Wednesday, January 2, 2013

Rubinröd - Kerstin Gier


Handling: Allting börjar med en svindlande känsla i magen, kanske en lätt huvudvärk och sedan kommer Charlotte Montrose att försvinna bakåt i tiden. Gwendolyn Shepherd och hennes familj har väntat på det sedan hennes kusin Charlotte var liten och det fastställdes att hon hade familjens "tidsresegen". Problemet är bara att även om kusinen drabbades av både yrsel och huvudvärk, så är det Gwendolyn som råkar ut för en viss tidsturbulens...

Motvilligt släpps Gwendolyn sedan in i en värld full av hemligheter där ingen verkar säga hela sanningen. Vem kan hon lita på? Vem är hon ens själv? Och vad är den stora hemligheten med hemligheten?

Omdöme: Rubinröd överraskade mig väldigt mycket, på ett positivt sätt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var nog något mer barnsligt på något sätt. Eller snarare en mildare personlighet, kanske genom tredjepersonsperspektiv. Men nej, Gwendolyn berättar sin historia i jag-form och hon har mycket personlighet, vilket som gör det så mycket roligare att läsa.

Egentligen är tempot i boken nog ganska långsamt - den sträcker sig knappt över en vecka - men det tänker man inte på förrän man läst ut boken. Själv satt jag där ganska snopet och undrade - vad händer sen? för Gier hade byggt upp för värsta äventyret, men jag tror att det mest maxade kommer att ta del i de kommande böckerna, Safirblå och Smaragdgrön. Vilket som i och för sig är positivt, eftersom det lovar att de inte kommer bli någon flopp - vilket som händer ganska ofta med den här typen av trilogi, enligt min erfarenhet.

Karaktärerna: Något jag tycker var väldigt bra i den här boken är just alla karaktärerna. Varesig det är ett pompigt - och lite fjolligt - skolspöke eller en neurotisk moster. Det var liksom väldigt tydliga personlighetsdrag hos varje person, så historien får ett naturligt flyt utan att man behöver stanna upp och försöka komma på vem Mr Falk de Villier är.
     Mina favoritkaraktärer var nog Gwendolyn själv, hon var rolig och ändå ganska verklighetstrogen. Visst, hon hade missat en hel del fäktnings- och fiollektioner men hon klarade sig ändå, utan att plötsligt förvandlas till värsta superhjälten. Spökpojken Robert var också väldigt söt. Gideon som kärleksintresse tyckte jag faktiskt om mer än vad jag trodde. För genom Gwendolyns ögon ser man så tydligt att han inte är perfekt, men dras med i charmen ändå. Min absoluta favorit var dock nog Leslie, Gwendolyns filmberoende, smått galna amatördeckare till bästis. Jag älskar idén med hennes klippbok - pärm? - med saker hon googlat och hon balanserar bra med Gwen och historian.




Vänster: Nya svenska omslaget. Höger: Tänkta, tyska omslaget


Två engelska omslag. Ärligt talat föredrar jag båda de svenska, "Tidlös Kärlek"-serien känns inte riktigt som den sexiga tonårstjejen med svallande klänningar och whatnot. Hon är väldigt långt ifrån min bild av både serien och Gwendolyn, så då tycker jag bättre om den mer anonyma stilen när det är silhouett-tecknat eller helt ansiktslöst.

Rubinröd : tidlös kärlek (2012)

Monday, December 31, 2012

Bokåret 2012

Jag tänkte skriva en (förhoppningsvis) kort sammanfattning på hur 2012 sett ut ur boksynpunkt. Till exempel har jag läst totalt:

81 böcker, varav den första var The Hobbit av J.R.R Tolkien och den sista var Betvingade av Simona Ahrnstedt.
 I de 81 böckerna var det sammanlagt 27 350 sidor. Det är ungefär lika mycket som att läsa ut hela Harry Potter serien sex gånger.
 Den längsta boken jag läste var Yttersta Offret av Michelle Mead med 647 sidor. Den kortaste boken jag läste var Tempting the Bestman av J. Lynn på 172 sidor.
Författaren jag läst mest av är Maggie Stiefvater som jag har läst tre böcker av. Lament, The Scorpio Races och The Raven Boys.
Jag har läst 41 engelska böcker och 40 svenska. Alltså nästan exakt hälften.
Månaden jag läste mest böcker i var januari då jag läste 12 böcker. Minst läste jag i  juni då jag (helt ofattbart!) inte läste en endaste bok - fast jag började på The Awakening i slutet av månaden och läste ut den första juli.
Boken jag tyckte var bäst var Själlös av Gail Carriger, tätt följd av The Fault in Our Stars av John Green. 
 Den 23:e oktober startade jag bloggen. Nu har jag haft den i 69 dagar, c.a. 2 månader och en vecka. Under den tiden har jag skrivit 51 inlägg varav de 22 recensioner. Jag har (till min oändliga glädje) fått hela 7 recensionsexemplar från 4 olika förlag. 
Främst av allt har jag haft riktigt, riktigt roligt och bl.a. upptäckt många andra coola bokbloggar och fått många bra tips m.m. Tack så mycket för det här året och jag önskar alla ett gott nytt 2013! 

Och nyårslöften? Jag vill läsa 100 böcker nästa år, så vill jag ha lyckats skriva något också, det vore trevligt :)

Sunday, December 30, 2012

Betvingade - Simona Ahrnstedt


Handling: I en tid där inget är säkert och en kvinnas heder hänger på hennes oskuld går stormannadottern Illiana Henriksdotter till en skogstjärn för att bada då hon blir överfallen och bortförd.

Markus Järv, ökänd riddare och kungens närmaste man, väntar på en utsedd kvinna som ska göra honom sällskap för natten när hans unge soldat kommer med helt fel person. Inte bara är kvinnan framför honom mager och blek han märker också snabbt att hon kommer från en fin familj. Han bestämmer sig för att rida tillbaka med henne men under färden stöter de på Illianas bröder och en olyckshändelse gör att en av bröderna dör.

Från och med den stunden kommer maktspel, intriger och kunglig diplomati att för alltid bestämma över Illianas och Markus liv.


Omdöme: Jag läste ett av tidningen Skrivas nummer som handlade om kärlek och lite smått och genren romance. Den har inte varit så jättestor i Sverige (åtminstone inte utåtsett) men i och med E.L James 50 shades-trilogi har det ju varit en massa ståhej om det. I Skriva stod det i alla fall om Sveriges egna Romance drottning, Simona Ahrnstedt. Jag blev ganska nyfiken på henne och hur svenskt romance egentligen är. Så jag letade rätt på lite info och valde sedan mellan hennes första bok "Överenskommelser" och den här. Den första boken utspelar sig på sent artonhundratal, medan "Betvingade" tar plats under den svenska medeltiden - en epok som jag känner mig lite mer intresserad av. Det blir liksom lite mer fantasykänsla, även om ingen fantasy är inblandad. Därav valet.

Jag har visserligen inte läst så mycket romance alls, utom en actionfylld vampyrroman med heta makedonska härförare och en engelsk pocket från min mammas bokhylla. Men som det ofta blir beskrivet verkar den allmänna uppfattningen vara att det är... mammaporr. Alltså inte riktigt något som ungdomar i min ålder ska läsa. Men efter att ha läst "Betvingade" känns det lite tryggare, för här är det historien som är det viktiga och definitivt det man kommer att komma ihåg. Och det är inte som om boken är fullproppad med en massa sexscener direkt.

Man kommer snabbt in i boken och det är lätt att känna för de båda karaktärerna. Historien växlar hela tiden mellan Illianas och Markus perspektiv på ett precis lagom sätt, jag tycker att Ahrnstedt har gjort ett riktigt bra jobb med tajmingen, du får alltid veta vad just den karaktären tänker och känner precis när du vill det. 

Betyg: Betvingade är en spännande medeltida kärlekshistoria mellan stormannadottern Illiana och den ökända riddaren Markus Järv, och väldigt bra.

Sist men inte minst: Simonas omslag är så himla fina! Älskar både den här och Överenskommelser, det är så fina färger och eleganta hår.

Betvingade av Simona Ahrnstedt (Damm förlag)

Friday, December 28, 2012

Julklappar

Har varit borta i lite mer än en vecka nu (tror jag) i en stuga på Gotland - utan internet. Eller någon toalett för den delen... Det betyder i alla fall att jag inte hunnit skriva under den tiden. Jag kom hem idag och jag tänkte att jag i alla fall kunde skriva lite om vad jag fick i julklapp, fast bara de som är lite bokiga.

Den enda riktiga boken jag fick - jag fick bara en i år - var "Rubinröd" av Kerstin Gier. Jag läste ut den idag och tyckte den var riktigt bra, så jag lär skriva nån recension på den snart!

Sedan fick jag presentkort för 200 kr på Akademibokhandeln. Jag har inte hunnit köpa något än, men jag lär nog göra det snart ;)

Sist men inte minst så fick jag en ganska cool - eller, jag tycker den är skitcool - julklapp från Guldfynd. Eftersom jag är en sån otrolig Lord of the Rings- och Middle Earth-nörd så blev jag överlycklig. Det var i alla fall "ringen" på en kedja. Det bästa var den söta asken med Hobbit loggan man fick till och så låg ringen i en liten sammetspåse, det kändes lyxigt!

God Jul i efterskott (eller om man fortfarande kan räkna det som jul) till alla! :)


Saturday, December 22, 2012

Utlottning av Divergent och Cinder hos Vettansböcker (Avslutad)

Eftersom att jag själv tycker att de här två böckerna är väldigt bra och kan gissa att det finns ganska många därute som antagligen vill läsa dem, så tänkte jag tipsa lite om en utlottning av dem. Om du är lite nyfiken på böckerna så har jag skrivit en recension till båda två, gå bara till "Recensioner" i min menyflik (eller vad man nu ska kalla den) ovan.

Men ni får skynda er, sista utlottningsdatum är imorgon, den tjugotredje!




Här hittar du utlottningen!

Krigarhjärta - Henrik Larsson

Jag läste någonstans (jag tror att det var på någons bokblogg) att sista delen i Blodsarvet skulle komma ut snart. Den kommer visserligen inte förrän i mars 2013, men jag tänkte läsa om de andra delarna i serien tills dess och så fick jag syn på Krigarhjärta på biblioteket... sagt och gjort!


Handling: "De första, gripbara minnena jag har av mitt liv är bland de allra blodigaste." En dag kommer ett söderländskt krigarfölje till Eriks by i Nordland. Han togs till fånga tillsammans med en del andra bybor, medan de svaga och gamla mördades. Krigarföljet för med sig fångarna till Söderland, där Erik blir slav på ett stenbrott. 
     Under årens gång bara växer och växer Erik och snart börjar folk misstänka att han inte bara är en vanlig bondpojke från Nordland. Men vem är han då?

Omdöme: Henrik Larsson är hittills den bästa svenska fantasy-författaren jag stött på. By far. Jag har trots allt redan läst Krigarhjärta två gånger nu och är redan sugen på att göra det igen (fast jag lär nog vänta ett år eller så för full effekt). 

Krigarhjärta är en sådan där underbart trolsk fantasy-roman. Den spinner över flera år, med flertalet platser och boningar med viktiga personer, förhatliga och galna fiender, episka krigsscener och en väldigt stor personlig-utveckling. Det finns visserligen inga drakar eller troll, utan bara en stor mängd krigare, slavar, herrefolk, kungar och en del shamaner.

Boken är skriven i förstapersonsperspektiv, vilket jag tror är ganska ovanligt för fantasy-berättelser. Erik återberättar i alla fall sitt liv från och med de där blodiga minnena han har från nioårsåldern. Ibland har boken en del sega, långa beskrivningar, men det hör nästan till tjocka fantasyböcker av det här slaget. Språket är dessutom ganska bekvämt och inte lika gammalt och uttröttande som t. ex Tolkiens lätt kan bli.

Karaktärerna i stort är bra uppbyggda med särpräglade personligheter och drag och de flesta är lätta att hålla isär. Det största problemet med dem är väl att ens favoriter har tenderat att bli lite skrämmande med tiden. 

Betyg: Den bästa svenska klassiska fantasyboken jag har läst. Att följa Eriks väg från Lilla Varg till den stora Krigarhjärta är både spännande och roligt och Henrik Larsson har gjort ett bra jobb med världen Livgård. Fyra av fem.

Ett roligt citat: Jag brukar vanligtvis inte skriva ner citat, eller ens tänka: det här borde jag anteckna! men den här meningen dök väldigt överraskande upp precis i slutdelen av en strid och den skar sig lite mot den sedvanliga berättarstilen på ett ganska komiskt sätt. Tyckte jag i alla fall. Så här gick det: "Att klyva bålar kan vara egendomligt beroendeframkallande om man har fallenhet för det."

Krigarhjärta av Henrik Larsson

Wednesday, December 19, 2012

Julkalender Dag 10-18


Tionde December

En bok du inte trodde du skulle gilla, förrän du läste den.

Den är ganska svår, för jag minns massor jag trott att jag skulle gilla men sedan hatade, fast nästan ingen som är tvärtom. Det enda jag kan komma på nu är väl "Himlen Börjar Här". Inte så att jag trodde att den skulle vara dålig, men den var mycket bättre än vad jag först trodde i alla fall.


Elfte December


En bok du vill läsa, men inte har.

Jag skulle vilja läsa Juliet Darks andra bok, Water Witch, om jag får tag på den. Annars står jag i kö på Delirium, som jag är jättenyfiken på och så håller jag på och nästan dör i väntan på Gail Cariggers "Hemlös". Jag tror den kommer någon gång i vår, men det är ju flera månader dit!


Tolvte December

En bok som du sträckläste.

Åh, i princip alla böcker. Men speciellt kanske Genom Dina Ögon och Chanslös, som jag satt uppe till tre på natten och läste (det gör jag med många böcker, men de var samma kväll som jag fått dem) och med tanke på att Genom Dina Ögon är typ 600 sidor lång var det ganska coolt egentligen att jag läste ut den samma dag som jag fick den. Fast lite synd också, för man hann inte njuta så mycket av den, så det kanske är därför jag läst den tre gånger nu!


Trettonde December


Uppehåll.



Fjortonde December


Boken som det tog en evighet att komma igenom.

Åh, det var den där boken jag köpte mest för omslagets skull. "The Hidden Kingdom" av Ian Beck. Jättefint omslag, kan jag säga. Det finns en massa glitter och "special-effekter" på den, så man upptäcker en massa saker bara man vrider lite på boken. Och själva historien är det egentligen inget fel på, men jag blir alltid upptagen av något annat medan jag försöker läsa den. Ärligt talat är jag fortfarande inte riiiktigt klar med den, trots att jag haft den i nästan ett år. Men jag börjar närma mig!


Femtonde December

En gåta.


Han är känd över nästan hela världen.
Han har långt vitt skägg,
och ses sällan utan huvudbonad. 
Han är en mystisk magisk man,
och väldigt respektingivande.
Många små varelser jobbar i hans kök, 
och han har ett odödligt husdjur.

Jag säger nog Dumbledore. Visserligen jobbar husalferna i Hogwarts kök och inte hans och Fawkes är inte helt odödlig, men det passar i alla fall in på gåtan. Annars hade jag kanske gissat på Gandalf eller Jultomten, men de passar inte lika bra, haha!


Sextonde December


Favorit citat (i en bok)

...Jag är hemskt dålig på citat. Så där uschligt dåligt så att jag inte minns de alls när de kommer från böcker (filmer är jag istället äckligt bra på, kan komma ihåg hela sceners repliker ibland efter att t. ex sett filmen på bio) men jag kan ta något cheesy från Twilight: "You are like my favorite brand of heroin." Den var väl najs? Jag tyckte den var rolig, töntig och cool på samma gång, haha.




Sjuttonde December


En bok jag aldrig kommer att glömma.

Harry Potter. Som Snape sa, "Always." <3


Artonde December


Vad var det för någon bok nu igen?

Ebba la upp en beskrivning på en bok på sin blogg. Jag kände igen hur hon beskrev framsidan, men jag har aldrig själv läst den boken, så jag visste inte namnet på den. Men från kommentarerna fick jag i alla fall veta att den heter "Det Lysande Ögat" av Laura Trenter.




Förlåt!
Jag vet att jag inte skrivit i bloggen på ganska länge, men jag hade faktiskt börjat på en recension till Henrik Larssons "Krigarhjärta". Sen blev jag sjuk och hade feber och missade två prov, så det har varit jättestressigt de senaste dagarna och jag har inte hunnit. Jag får hoppas på en mer bokig januari istället!

Saturday, December 15, 2012

Hobbiten

Igår var jag äntligen (ÄNTLIGEN!) och såg Hobbit. Åh gud. Jag har längtat efter den här filmen så sjukt mycket, i flera år, ända sedan jag såg en pytteliten notis i UNT där det stod att Peter Jackson fått filmrättigheterna till Hobbit. Det var typ 2009 tror jag och det var först då jag faktiskt insåg att det kunde bli (och troligtvis skulle bli) en film. För innan dess hade ju P. Jackson sagt att han inte ens ville göra Hobbiten eftersom det skulle bli för "rörigt" med så många dvärgar...


Jag vet att den första smygpremiärsdagen var satt den tolvte så att många gick på tisdag-till-onsdagsnatten och framåt, men med vissa filmer jag väntat på länge (som Hungerspelen) bestämmer jag så fort premiärdatumet sätts att: då ska jag se den! Så också den här gången, så jag såg den den 14:e. Punkt.

Och den var så himla bra. Hela grejen började bra förresten, filmreklamen innan Hobbiten var till och med positiv. Först var det lite reklam för "Star Trek into Darkness" och där var ju Benedict Cumberbatch med i ett par sekunder (jag är ju Sherlock/Cumberbatch fan, så jag hade ju berett mig på en massa Martin Freeman och inte så mycket av Ben) och det var trevligt. Sen var det en liten kort visning av City of Bones också! Lite besviken på den dock, för de visade typ inget av Jace/Jamie Campbell Bower.

The Hobbit ska ju komma i tre delar (alla tre timmar långa tror jag) vilket som är väldigt roligt, först sa de ju bara två. Vad jag verkligen älskade med den här filmen är hur pass fritt Peter Jackson "improviserat" med Hobbit. Trilogi-filmerna är trots allt väldigt trogna till böckerna, medan man i Hobbit får se lite "nya" saker också. Det är ärligt talat en riktig bonus, känns som om vi fått en extra bok på köpet på något sätt! och Peter Jackson är en så pass kompetent regissör och känner världen så pass bra att allt känns väldigt passande, som om det lika gärna kunde ha varit skrivet av J.R.R. Tolkien från början!


Castingen var också väldigt bra, Peter Jackson vet ju vad han vill ha och vad som blir bra. Jag blandar visserligen fortfarande ihop ett par av dvärgarna och skådespelarna (trots alla "Behind the Productions-videor" jag nördat!) men jag hittade ett par favoriter igår, haha.




Och att vara tillbaka i det magiska Middle Earth igen och dessutom för första gången på bio - jag är för ung för att ha sett de andra på bio - var såå häftigt! Jag har verkligen saknat alla gröna dalar och snöiga berg... fast jag kanske inte saknade grottorna så mycket x'3

Det var mycket fler visor och sånger hittils i Hobbit också - dvärgar är ganska muntra och visglada. Howard Shore har hand om musiken i den här "trilogin" också, och han klarar det precis lika bra. Jag saknade lite Concerning Hobbits när de vandrade, men "The Misty Mountains" melodin växer på mig, helt klart.

Gällande de gamla karaktärerna: man fick inte se alla i den här filmen, men ganska många. Gladast var jag nog att återse Frodo. Elijah ser inte ut att ha åldrats en dag. Och hur Ian McKellen fortfarande kan göra en så imponerande Gandalf är lite magiskt, för han ser så mycket äldre ut nuförtiden...



Och ja... här kommer en bild av gänget jag såg Hobbit med (minus en medlem.) Vi satt faktiskt bredvid inte mindre än två Gandalfs! En grå och en vit ;) 3D var både bra... och dåligt. Inte helt säker på vad som är bäst till Lotr och Hobbit. Men nu längtar jag i alla fall  till del två, där jag tror man får se Mikael Persbrandt och (om jag har tur) Legolas! och så kanske man får se en av Bens karaktärer faktiskt prata också och inte bara andas hotfullt in i kameran xD

Några av mina vänner och jag (längst till höger), utanför
bion. Fast jag har inte glasögon egentligen, är jag rädd^^'

Sunday, December 9, 2012

Julkalender Dag 3-9

Tredje december.


Jag önskar att jag skrivit den här boken.

Det här är nog ganska uttjatat/använt etc, men den enda jag i princip alltid känt att jag velat skriva är nog Harry Potter-böckerna. De är epic, underbara och helt magiska. Den har påverkat så många människor (jag tror väldigt många "90's kids" kan säga att de växt upp med Harry Potter) och J. K. Rowling har gett liv till så många otroliga karaktärer - och åtta episka filmer. För att inte tala om att hon blev multimiljardär också.


Fjärde december.


En bok jag har läst tre gånger (eller mer).

Jag har väldigt många böcker jag läst två gånger, eftersom jag gillar att läsa om böcker. Men sedan har jag "halvläst" en del böcker en massa gånger också, så det är lite luddigt hur många gånger jag faktiskt läst en bok. Hungerspelen har jag läst ungefär 2½ gång, till exempel. Några böcker jag är säker på att jag läst tre gånger är "Genom dina ögon" av Stephenie Meyer (fast då räknar jag gången jag läste den engelska "The Host" också), "Frost" av Maggie Stiefvater, "Twilight" av Stephenie Meyer och "Nattens Begär" av Sherilyn Kenyon. Frost tror jag ärligt talat att jag läst cirka fem gånger, fast jag har aldrig läst uppföljarna eller ens velat göra det. Det är någon fånig princip jag har.


Frost av Maggie Stiefvater

Femte December.

En bra bok som blivit en bra film.

Jag har två ganska uppenbara svar på den här frågan: Lord of the Rings trilogin och Harry Potter-serien. De är så episka och jag har verkligen växt upp med dem, spenderat massor av tid till både böckerna och filmerna och allt möjligt omkring dem. Fantiserat om både Hogwarts och Middle Earth.... Jag vet ärligt talat inte vem jag hade blivit utan dem.
      Självklart är jag därför jättetaggad inför The Hobbit: An unexpected Journey nu på fredag (jag ska gå på "stora premiären" och inte smygpremiären.) Någon annan som ska se den? Både Benedict Cumberbatch och Martin Freeman - Sherlock och Mr Watson från BBC's Sherlock - ska ju vara med någonstans i de tre filmerna. Martin är ju Bilbo, så han ska ju vara med i alla :) Men många av mina gamla favoritskådespelare och karaktärer från trilogin kommer tillbaka, som Ian McKellen (Gandalf), Andy Serkis (Gollum), Orlando Bloom (Legolas) och Elijah Wood som Frodo. Och så har vi ju vår egen Mikael Persbrandt som Beorn i både första och andra delen, haha :)


Sjätte december.


Favorit titel (På en bok, såklart)

Om man tänker rent titelmässigt så velar jag mellan en massa olika titlar. De jag tänker mest på är väl Om jag kunde drömma (det är faktiskt en riktigt snygg titel och ger mig en massa härliga rysningar), Det blåser på månen (det låter så inbjudande mystiskt och får mig att tänka på en massa trevliga barndomsminnen) och Under The Never Sky (jag minns speciellt när jag fick höra uttrycket "a world of nevers under a never sky" för ja... det låter så otroligt coolt på något sätt.)
      Men min absoluta favorit är John Greens The Fault in Our Stars, för den... ja, den väcker så många förhoppningar, lyckliga tankar, filosofiska tankar, längtan och så den där tryckande sorgen jag får i bröstet när jag tänker på den. Bara ifrån titeln. Så den skulle kunna kallas ett mindre mästerverk.

Sjunde december.


En bok som fått dig att ändra åsikt om något helt och hållet oviktigt.

Jag vet ärligt talat inte ens om jag har något svar på den här frågan, alls. Tyvärr. Det enda jag kan komma på åt det hållet är väl att jag läste Jane Austens Stolthet och Fördom när jag var nio och min mamma sa att "det där är bara tebjudningar" med ett konspiratoriskt leende. Efter det har jag älskat Austen.
Eller varför inte Twilight förresten? Jag läste första boken innan den stora Twilight(och vampyr)-boomen kom 2008. Så när jag suckade om ditten och datten så verkade ingen annan veta vad jag snackade om. Det var faktiskt samma år, fast många månader senare tror jag. Det största intrycket det gjorde på mig var bara den där känslan av att jag ville träffa någon som typ avgudade mig när jag blev äldre. Det är lite fånigt, men ja, jag har fortfarande en del dagdröms-ideal om hur en kille ska vara, även om alla inte följer Edard/Jacob-mallen längre.

Åttonde december.

Bästa kvinnliga karaktär i en bok.

I alla paranormal romance/Ya böcker jag läser brukar huvudkaraktären inte alltid göra så stort avtryck på mig, trots att det oftast är deras resa man följer. Men jag älskar verkligen Rosemarie "Rose" Hathaway från Vampire Academy. Hon är inte alltid den smartaste, tar ibland korkade beslut osv, men hon är självständig, modig och har en ganska förträffande humor. Vinnaren är dock Alexia Tarabotti från Parasollprotektoratet.
Hon är så otroligt charmig, kvicktänkt, har en fabulös klädstil och är fullständigt klockren, parasoll och själlös och allt.

Nionde december.


Bästa manliga karaktär i en bok.

Jag har visserligen haft en crush på Twilight Sagas Seth Clearwater i flera år (han är som solsken personifierad och dessutom varulv, det är bara wow) men jag väljer nog ändå Draco Malfoy. Han har en massa roliga (någorlunda i alla fall) citat som My Father will know about this! är renblodig, med i de flesta av mina favorit-fanfics, är någon man kan både sympatisera med och hata... jag slutade egentligen aldrig hoppas att han skulle byta sida i kriget. En karaktär som gjort en enorm resa är väl Neville Longbottom :)





Thursday, December 6, 2012

Divergent - Veronica Roth

Fick syn på Divergent på Åhléns för några veckor sen och upptäckte att den fanns på svenska (med samma titel) från Modernista. Lite trivia om det är att ordet divergent kommer från "divergent tänkande" som är när man försöker hitta mer än en lösning på ett problem. Det är alltså ett svenskt ord också, fast jag har ingen aning om hur det uttalas. Diver-gent eller diver-jent? Jag använde det senare :)

I ett försök att utrota ondska och korruption har människorna i ett dystopiskt Chicago bildat fem falanger. De osjälviska, de lärda, de ärliga, de fridfulla och de tappra. Varje falang fokuserar på varsin dygd - motsatsen till vad de tror är anledningen till all världens ondska.  Beatrice Pryor växte upp hos de osjälviska, men undrar ibland hon om hon verkligen hör hemma där. När hon fyller sexton får hon sedan en chans att välja vilken falang hon hör hemma i och valet står mellan de osjälviska där hon får stanna med sin familj, eller de tappra - hårda och bekymmerslösa krigare, raka motsatsen mot allt hennes falang står för. Snart börjar Beatrice inse att det är mer än bara hennes framtid som står på spel i och med valet hon är på väg att göra.

Omdöme: Ursäkta om min version av handlingen blev lite luddig. Jag kan förtydliga det lite genom att säga så här: boken handlar inte bara om valet. Långt ifrån. Så var inte oroliga.
      Divergent var underbar, kan jag ju börja med att avslöja. Det var ett väldigt bra flyt i texten och jag gillade alla karaktärerna. Speciellt Beatrice/Tris och Four. Tris var en väldigt bra huvudperson, man kunde lätt sympatisera med henne och hon tog alltid beslut som man faktiskt kunde acceptera. Jag tyckte speciellt om hennes mod, fightscener och hennes ibland galna idéer. Alla de inre konflikter hon hade bidrog också till att boken är så bra. Det känns nästan  som om man är en del i beslutsprocessen med henne.  

Jag har också sett att Divergent jämförts ganska mycket med Hungerspelen, både som marknadsföring - "Gillade du Hungerspelen kommer du älska Divergent!" - och i ett lite mer buttert sätt. Jag antar att den största likheten ligger i karaktärsdrag mellan Katniss och Tris som påminner om varandra. En sak som jag kan säga säkert att jag tycker Roth är bättre på är skildringen av kärlek. Jag älskar Hungerspelen, men Susan Collins är inte så jättebra på att skriva om kärlek (enligt mig) för Katniss lämnar aldrig riktigt hennes tuffa överlevnadstänk för att någonsin bli helt "uppslukad" av kärlek. Tris däremot lyckas bra med det hela och det känns väldigt trovärdigt, för hon fortsätter vara samma person, bara det att hon är förälskad på samma gång. Tummen upp, säger jag bara.

Min absoluta favoritkaraktär: I den här boken är det nog Four. Han har så många olika sidor som man vill utforska, ibland är han snäll, modig, hård, rolig, livrädd, farlig, underbar... Sen är han lite hemlighetsfull också, vilket som alltid är lite mer spännande. 

Lite x-tra: En sak jag tänkte på när jag läste böckerna var hur det var lite som flera olika böcker i en. Eller, inte riktigt, men många händelser och delar av Divergent påminde på ett eller annat sätt om någon annan bok. Inte så att det kändes som om Veronica Roth kopierat dem eller något sånt, det var bara lite nostalgi-trippar jag fick ibland. De jag tänkte på var speciellt Vampire Academy, Hungerspelen och Matchad. 

Betyg: Divergent var spännande, fängslande, rolig och gav en riktig mersmak. Tris och Four klättrade snabbt upp på min lista över favoritkaraktärer och jag tänker utan tvekan läsa uppföljaren. Fem av fem.



Det enda riktiga minuset jag kunde hitta med boken var väl att texten på ryggen lossnade medan jag läste. Det beror visserligen på att jag har en vana att hålla handflatan där när jag läser, men jag "vaknade upp" med en massa svart bläck i handen när jag läste klart boken. Som tur är gör det ingenting, för jag har ju pappersomslag att ha runt :)

Tack Modernista för boken!

Divergent (inbunden, 2012)