Det är dags att inte freaka ut - Stephanie Tromly

"Jag får gissa. Han har dragit in dig i nåt trassel", sa Henry. 
  "Inte än, men jag är rätt säker på att det han planerar i kväll kommer att leda till trassel", sa jag.
  "Nej, det är försent. Du har redan engagerat dig. Du befinner dig på planeten Digby nu. Du är redan indragen."

När Zoe flyttar ut med mamman till River Heights "en urtråkig håla" med lika liten och tråkig skola, är det endast tillfälligt. Hon planerar att så fort som möjligt flytta tillbaka hem till pappan och styvmamman för att gå på Prentiss, en matarskola till Princeton, universitetet hennes pappa gick på. Men livet i River Heights blir inte så tråkigt som hon föreställt sig - det är svårt att ha tråkigt när Philip Digby vill ha en med sig på sina äventyr.

Omdöme: Det är dags att inte freaka ut är en sådan där härlig bok som står ut. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, storyn en blandning mellan skum och fantastisk och den står och fingrar på underbara klichéer precis lagom länge. Läsupplevelsen blir helt enkelt bättre och bättre ju längre man kommer.

Berättelsen är på många sätt ett deckar/spionäventyr, på en skala som är stor och liten på samma gång, och allting hänger på Digby, som man aldrig riktigt vågar lita på. (Eller ja, fram till slutet alltså. Då kände jag mig ganska trygg med hans galenskaper.) Jag tycker om att det inte var förutsägbart, att man så klart visste var en vanlig detektiv skulle ta det hela, men inte hade någon aning om vad Digbys plan egentligen var. Det lyckades baka in flera mysterier i varandra utan att jag först kunde se vad de hade för koppling.

Men det jag gillar bäst med boken, och kommer komma ihåg i efterhand, är Zoe och Digbys relation. Ingen av dem är karaktärer jag skulle vara alltför intresserade av var för sig (Zoe är så mycket contemporary typisk YA-tjej, Digby så... Digby ;)) men när man sätter dem tillsammans... POOF! Magi. Jag älskar att läsa om hur de bråkar och nästan skaver mot varandra, hur de hela tiden försöker läsa av men ofta missförstår, och hur självklart det känns. En utav de mest minnesvärda vänskapsrelationerna jag läst om någonsin, tror jag.

Betyg: Jag följer med strömmen och säger "en toppendebut!" för det är det. Inte perfekt, men excentrisk med en egen touch och otroligt charmig. Full med både karaktärer och intrig jag gärna spenderar många fler timmar med. Längtar till att se vart nästa bok tar duon!

Det är dags att inte freaka ut

Bor du i Stockholm eller omnejd?

Kom då till Rabén & Sjögrens författarträff på torsdag! Tyvärr är det begränsat antal platser, men jag rekommenderar definitivt att man mejlar osa@rabensjogren.se och frågar om det fortfarande finns möjlighet att komma.

Jag menar, kolla på den där lineupen med författare! Nu är det förstås väldigt kort varsel eftersom det är redan på torsdag men det vore roligt om så många som möjligt kommer.

Hoppas vi ses där! 

The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald

"Can't repeat the past?" he cried incredulously. "Why of course you can!"

  He looked around him wildly, as if the past were lurking here in the shadow of his house, just out of reach of his hand.

Nick Carraway flyttar från västra USA till östra för att prova på något nytt i karriärväg. Huset han flyttar in i ligger mittemot kusinen Daisys (tvärsöver en stor vik) och bredvid... Gatsby. Han känner honom inte ännu, men vem känner inte till honom? Legenden, myten... men vem är egentligen mannen? Nick dras in mitt i en tragisk kärlekshistoria - flera, faktiskt - eller, som man också kan se det: rika människors fantasier.


Omdöme: Jag är nog en av få människor som inte sett filmen med DiCaprio från förra året, men nu har jag åtminstone läst boken. Inledningsvis hade jag en hel del fördomar om både intrigen och skrivsättet men i slutändan blev det nog en liten förälskelse även för min del.

Det jag tycker om mest av allt är hur en så pass episk berättelse (om man får säga så) samtidigt kan vara så simpel. Den är så kort, så studsig, och ändå känns den så lång och fyllig. Fitzgerald gick in med kaxigheten hos en tidlös tegelstensklassiker och gick ut... med känslan av just det. Fast i behändig storlek.

Jag tycker också att det är otroligt häftigt hur både storyn och karaktärerna lyckas vara ihåliga och komplexa på samma gång. Fitzgerald lyckas så väl med att beskriva den amerikanska drömmen och tomheten i ordet "success" och i människan själv. Att han dessutom lyckas göra allt det på en oerhört liten spelplan - ja, jag är imponerad.

Betyg: Den här boken kommer jag komma tillbaka till många gånger i jakt på inspirationskickar. Det finns så mycket intressant att titta på, både i innehåll och form. Väl värd sin klassikerstatus och härliga - om än korta - lässtund.

The Great Gatsby

Utlottning av Outtalat!

Häromveckan damp en söt liten pocketbok ner hemma hos mig, nämligen Sarah Rees Brennans Outtalat. När jag öppnade den märkte jag att hela de två första sidorna består av citat från olika bloggare - däribland mig!

För att fira detta (och för att jag nu råkar ha tre exemplar av boken hemma, en inbunden och en pocket av den svenska, och en inbunden engelsk version) tänker jag lotta ut ett inbundet ex av boken!

Det är alltså det längst till höger man kan tävla om (oläst exemplar, så klart). Allt man behöver göra för att vara med är att kommentera inlägget och ha en mejladress jag kan höra av mig till ifall du vunnit. På grund av fraktkostnader måste du tyvärr bo i Sverige men annars finns det inga krav.

Man får gärna nämna utlottningen på sin egen blogg eller liknande så att fler ser den, men det är inte något måste. Som en liten bonus kommer här ett smakprov på vad jag och de andra bokbloggarna skrivit om boken: (Hela min recension hittar ni här.)

Tävlingen är öppen till och med den 31:a oktober, då jag drar en vinnare!

Isskeppet - Peter Bergting

"Något för oss att lösa!"
  "Eller inte? Varför kan vi inte bara låta dem ta hand om det själva?" frågade Emmi. "Några av landets tyngsta magiker, i vissa fall bokstavligt talat, är lärare på skolan. De borde kunna hantera det."
  Orville log. "Litar du på att de kan ta hand om det? Kom ihåg hur det gick sist."

Emmi hoppas få spendera nästa termin på Trolldomsakademien som det är tänkt - ordentligt och fokuserat på studierna. Men när veckorna inleds med ett mystiskt flygande skepp, lärare som försöker smussla med hemligheter och rykten om ett mysterium... så vill  vännerna Orville och Miranda förstås inget hellre än att anta nästa äventyr. Det gick trots allt bra förra gången.

Omdöme: Det här är ändå en himla härlig mellanåldersserie. Jag tycker om skolan i dess ostrukturerade, knasiga form och berättelserna den ger upphov till. Att eleverna smyger iväg och försöker lösa underliga mysterier känns helt naturligt. Det är de små sakerna som gör det, som dansmagi, flygande dronter och mystiska ravinmonster i glömda rum. Man vill nästan besöka skolan själv!

I typisk sequel-stil flöt karaktärerna iväg från varandra under bokens lopp - deras olika värderingar och utgångspunkter skaver då och då mot varandra. Jag kan rent allmänt tycka att det blir lite tjatigt, speciellt som det mest handlar om kommunikationsfel, men samtidigt kom det fram en del intressanta saker. Inflikningen om mobbning (att det ibland kan vara oavsiktligt) tyckte jag verkligen om. Det känns som ett ämne som passar för mellanåldern, och framkom diskret, utan att bli föreläsande eller övertydligt.

Berättelsen var kanske en aning seg (med målgruppen i åtanke) någonstans mellan början och mitt, men sedan tog det fart. Klassiskt deckarjobb blandat med spännande fantasyfaror blandar sig väldigt bra och får en att hela tiden vilja läsa vidare. Har man läst och gillat ettan ska det inte vara något problem även om man inte är en så van läsare.

Betyg: Funderar ni på en snäll och rolig fantasyserie för de som börjat komma igång med kapitelböcker kan jag definitivt rekommendera den här! Fin mångfald bland karaktärerna, underhållande och snabbläst, och fina illustrationer som pricken över i:et.

Isskeppet