Andra December.
En bok du gråtit floder över.
Jag kan säga så här: jag kanske inte är typen som gapskrattar när jag läser, men jag är väldigt mycket för att gråta. Tyvärr. Ärligt talat gråter jag oftast en skvätt till nästan alla böcker jag läser (och filmer). Jag har ingenting emot det, men det är lite pinsamt när jag storgråter i klassrummet eller på bio åt något som andra knappt bryr sig om alls... men sådan är jag, antar jag.
Eftersom jag gråter till i princip alla bra böcker så finns det ganska mycket att välja på. Böcker jag gråtit speciellt mycket till är Hungerspelsserien, sista Harry Potter, Boktjuven... (ungefär hundra till) och så klart The Fault in Our Stars. Usch, jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från den. Men så finns det en bok som är miljoner gånger sorgligare än alla dem (nästan i alla fall) och som i princip får mig att störtböla från sida ett till fyrahundratjugofyra. Den borde nästan betraktas hälsofarlig.
Godnatt Finaste av Dorothy Koomson
Jag hittade hennes bok "Min Bästa Väns Dotter" för ett par år sedan och blev genast förälskad i persongestaltningar och så självklart Tegan i den boken. Sedan läste jag hennes andra bok "Marshmallows till frukost". MBVD var i och för sig mycket bättre än MTF, men jag gillade ändå hennes sätt att skriva på. Det var roligt, starkt och... trevligt. Man hamnade i en mysig stämning.
I vintras så skulle vi åka till Gran Canaria och jag ville ha något att läsa på planet. Så när jag fick syn på en Koomson bok blev jag nästan överlycklig. Fyrtiofemminuter senare satt jag och storgrät helt hysteriskt på ett flygplan med typ hundra andra passagerare. Och jag skämtar inte när jag säger att det var flertalet som vände sig om och såg väldigt bekymrat på mig.
Men jag har läst den här boken typ tre gånger nu och jag gråter lika mycket. Varje gång. Allt i den är liksom sorgligt. Så om du känner för något riktigt sentimentalt och inte har något emot att gråta ganska mycket så är det här en bok jag rekommenderar.
No comments:
Post a Comment