Isak håller fortfarande Esters hand. De flämtar häftigt, svett rinner nerför deras ryggar. Röken svävar ut över sjön.
- Ska vi ringa brandkåren?
Han ser på röken.
- Nä. De fixar det.
Så släpper han hennes hand, lägger armen om henne istället.
- Kom, jag följer dig till bussen.
Det är sommaren då två unga människor möter den första stora kärleken, går upp i den och glömmer allt annat. Men det är också sommaren då en ung pojke blir brutalt slagen och dör en sen kväll vid sjön. En sommar som förändrar allt och lämnar djupa sår i alla den berör.
Omdöme: Jag är väl mer än lovligt sen till festen (hej hej anglicism) när det kommer till den här augustvinnaren från 2015. Faktiskt fick jag den redan innan den kom ut i form av en tjock bunt utskrivna A4 sidor, som jag inte hann läsa förrän boken kom ut, och när den väl gjort det kändes det dumt att inte läsa det färdiga resultatet snarare än min oredigerade bunt. Det tog sin tid, men nu har jag också läst den!
Det bästa sättet att beskriva läsupplevelsen på är väl att säga att jag blev golvad. Dels är jag väldigt förtjust i den avskalade och nästan prosalyriska stilen, hur dialogen får stå för sig själv på ett kargt sätt. Dels är det så mycket hemskt som sker på ett så välberättat och plågsamt verklighetstroget sätt, när man följer karaktärerna från en oskyldig början till rått slut.
Boken har två huvudhandlingar, varav den ena handlar om mordet och påminner mycket om en verklig motsvarighet i mordet på John Hron. Själva offret skymtar knappt i berättelsen, fokuset är på de som begår våldshandlingen, och det är så skickligt berättat. Jag kommer aldrig kunna förlika mig med det som gjort men kan samtidigt inte låta bli att känna sympati med karaktärerna. Se det de varit, det de är och det som kunde blivit, vad som ledde till våldet. Det går inte att förstå, men ändå följer man med på den resan. Hundarna i berättelsen bidrog mycket till den anknytningen för mig.
Något jag fastnade för när jag tänker tillbaka på boken är hur vi ser på olika nivåer av destruktivitet. Mordet är en sådan skoningslös grymhet man inte kan väja för, men även i den andra sidohandlingen förekommer olika nyanser av... våld. Nynazistiska strömningar är också närvarande i hela deras samhälle. Schiefauer värderar ingenting i boken, så det är upp till läsaren att fundera och ta ställning och påverkas av det som sker.
Måste också säga att det fanns en sida i den här boken där mamman till en av mördarna försöker hitta fotfästet igen efter att sonen häktats som var så jäkla fin och gripande att jag helst vill rama in den. Schiefauers skildring är fenomenal, den går rätt in i hjärtat och vrider åt helt hänsynslöst.
Betyg: Förtjänar helt klart all hyllning och kritikerrosning den fått, jag är verkligen glad att jag äntligen läst den. Har man svårt för typen av lyriskt språk kanske det inte blir en fullträff (man kanske inte ens tycker om den eller karaktärerna på samma sätt?) men åh så viktig och bra och svår.
Länk till: Bokus & Adlibris
