"Spelar roll"
Mycket snyggare än orignal omslaget som
bara hade det svartvita ansiktet. Jag gillar färg.
Handling: På Quaker Heights försöker tjejerna i TINK AB att återhämta sig efter att Tink lämnat dem. Deras konstnärliga, oberäkneliga, oerhört coola bästa kompis som skapade skandaler på hela skolan när hon och hennes skådismamma flyttade till stan - vad ska de göra utan henne?
Fasader kan ibland bedra och allt verkar inte riktigt stå helt rätt till bland medlemmarna i TINK AB. Någon verkar till exempel ha en hemlig förälskelse och en helt galen plan. Någon annan har hittat ett helt nytt sätt att ta kontroll, frågan är vad det kommer ha för pris. Vem ska hjälpa dem att göra det rätta när Tink inte längre är där?
Omdöme: Det här är den första hela boken jag läser av Joyce Carol Oates. Jag förstår faktiskt varför hon var omdiskuterad för ett nobelpris. Mest har det nog att göra med det där sättet hon lyckas gräva fram de där lite nedtystade hemligheterna på ett så naket vis. När man läser den här boken förstår man hur lätt det faktiskt är att inte låtsas om folk som mår dåligt. Att underskatta hur små saker kan leda till så mycket svårigheter. Den gjorde mig nästan lite orolig faktiskt, har någon av mina vänner ett problem i slag med Merissas eller Nadjas? Och hur mycket får man egentligen blanda sig i någon annans liv, oavsett orsak?
Boken har två huvudpersoner (tre med Tink) som har varsin del av boken. Den första delen "Den Perfekta" handlar om Merissa Carmichael, som det faktiskt går ovanligt bra för. Hon är söt, ambitiös och framgångsrik. Får huvudrollen i en pjäs, kommer in på Brown första omgången, stjärna i basketlaget, har fått sin artikel publicerad i en tidning... you name it. Men pressen är stor från alla håll och den hon faktiskt vill imponera på verkar inte se henne alls.
Sedan är det den kanske lite mulliga Nadja (om jag får vara ärlig tycker jag inte hon är mullig alls, hoppas att ingen annan tycker det för i så fall räknas jag tydligen som tjock) som råkat göra ett ganska stort misstag på en fest. Hon upplever att ingen älskar henne, ingen bryr sig om henne.... utom han. Adrian Kressler, som är smart, rolig, omtänksam och som bryr sig om henne. Hon är faktiskt nästan säker på att han älskar henne. Ibland i alla fall. Problemet är bara att han råkar vara hennes NO-lärare.
Jag tyckte nog mest om Merissas del, för att den var så hemsk, men också för att jag kunde känna igen så mycket i den från verkligheten. Jag kan se mig själv i den där pressen att göra bra ifrån sig i skolan, att alltid vara "bäst" eller åtminstone så bra alla andra tror man är. Men hon påminner mig också väldigt mycket om en av mina egna kompisar, som haft det svårt och varit deprimerad och en massa hemska saker. Inte kul alls, men det gör att det känns väldigt nära till en själv. I Nadjas del tyckte jag så synd om henne att jag inte ens kunde bli irriterad när hon gjorde bort sig, fastän det kunde verka så uppenbart korkat för mig.
Betyg: Man märker verkligen att Två eller tre saker jag glömde berätta för dig är skriven av en vuxen, för den tar upp väldigt allvarliga saker på ett sätt bara vuxna kan. Men samtidigt märker man det inte alls, för historien är väldigt aktuell och väldigt verklig. Det här är en bok som får en att känna på precis rätta sättet, när man inte vet om man vill skratta eller gråta. 4 av 5.
Två eller tre saker jag glömde berätta för dig
SV: Ja, det låter ju så himla fult när han säger "lilla duvan" hela tiden... Fast så låter ju allting bättre på engelska haha ;)
ReplyDelete