Allegiant - Veronica Roth

"Ni har alltid vetat att De tappra bevakar staden med hjälp av övervakningskameror", säger David. "Vi har också tillgång till de där kamerorna."
  De har bevakat oss. 

Spoiler varning om man inte läst tidigare delar! 
Chicago är en splittrad plats där De falanglösa styr staden med våld och en stor rebellgrupp kallad Allegiant planerar uppror. Four och Tris följer med en del av Allegiant ut utanför staden och möts där av något de inte kunnat förvänta sig.

Sanningen om deras stad, och om hela världen, raseras. Men vem talar egentligen sanning och vem ska de lita på?


Omdöme: Här är den. Den avslutande delen på Divergent-trilogin, som jag skjutit upp att läsa för att jag inte ville veta hur allt skulle sluta, för att jag inte ville att det skulle ta slut. Med facit i hand kan jag säga att Allegiant var ett riktigt bra avslut på en riktigt bra serie.

Man får följa både Tris och Fours perspektiv i Allegiant, vilket jag tyckte om. Det gav en djupare inblick i samhället som utforskas, eftersom Tris och Four i vanlig missförståndsanda valde att börja i varsin ände. Det gjorde också att deras brist på kommunikation som var en aning frustrerande i Insurgent plötsligt inte kändes lika onaturliga. Vet man hur de båda resonerar när de väljer att utesluta information så blir det mer logiskt.

Handlingen höll ett bra tempo med många små tvister här och där. Information som uppdagades i små doser, hemligheter och upptäckter. Jag tyckte om vad Roth gjorde med Tobias och hans utflykt i periferin samt Tris samverkan med Matthew och (på sätt och vis) hennes mamma.

Det mest spektakulära med den här boken är förstås slutet. Jag tänker inte gå in så mycket på vad som händer, men ni som läst boken förstår förstås. Personligen älskar jag vad Roth gjorde med sin berättelse, det gav Allegiant så mycket kött på benen, och var verkligen en dundrande avslutning. Däremot hade hon kanske kunnat ge mer tyngd till beslutet genom att lägga mer avgörande faktorer till varför hon gör som hon gör men jag tänker inte klaga.

Betyg: Fullpott förstås! Har du inte läst Divergent-serien än föreslår jag att du gör det NU.

Allegiant

Jag ger dig solen - Jandy Nelson

Jag vågar inte chansa när det gäller Noah och havet. 
  Sist jag satte min fot i havet var för att släpa upp honom ur vattnet. För två år sedan, några veckor efter att mamma dog, hoppade han från Djävulsstupet, drogs med i en ström och var nära att drunkna. När jag äntligen lyckades dra upp honom på land för att återuppliva honom - han var dubbelt så stor som jag, bröstkorgen orörlig som en sten, endast ögonvitorna synliga - var jag så rasande på honom att jag nästan vältrade ner honom i vågorna igen. 

Följ tvillingarna Noah och Jude i en väv av då och nu, han och hon, allt det som ledde till det hemska och allt det som flera år sedan leder dem till rätta. En historia om kärlek, den starka svåra sorten, och om förlåtelse.

Omdöme: Vissa böcker tycks "tala" till en när man läser. Så där att man känner igen sig vansinnigt mycket eller upplever sig vara personligt tilltalad av orden och berättelsen. Som om den för en konversation med dig ungefär. Så känns det när jag läser Jag ger dig solen. Inte för att jag gått igenom något av det svåra som händer (och hänt, beroende på vems perspektiv man har) Noah och Jude, utan för något mindre påtagligt, som mest känns.

Den är så otroligt fulladdad med känslor att den skulle kunna göra en helt matt men som istället ger mig spring i benen och en ovilja att lägga ifrån mig den. Det är lycka, sorg, ilska, kärlek... i en salig blandning. Och det känns så ärligt återgivet, känslorna lyckas ta sig hela vägen ut från sidorna in i läsaren.

Noah och Jude gör små, små misstag som sätter igång en snöbollseffekt - lögnerna, de småaktiga hämndaktionerna och missförstånden bara växer in i varandra och blir något stort och oöverstigligt. De är så trasiga fastän de försöker låtsas som motsatsen eftersom ingen kan ta tag i härvan utan att avslöja sig själv, vilket kräver mer än en hel del mod. Det var hjärtskärande och fint på samma gång att få se hur de formats av skuldkänslor över minimala misstag, hur något gjort i vredesmod kan förändra allt.

Sedan hör allt ihop också, med en röd tråd som ringlar sig genom boken, som läsaren måste försöka få fatt i. Pussla ihop alla människor och händelser i Noahs del med dem i Judes för att upptäcka en mycket större bild än vad man först trott. Som man känner med dem!

Det jag älskar mest förutom de trasiga människorna och vindlande känslorna... det är sättet kreativitet beskrivs på. Här känner jag verkligen igen mig. Inspireras. Så som tvillingarna vibrerar av konst, så vill jag kunna fyllas av ord.

Betyg: Jag är kär i den här boken! Jag har läst den två gånger på en vecka, vilket måste vara rekord för omläsningar, och det kryper redan i fingrarna på mig att fortsätta bläddra igenom den. Rekommenderas verkligen!

Jag ger dig solen 

Tre dagar kvar av NaNoWriMo

Och jag har tröttnat på mitt manus. Eller, tröttnat är kanske fel ord: jag har insett att jag inte känner mig mogen mitt manus riktigt. Som sexton har man begränsade erfarenheter och en stor bit av boken jag skriver på (med start kapitlet innan detta) handlar om saker jag bara upplevt genom böcker. Vilket förstås är okej på sitt sätt, men det känns som om jag tvingas ta andras ord istället för mina egna, och det faller rätt platt. Är inte ett dugg kul att skriva.

Som ni ser till höger har jag 4337 ord kvar. Ingenting! Tre dagars kvot, liksom. Men mitt är inte att skriva 50 000 ord, utan att skriva klart boken, som uppskattningsvis lär landa på 75 000 ord. Åtta och ett halvt kapitel till.

Är det värt att skriva klart boken så att jag kan gå tillbaka och fylla in delarna jag tycker brister allteftersom?

Det skulle förstås vara otroligt skönt (och häftigt) att kunna säga: jag har skrivit en bok. En hel freaking bok. Samtidigt känns det tradigt att skriva något som känns dåligt och framtvingat.

Hälsningar,

En som tvivlar

PS! Hoppas att det går bra för alla er andra Wrimos som sitter och skriver i novembermörkret. Vi börjar närma oss slutet på tunneln nu... ;) DS.

Natur & Kulturs STORA tävling för kreativa unga

Bokförlaget Natur & Kultur har i samarbete med hemsidan Ungdomar.se och författaren Mats Wahl lanserat en stor tävling. Den är öppen för ungdomar på högstadiet eller gymnasiet, och riktar sig till nästan alla kreativa konstformer. Man kan tävla med musik, text, bild och film!

Här är formerna du kan tävla i (taget från Ungdomar.se):

Tävlingen

Tävlingen går ut på att skapa ett eget verk utifrån delar av innehållet i Ryttarna. Det går att tävla på sex olika sätt:

1. MUSIKVIDEO. Musiksätt och filma framförandet av Elins dikt på sid. 198 – 199 i Ryttarna. Observera att du inte få använda någon annans musik. Filmen skall ligga så nära den i boken beskrivna situationen som möjligt, inte minst vad gäller stämning.

2. SKRIV EN FAKTATEXT om ett av följande ämnen:

* Global uppvärmning
* Robotisering
* Statsmaktens förfall.

Du får använda maximalt 1200 ord!

3. RITA EN SERIESTRIPP. Gör om ett valfritt parti i boken till en seriestripp. Du får använda max tolv rutor.

4. SKRIV EN NOVELL på temat “Framtiden”. Du får använda maximalt 1200 ord!

5. SPELA IN EN VALFRI FILMSEKVENS baserad på en scen i Ryttarna. Du får använda max tre minuter för filmen. I den anslagna tiden ingår eftertexter där det skall framgå vem som gjort vad i filmen.

Observera att du på inga villkor får använda dig av musik som du laddar ner från nätet eller tar från skivinspelning. I den mån du sätter musik till din film skall musiken vara egenproducerad, det vill säga du eller dina kompisar skall stå också för musiken (se mer om musiksättning nedan).

6. FOTOGRAFERA och gör bilder inspirerade av något tema som du finner i boken. Max 6 bilder. Bilderna kan med fördel presenteras som ett musiksatt bildspel. Vad gäller musik gäller samma regler som i övrigt hävdas inom ramen för tävlingen. Stjäl inte! Låna inte! Var kreativ! Gör din egen musik!

Som ni ser krävs det till många av "grenarna" att man läst boken (eller åtminstone delar av den) men vill man inte lägga några pengar på tävlingen går den med största sannolikhet att hitta på det lokala biblioteket. Om inte annat kan man ju fråga snällt om de kan köpa in den.

Tio bidrag väljs sedan ut av en jury, varav en stor vinnare får 10 000 kr, en får ett hederspris av Mats Wahl på 5 000 kr och övriga får ett bokpaket från Natur & Kultur. Tävlingen är öppen till 20:e december! Mer info finner ni här. 

Tape - Steven Camden

Rewind. Play. I'm here. I always was. // Hello? Is it on? Yeah, I can see the light. It's on. I'm starting again. I'm recording.

Du har en Ameliah och en Ryan. En gammal (eller ny) boombox, en kasett, och en riktigt skickligt sammansatt historia. Som stundtals fick mig att gråta, eller bara förundras över den stillsamma briljansen.

Omdöme: Upptäckte när jag letade bild till recensionen att Tape faktiskt getts ut på svenska (i år) utav Atrium Förlag under namnet Blandband. Omslaget är visserligen inte lika charmigt vackert som det engelska, men ändå... hur kan jag ha missat det?! Så till er som vill läsa Tape men inte känner er bekväma med engelska språket - läs den på svenska istället! Jag kan helt klart rekommendera den.

Boken är väldigt smart sammansatt, där läsaren hela tiden får en pusselbit i taget för att kunna få ihop en hel bild av hur Ameliah och Ryan hör ihop, parallellt med deras respektive storylines. Jag tänker inte avslöja så mycket mer än att halva storyn är "vintage" och att den passar ihop med den andra på ett magiskt (som i fint/vackert) sätt. Ja, och att åtminstone jag grät en skvätt på slutet, bara för att det var så himla fint.

Älskar man Storbrittanien och London finns det en hel del att hämta i boken. Den har en väldigt brittisk "anda" över sig. Jag älskar t. ex. att Camden pratar om en "two-hand gesture" när hans karaktärer ska ge någon fingret, eftersom britter ibland gör ett bakvänt peace-tecken istället för det standardiserade långfingret.

Det man ska tänka på med Tape är att den inte följer någon som helst mall för hur YA-böcker brukar vara utformade. Man börjar liksom med alla de vanliga huvudkomponenterna, men de är filade och ihoppassade på helt andra sätt än vad man är van vid. Rätt mysigt faktiskt. Den är också lite stillsam på sitt sätt, utan att för den sakens skull vara tråkig, och känner man sig lite känslosam i jakt på något fint så tror jag den passar perfekt.

Betyg: Fin, unik, mysig och lite magisk. Underbar att bläddra i också, och läsa något här och där, men mest tyckte jag om att lösa pusslet. Få ihop pusselbitarna. Rekommenderas till de som inte letar efter action eller böcker som bara handlar om kärlek och trånande. Visst, det finns där, men är en del av en mycket större bild!

Lite "falsk marknadsföring" (blurbs)

Alla vet ju att förlag tenderar att sätta säljande citat m.m. på sina böcker för att hjälpa dem nå ut till så många människor som möjligt. (Ja, jag väljer det perspektivet hellre än att diskutera vad de kan tänkas tjänas mest på...) 

Men ibland slår de där blurbarna m.m. fel. Alla minns väl de otaliga böcker stämplade med: "gillade du XX kommer du älska YY!" där man byter ut XX med valfri bästsäljare från tiden då boken släpps, t. ex. Harry Potter, Twilight eller Hungerspelen. Som i många fall gjort att boken fallit platt eftersom förväntningarna varit för höga.

Tja, häromveckan haulade jag ju ett par böcker, och en av dem var Tape. Jag blev så himla ledsen av texten de använt som blurb (dvs texten som oftast står på baksidan av en bok) eftersom den gav mig helt fel förväntningar! Det var så onödigt, för så bra som jag föreställt mig boken... så bra var den faktiskt, för en gångs skull. Men oavsett hur bra en bok är tar det ett tag innan man kommer över att den faktiskt inte är vad man velat ha när man satt tänderna i boken.

Hela början blev liksom hundratjugo sidor av: när kommer det här in? Jag blev lovad det här i blurben... men vänta det där går ju helt emot det som står i blurben väl? HUR GÅR DET HÄR IHOP EGENTLIGEN?!?

Det är en otroligt fantastiskt formulerad och formsatt blurb i den mån att det var enda anledningen till att jag gick från att bara väga boken i handen och titta på det fina omslaget - till att faktiskt köpa den! Vilket förstås är poängen med en sådan text. Tyvärr den nämner två saker som finns i boken men på ett heeeeelt annat sätt än vad man skulle kunna tro från att bara ha läst blurben.

Först när jag kommit över det (hundratjugo bortslösade sidor av frustration och förvirring...) började jag ta boken för vad den faktiskt är. Och då tyckte jag väldigt, väldigt mycket om den. Så för er som kanske vill läsa Tape: titta inte på blurben som jag bifogar här under. Om inte: läs och njut av den briljanta säljtexten!

Recension kommer förhoppningsvis imorgon ;)

Klicka på bilderna för att komma till originalhemsida!

Fiendish - Brenna Yovanoff

One of his friends spoke then, slow and soft. "Fischer this is just too freaky."
  "I know," he said, holding my face between his hands.
  "Well, how do you know she ain't some creep downhollow?
  Fischer crouched over me, still scrubbing my face and my cheeks. "I don't, so just shut up. God, look at all this soot."

När hemska saker började hända i New South Bend skylldes det på de gamla familjerna, de som kunde trollkonster. Deras hus brändes ner. Clementines mamma dog. Själv spärrades hon in bortglömd i en källare där hon överlevde flera år med hjälp av magi. En hjälplös staty, tills pojken Fischer kommer och släpper ut henne.

Men staden är full av magi, och när Clementine återvänder till ytan igen börjar historien upprepas. Varför? Och vem var det egentligen som spärrade in henne i källaren från första början?

Omdöme: Brenna Yovanoff ingår i en liten "författar-trio" på tre kvinnor som är bästa vänner, skriver Young Adult-romaner, och har drivit en blogg tillsammans där de turades om att skriva noveller. De andra två medlemmarna i trion är Maggie Stiefvater och Tessa Gratton. Jag älskar Stiefvaters böcker, men tyckte inte alls om Grattons Blodsmagi, så jag var lite nervös när jag läste den här. Plockade mest upp den för den otroliga baksidestexten (googla, det är den engelska!) och det underbara omslaget.

Jag kan väl säga så här: älskar du Maggie Stiefvater... så kommer du med största sannolikhet också älska den här!

Faktum är att de är väldigt lika i språket (fint och nästan poetiskt, så att varje ord känns omsorgsfullt utvalt), miljön (en liten småstad någonstans, ganska avsides, men väldigt mysigt och naturnära!) och det smått magiska. Stiefvater har använt sig av allt möjligt; varulvar, "fey", vattenhästar osv. men the fiends och crafters i Fiendish är bara för underbara. De är vackra och intressanta men har en udd. Farliga. Hela staden, med dess folk, traditioner och hemligheter, är så sagolikt och drömskt att jag vill flytta in, trots alla dess skavanker.

Karaktärerna är levande och färgstarka, men känns inte som någon man skulle snubbla över ute på stan, utan som något man förväntar sig att hitta i en stad som New South Bend. Unika, excentriska, hemlighetsfulla och en gnutta farliga. Otroligt vackra på ett vilt sätt. Det finns så många att titta på som jag gillar (nästan hela listan) men ska inte tråka ut någon med vem och varför. Läs boken så märker ni nog själva.

Sedan älskar jag också strukturen. Hela boken (versionen jag har åtminstone) är perfekt från pärm till pärm. Jag älskar trädet på omslaget! Men framförallt är den jättejättefin att bläddra i - den är uppdelad i flera delar med namn som får mig att rysa av lycka (Dirt, Heat, Creek m.m) men varje kapitel har också genomtänkta namn, mystiska och inbjudande. Man kan inte sluta läsa! Att kapitlen är korta hjälper också. Och nämnde jag att det är en standalone? Jag älskar standalones...

Betyg: Helt klart en ny favoritbok! Rekommenderas till alla Stiefvater-fans men också de som vill läsa något med vackert språk, en sagolik värld, härliga karaktärer, och lite, lite mörker inblandat i det hela.

Fiendish

Tre favoriter från 10-års åldern

När jag tänker tillbaka på böckerna jag läste i si så där 10-års åldern (uppskattar jag) så finns det tre titlar som står ut. Det är sådana där böcker som jag fortfarande läser nu, någon gång om året ungefär. Variationen verkar inte vara så stor för de är alla väldigt lika varandra. Det finns:

• En stark, modig och självständig hjältinna
• Något äventyrligt; pirater, trollkarlar, drakar och prinsessor
• En driven handling med humoristisk ton

Inte så illa för att vara ärlig. Böckerna i fråga är: 

Piratika av Tanith Lee

Åh, vad mycket kärlek jag har för den här boken! Författaren har en sån underbar sarkastisk ton som gör att man hittar nya intressanta detaljer som äldre läsare, men  känns spännande för någon lite yngre. Den handlar om Art, som bor på en snobbig internatskola, men ramlar ner för en trappa och slår i huvudet - då börjar hon plötsligt minnas detaljer om sin barndom. Som att hennes mamma var den ökända piratkaptenen Piratika! För övrigt kan jag avslöja att boken innehåller en rejäl plot-twist... ;)

Det levande slottet av Diana Wynne Jones

Lite av en klassiker kanske? Boken handlar om Sophie, som är den äldsta av tre systrar, och därför inte ämnad att bli något särskilt. Hon blir en dag förhäxad av Ödehäxan, så att hon blir gammal. För att inte förfära sin styvmor drar hon sig ut på en resa och hamnar vid trollkarlen Howls levande slott. Underbar bok. Har läst den hur många gånger som helst. Den är rolig, fantasifull och härligt sagolik. Älskar kapitelrubrikerna som går i stil med "Kapitel 1 - Där Sophie träffar XX och gör YY".

Prinsessa söker drake av Patricia Wrede 

Den här boken har jag bara läst en eller max två gånger, eftersom biblioteket där jag bor sorgligt nog bestämde sig för att gallra ut den. Jag minns den med andra ord inte exakt, men längtar efter att få tag på ett eget ex så snart som möjligt, så ska beställa ett engelskt till jul om allt går som det ska! Det handlar om Chimorene som inte vill bli den typiska prinsessan som syr, lagar mat och sjunger. Hon tycker om att fäktas! När hennes föräldrar gifter bort henne till en prins flyr Chimorene därför för att ta anställning hos en drake. Med tanke på att hon lever i ett land där drakar traditionellt sätt rövar bort prinsessor är det ganska kontroversiellt. Läs, läs, läs! 

Om du läst någon av ovanstående och tyckt om den så skulle jag tro att du kommer gilla de övriga två lika mycket. De är som sagt lika varandra, och alla lika härligt vassa och äventyrliga. En annan bokserie i samma stil jag läste på den här tiden (eller två, faktiskt) är Tamora Pierce's serier om Alanna och Daine, som utspelar sig i samma värld!

The Statistical Probability of Love at First Sight - Jennifer E. Smith

Hadley twists her napkin under the table. It occurs to her that she's been referring to him in her head simply as 'The Brit', and so she finally leans across the table, and asks his name.
 "Right," he says, blinking at her. "I guess that part does traditionally come first. I'm Oliver."
 "As in Twist?"
  "Wow," he says with a grin. "And they say Americans are uncultured."

24 timmar, en pojke, en flicka, ett flygplan. Två stundande bröllop. Det här är, om än inte en bok om den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet, åtminstone en historia om just kärlek vid första ögonkastet. Den innehåller familjedraman, förälskelser, klassiska citat, och en urgullig brittisk kille.


Omdöme: Om du av någon anledning fått för dig att läsa min blogg allra från början, eller råkat läsa några av mina första recensioner från 2012, vet du kanske att jag redan recenserat den här boken förut. Det är faktiskt en av de allra första recensionerna jag någonsin skrivit. Eftersom jag för det mesta skäms lite när jag snubblar på gamla inlägg, och nyligen läste boken för tredje gången (första på engelska) tänkte jag skriva en ny recension.

Jag älskar själva grejen med att boken utspelar sig under 24 timmar, och att det mesta händer på ett flyg. Det ger lite mer magi till något som redan är väldigt spännande. Sedan tycker jag förstås om Oliver också (är uppenbarligen väldigt svag för fiktiva smarta brittiska killar med lockigt hår) och samtalen han och Hadley har. Men nu när jag läser om boken är familjeförhållandena lite utav en favorit. Hadley har lite utav en komplicerad relation med sin pappa, och hans nya, efter att han skilt sig med mamman, och boken handlar om hur hon mer än ett år efter skilsmässan äntligen vågar ta tag i relationen igen. Fint, tycker jag.

Det enda negativa jag egentligen ser med den här boken är att Hadley kan vara lite gnällig ibland. Tjurig och orättvis, sådär. Men den är kort och lättläst, sidorna flyger förbi, så det är inget man behöver oroa sig för. Den innehåller också en hel del flashbacks och minnen, som jag tycker är fina, men som ibland bromsade upp takten lite. Eftersom de delarna utspelade sig nattetid på ett flygplan där alla antingen somnar eller sover gjorde det däremot inte så mycket, utan bidrog mest till stämningen.

Betyg: Mysig, snabbläst, och smidig bok att ta med sig på en semester till exempel. Det passar extra bra om man, som jag, läser den när man reser till London, eftersom det är det karaktärerna gör, men funkar perfekt om man bara vill drömma sig bort också!

The Statistical Probability of Love at First Sight

The Unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"Fix me," I commanded him. "This thing, what I've done - there's something wrong with me, Noah. Fix it."
   Noah's expression broke my heart as he brushed my hair from my face, and skimmed the line of my neck. "I can't."
  "Why not?" I asked, my voice threatening to crack.
  "Because," he said. "You're not broken."

Mara Dyers mamma tror att hon blivit psykotisk efter att ha vaknat från koma utan ett minne av den underliga olyckan hon själv skadades i och hennes tre närmaste vänner dog till följd av. Villkoret för att få stanna utanför psyket är att flytta till en ny skola. Där träffar Mara Noah Shaw - och brottas med sin egen existens. Vad har hänt med henne sedan olyckan? 

Omdöme: Jag har väldigt blandade tankar om den här boken, men den överhängande är att jag vill läsa tvåan, och vågar ha någorlunda höga förhoppningar på den. Början av boken var väldigt bra, spännande och annorlunda - mittpartiet var tråkigt, insprängt med klichéer, och missledande. Sedan i slutet rättade den upp sig igen, och jag började förstå varför serien är så populär.

Det här var vad jag inte tyckte om med mittpartiet: mer än något annat kändes det onödigt långt. Detta berodde bl. a. på de många klichéerna (ny i skolan, den beryktade bitchen fattar genast agg mot henne, hon har en bisexuell killkompis som bekvämligt försvinner när romansen tar vid, etc. etc.) men även hur det övernaturliga paranormal temat på något sätt försvann. För det finns sådana teman i Mara Dyer, och är egentligen det som större delen av boken handlar om förutom mysteriet med hennes minnesförlust, vilket hintas i början av boken. Men i hela mitten glöms det under stora delar bort och boken förvandlas till en vanlig high school-circus.

Men framemot slutet blev som sagt boken väldigt, väldigt bra igen. Detta har mycket att göra med Noah Shaws charm; utan honom hade boken fallit platt. (Även om han i hela början mest verkar dryg och stereotypisk). Spänningen förhöjs även, man kommer närmare Mara, börjar förstå vad allt verkligen ska handla om, och den blir en riktig bladvändare... tills den absolut sista delen. (Spoiler, markera för att läsa!) Mara inser vem som tidigare kidnappat hennes lillebror och anser att han måste betala för det, med andra ord tänker hon använda sina nyfunna krafter för att mörda honom. Noah står hela tiden bredvid henne och kommer med resonabla argument till varför hon borde låta bli, men hon gör det ändå. (Slut på spoiler) Där tappade jag kontakten med Mara helt, och ville mest lägga ifrån mig boken. Som tur är var den absolut sista sidan så bra att jag verkligen känner för att läsa nästa bok ändå.

Betyg: Trots att jag tycker att mittpartiet kunnat kortats ner rejält och skrivas om en aning för att helhetsintrycket ska vara jämnare så levererar slutet på boken så pass att jag ser fram emot att få läsa nästa del. Rekommenderas främst till de som antingen letar efter charmiga, fiktiva killar, eller tycker om lite klichéartade YA-böcker med en mysterie-twist.

The Unbecoming of Mara Dyer