjorde skäl för sitt namn...

(OBS! Spoilers från tidigare delar kan förekomma) Efter vårens dramatiska händelser och föräldrarnas efterföljande överbeskyddande attityd har Lumikki åkt till Prag för att få andas ut, vara själv. Men det som börjar som en lugn och stillsam semester bestående av stadsåskådning och promenader blir snabbt till något helt annat. I Prag gömmer det sig nämligen en flicka som påstår sig vara Lumikkis syster och många, många hemligheter. Några av dem farliga. Lumikki blir mot sin vilja indragen i stridens hetta, igen.


Omdöme: Jag tyckte ju väldigt mycket om förra delen och kastade mig över den här mer eller mindre direkt. Är den bra? Definitivt. Lika bra som föregångaren? Både ja och nej.

Problemet med Vit som snö är att storyn tar längre tid att kicka igång än i Röd som blod. Här snubblar man inte genast in i händelsen och riktningen tar sin tid att bli tydlig. Lite för lång tid, nästan. Det är inte så att jag någonsin funderade på att lägga ifrån mig serien, men jag saknade det där snabba gripande. Men eftersom resten av boken levererade har jag inte så mycket att klaga på.

Jag älskar hur man sakta men säkert kommer närmare Lumikki i varje bok när Simukka snitslar ut ledtrådar och minnen på ett omsorgsfullt sätt. Det känns verkligen att man är på väg mot något sorts crescendo och jag ser verkligen fram emot att se hur trådarna kommer strålas samman och säcken knytas ihop i nästa bok.

Betyg: Vill du ha nordisk ungdomsthriller med djup och grepp och spänning? (Svar: Ja!) Då ska du läsa serien och Lumikki Andersson. (Ville säga varsågod där, men det kändes lite väl, ni får ju jättegärna ha egen vilja och eget tycke också).

Vit som snö 

"Man" eller "en"?

Ville bara skriva lite kort om något som jag lyckats missa debatt om (antar att det måste skett någon form av debatt?) men märkt av mer nu på senare tid:

Att man byter ut ordet "man" mot "en", alltså; Att en byter ut ordet "man" mot "en". 

Rätt uppenbarligen har det med feminism att göra, att bryta sig loss ur patriarkala strukturer (you know the drill). Att det inte längre är självklart att det ska vara "människa" utan lika gärna skulle kunnat vara "kvinniska", eller mer tillämpbart, att en hypotetisk person inte nödvändigtvis behöver vara av manligt kön.

Jag har lite svårt för just den här förändringen. Jag tror på anledningen till varför den är så otroligt viktig, absolut. Men rent språkligt och rytmiskt sticker det mig än så länge i ögat och låter dialektalt och talspråkligt. Tror förstås stenhårt på att jag till slut kommer vänja mig, och förhoppningsvis resten av Sverige också, men det är nog en bit dit... 

Samtidigt har jag sett vissa använda beteckningen på ursnyggt sätt. Så jag vet inte riktigt.

(Själv tänker jag alltid på att man/en visserligen säger "människa" men samtidigt benämner denna art som en "hon". Anledning till detta?)

Stjärnstenen - Jo Salmson

- Lycka till idag! ropar Nipa bortifrån vaktkuren. 
  Gamle Kvanne linkar fram för att öppna den lilla dörren vid sidan om porten åt henne.
  - Det är väl trettio år sedan sist, säger han allvarligt. Det är på tiden att vi får en ny stjärntolkare i Hammar. Vi håller tummarna för att du klarar dig lika fint som din far.

Nea är utvald att ta ett speciellt prov för att se om hon har Gåvan. Då ska hon få bli mäster Fenels lärling och hjälpa till att varsla Hammars befolkning om faror hon ser i Stjärnstenen. Samtidigt verkar inte alla tycka om att hon, som är barn till en drakryttare, ska få en så pass mäktig position. Klankrigare rövar i skogarna och drakarna syns inte till... En gåva som Neas behövs!

Omdöme: Jag gick något fördomsfullt in i den här boken, eftersom det märktes på språket att det var för yngre läsare. Vissa saker hintades tidigt på ett sätt som jag nu tycker är väldigt tydligt, men som jag antagligen inte alls skulle uppfattat för några år sedan. Men vad jag upptäckte? Serveras man en tillräckligt bra berättad historia glömmer man allt det där.

Det är framförallt tempot jag verkligen tycker om i Stjärnstenen. Man kommer väldigt snabbt in i berättelsen och sedan går resten av bara farten. Jag läste ut den på bara en eftermiddag, eftersom Salmson verkligen lyckades med att ha ett ständigt framåtdriv. Man ville veta vad som skulle hända! Och precis så ska böcker vara, speciellt för barn och ungdomar. Att spontankänslan när jag började närma mig slutet var när kommer nästa? ger också en stjärna i kanten.

Eftersom fantasy är en genre jag växte upp med, men inte besöker lika ofta längre, tyckte jag att det var jättekul här att få smaka på en svensk variant. Magi, drakar, medeltida byar... det är så himla mysigt! För att inte tala om att hitta en karta på första sidan... Det väcker förstås en hel del förväntningar, men de tyckte jag att Stjärnstenen uppfyllde med bravur.

Betyg: Riktigt bra fantasy för unga! Rekommenderas som inköp till sommarläsning eller julklapp senare i år (det gäller att vara tidig ;)). Spännande fängslande läsning som väcker lust till mera.

Stjärnstenen

Röd som blod - Salla Simukka

Hon såg rödbruna fläckar på mörkrummets golv. Hon tittade på ett hörn av en sedel som hade samma rödbruna färg, och med detsamma visste hon vad det var för något i mörkrummet som inte stämde.
  Lukten av gammalt blod.

Pengar och död hör ofta ihop. Det är allmänt känt. Att inblandning i andra människors affärer bara kan betyda problem är Lumikki Anderssons egna uppfattning. Hon håller sig för sig själv och trivs på det sättet, men ibland räcker det med en enda träff, ett enda ögonkast, ett sammanträffande... och så är man väldigt, väldigt involverad. I något farligt som har med ett illegalt nätverk, bedragare, hejdukar och död att göra.
Tur att Lumikki kan ta hand om sig själv.


Omdöme: Den här finländska ungdomsthrillern var en rejäl snackis för några månader sedan. Jag har varit sen att hoppa på hajpen, men nu förstår jag verkligen vad det är alla snackat om.

Simukka väver sin berättelse skickligt med hjälp av olika berättarperspektiv, små luckor som till slut öppnar upp för en helhet. Att läsa Röd som blod känns lite som att sitta med Julkalendern när man var liten och försöka pussla ihop detaljerna som gömmer sig bakom varje lucka för att slutligen kunna gissa sig till slutet. Det är samma spänning och lite barnsliga glädje som jag upplevde när jag läste.

Förutom det intressanta scenariot och spännande (men stiliga, det är inte rakt pang på, utan ibland till och med trolskt och gåtfullt) tycker jag om Lumikki. Visserligen är hon väldigt avtrubbad, eller om man ska säga konstant misstänksam, men det märks också att Simukka jobbat ordentligt med hennes bakgrund och att mer förklaringar kommer komma allteftersom. Sedan gillar jag att hon är självständig, normbrytande och en aning badass.

Betyg: Kanske inte det somrigaste man kan hitta, men en berättelse som lyckas få mig (f)rysa i 25 plusgraders junisol är helt klart läsvärd. Spännande, fängslande och inte alltför lång. Rekommenderas till, ja, ungefär alla någonstans i åldern tolv och uppåt. (Och är det inte vansinnigt skönt med något som inte osar Hollywood och USA?)

Röd som blod

Det är du, inte jag - Nora Strömman

"Kan du ta in den här, lilla gumman", kunde Björn säga och lät den tomma pilsnerburken dingla mellan sina håriga fingrar.
  "Jag vill inte bli kallad lilla gumman", sa jag och stirrade motvilligt på pilsnerburken.
  "Jaha, okej", sa Björn och lät riktigt förstående en stund. "Då kallar jag dig stora gumman i stället", sa han sedan och skrockade glatt. 

Linn ska åka till Rhodos med sina bästa vänner. Men till skillnad från dem har hon inte rika föräldrar som betalar allting för henne - hon får mönstra som matros på pappans arbetskamrats skepp några veckor. Jobbet är inte alltför hårt, havet är fint och på Gotland möter hon en väldigt mysig kille.... ändå blir inte allt en dans på rosor. Hur mycket är pengar, och resan, värt egentligen?

Omdöme: Det här är en tunn och snabbläst bok med ett ganska rakt språk och en vass berättarröst. På bara några få sidor lyckas den med att visa både det fula och vackra med världen och att vara tonåring. Vissa delar går också rakt till hjärtat.

Linn är så otroligt utsatt i sin position. Som tonåring tror man ofta att man vet allt, och just det finns i överflöd hos Linn, det kaxiga och tuffa. Ändå är det så otroligt mycket hon inte känner till och egentligen inte ska behöva göra. Eftersom grupptryck är så påtagligt i hennes ålder känner hon sig tvungen att göra "vad som helst" för att få pengar till Rhodos. Det, i kombination med beskrivningen av Björn, gör att man som läsare redan från början vet vad som ska hända och det var så fruktansvärt obehagligt att läsa om allt som ledde upp till det. Strömman lyckades verkligen med att överföra olusten och ilskan till läsaren.

Men som det sig bör med en bra ungdomsbok är inte allt svart. Mycket kanske är svårt och jobbigt, men inte nattsvart. Det finns kompisar och killar, lyckliga sammanträffanden och framgångar som väger upp misstagen och olyckorna. Livet går vidare.

Som läsare håller jag inte alltid med Linn i besluten hon tar, men sedan är hon också väldigt hands on i alla situationer. Försöker ta tjuren vid hornen även när hon inte kan. Jag gillar verkligen att hon vågar vara ful och snygg om vartannat, stark och sårbar, arg och älsklig. Det känns så mänskligt och bär verkligen berättelsen.

Betyg: Vill man ha en verklighetsförankrad bok om sommar, tonår och killar där allt inte alltid är sockersött och fint rekommenderar jag den här. Den är snabbläst, inte särskilt avancerad, rapp och ja - den väcker en del upprörda (men även fina) känslor.

Det är du, inte jag

Stress och sommarvila

NU ÄR DET ÄNTLIGEN SOMMARLOV! Kände för att skrika ut det till alla er andra skolelever som äntligen fått lämna skolbänkarna ett tag. Själv tycker jag att det ska bli jätteskönt att äntligen få varva ner och återfå rätt fokus, istället för den förvirrade stressen som studentfiranden (brorsans), Tjejvättern, resplaner och de sista stora skoluppgifterna utgjort.

Om två dagar åker jag till USA (!!!) i tre hela veckor. Det är en ganska lång tid med ganska tveksam internetåtkomst, vilket betyder att bloggen kommer bli ganska statisk. Några tidsinställda inlägg kanske jag hinner få ihop innan jag åker men det återstår att se.

En väldigt urban utspringning.

Lite stressad känner jag mig över mängden rec-ex jag har hemma, olästa och orecenserade, i bokhyllan. I vanliga fall brukar jag ta igen läsningen i början av sommarlovet men nu vill jag ha lätt packning med mig dit och tung packning (gärna boktung) tillbaka.

Så vi får se vilka böcker som hinns med under torsdagen. Och så hörs vi när vi hörs, ha en bra sommar!

Självironiskt. De bjöd i varje fall på sig själva...  ;)