Prinsessan Ja! - Patrik Stigsson

Hej Davvad.
Jag behöver din hjälp.
Ät det röda blåbäret.
Hälsningar Prinsessan Ja! i slottet Ullinor

Davvad är känd för sin nyfikenhet. Något dåligt i Grybbingdalen, där man helst ska vara lugn och bara odla ordentligt. Hans kompis Polp drömmer hellre om musik än frukt och passar inte heller in. En dag hittar de en flaskpost från Prinsessan Ja! som behöver hjälp. Kan det vara deras väg ut ur dalen?

Omdöme: Den här boken överraskade mig definitivt positivt! När jag först fick hem den och såg kombinationen med det lite barnsliga omslaget (+ titeln) och den stora textmassan (det är en kapitelbok) kände jag mig väldigt tveksam. Hur skulle det gå ihop egentligen?

Någonstans läste jag att Prinsessan Ja! är en perfekt högläsningsbok. Jag kan bara hålla med! Då föll den på plats för mig. Den är lagom lång och lätt för att räcka länge och omslaget är säkert något barn tilltalas av. Spännande också. Språket känns lite som en rolig sagoberättare och jag uppskattar att jag, även om den var för barn, själv kunde läsa texten utan att tycka det var för barnsligt eller liknande.

Det enda jag egentligen kan klaga på är just det där omslaget (jag vet, det kommer tillbaka hela tiden). Men om den nu är menad som en längre och mer detaljerad högläsningsbok för mindre barn borde det stått tydligt på omslaget. Jag tror nämligen att den missar både de läsarna (jag hade nog inte plockat upp en bok med så mycket text om jag var förälder) och de lite äldre barnen som börjat läsa själva. Det ser nog "för barnsligt" ut för dem.

Liten bonus också kring språket: Stigsson är nog den första författare jag läst som klarat av att inkorporera egna slangord i boken. Grybbingarna säger bl.a. "bli inte citron" och "du har verkligen ett honungshjärta" och det låter helt naturligt! Många bästsäljare klarar inte det.

Betyg: Vill ni ha en längre bok att läsa högt för era barn ur så rekommenderar jag verkligen Prinsessan Ja! Den kombinerar snäll mysighet med ett äventyr av modernare sagoanda.

Prinsessan Ja!