Swecon (Kontur) 2017!

Sisådär två dagar innan själva Swecon skulle börja upptäckte jag (via en kompis) att årets upplaga, Kontur, hölls i Uppsala. Med studentskivor och mera i samma veva hann jag inte gå mer än en dag, men vi prickade in lördagen med ett riktigt späckat schema och jag är verkligen supernöjd!

Programpunkten jag var mest taggad inför var förstås "Att skriva fantastik för barn och unga", som dessutom var öppen för allmänheten och inte bara con-deltagare. Medverkande var Anders Björkelid (Ondvinter), Christin Ljungqvist (Kaninhjärta och Vita Tigern), Mats Strandberg (Cirkeln), Sofia Falkenhem (illustratör, Monstret i natten tillsammans med Mats) och Henrik Fexeus (De förlorade, jag har inte läst något om honom men han är tydligen mentalist också vilket låter spännande).

Det var allt som allt en bra och rolig panel (även om jag önskat mer prat om skriv ;)) och författarna var så klart himla proffsiga. Allra roligast var nog att få lyssna på Christin Ljungqvist som ganska nyssens kom ut med sin Vita Tigern och vars blogg jag följt ett bra tag. 

Jag passade på att norpa åt mig (läs: köpa) ett ex av Vita Tigern och få det signerat nu när hon ändå var där. Himla fin bok är det trots allt!

Ibland dubblade alla intressanta programpunkter, och ibland var det lite lugnare så att man kunde gå och äta lunch/middag eller strosa runt i säljarrummen och titta på böcker mm utan ångest över att man missar något roligt. 

Programpunkterna vi gick på var:

• "Vi" och "de": Konstruktionen av de Andra i Science Fiction (även om jag så här i efterhand kanske hellre prickat in "Russian Folklore and Fantasy" för att lyssna på Katherine Arden en gång till!)
• Att skriva fantastik för barn och unga
• Så gör vi för att få något skrivet!
• Folklore, Fantasy and Retellings
• Environmentalism and Speculative Fiction
• Novellen och karaktärerna
• Guests of Honor panel: On Worldbuilding

Överlag kan jag känna att ett ganska stort problem var låg kvalité på moderatorerna. Ofta kändes det som att de blev valda mer för sitt kunnande inom SF/Fantasy och desto mindre för deras talanger i att hålla diskussioner. 

Ett exempel var nog panelen "Environmentalism and Speculative Fiction". I beskrivningen handlade det om diskussion om environmentalism i sf/fantasy litteratur samtidigt som panelen "also discusses examples of eco-SF". Men helt ärligt blev det 35 min av rent boktipsande från panelens sida där alla frågor moderatorn ställde, i princip, handlade om "ja men den häääär grenen inom eco-SF då, har ni nåt exempel på deeeet?" eller att han själv försökte komma på namnet på egna exempel...

Sen ställde jag och en kompis varsin fråga i en annan riktning, för varken vi eller Christin Ljungqvist (som också var med och som var fantastisk!) verkade tycka det var särskilt givande. Varför slösa tid på det när man har tre författare att fråga saker om skrivande och idéer? Vad har man Google till liksom?!

Den bästa moderatorn jag fick chansen att lyssna på var Nahal Ghanbari (som var påläst, rolig, och i stort sett alltid styrde samtalet smidigt och bra).

"Så gör vi för att få något skrivet"-panelen

Bästa programpunkten var nog "Folklore, Fantasy and Retellings" med Siri Pettersen (Odinsbarn) och Katherine Arden (The Bear and the Nightingale, har inte läst men vill verkligen!!). Siri är OTROLIGT underhållande, speciellt tydligen i sällskap av amerikaner, haha. Jag lyssnade på henne i Guest of Honor-panelen också, men där spårade det nästan ur lite, vilket i och för sig var välkommet med tanke på att det började bli sent!

Diskussionen med Katherine Arden balanserade däremot jättefint mellan informativ och underhållande, så man fick massor av bra tips och intressanta tankar, kombinerat med magont ifrån skratt tack vare deras fantastiska kemi och villighet att bjuda på sig själva.

Siri Pettersen och Katherine Arden 

Swecon är då en primärt litterär konvention med fokus på science fiction och fantasy. Det är ju inte alls mina genrer direkt (med undantag för barn och ungdoms samt ung vuxen-litteraturen dårå), men helt ärligt var det jätteroligt ändå! Så om det visar sig att nästa Swecon arrangeras nära er, ta chansen och gå! Ett perfekt tillfälle att träffa författare (jag såg bl.a. Alex Haridi även om han inte deltog, och såg på instagram att Anna Ahlund var i krokarna, även om jag inte vet om hon var på själva Swecon).

Jag har aldrig varit på Bokmässan, så jag vet inte hur de jämställer sig publikmässigt, men jag kan tänka mig att Swecon har en mycket mer familjär och avslappnad känsla med lite mindre folk. Mer tillfälle att ställa frågor och kanske smyga fram och prata med folk alltså!

Sen den där "öppna famnen" som fantastik-fansen sägs ha, "där alla är välkomna" osv osv, vet jag inte riktigt om jag kände av till 100%. Jag kände väl kanske lite mer (i alla fall i vissa publikgrupper) att "alla som kan en massa om SF, framförallt klassiker är välkomna med öppna armar!". Men de är i alla fall trevliga, så kör på!

Lägret - Lena Ollmark

"När polisen kom hade Louisa inte gjort något motstånd. Det var som om hon ville bli inspärrad och bestraffad", sa Amanda. "Som om det på något sätt skulle skydda henne från det onda hon bar inom sig."
  Det blev alldeles tyst runt elden. 

Hannah har åkt på konfirmationsläger på gården Björknäs mitt ute i ingenstans. Hon tror visserligen inte på Gud och tycker att kristna verkar rätt tråkiga, men barndomskompisen Emil ska dit, och hon vill knyta kontakt med honom igen. Dessutom vill hon äntligen lära sig spela gitarr. Men ingenting blir riktigt som hon tänkt sig på lägret, där den främmande varma kristna gemenskapen tycks gömma en hel del mörker. Vad händer egentligen på Björknäs?

Omdöme: Det här är nog faktiskt mitt första möte med skräck i bokform (om inte Miss Peregrines hem för besynnerliga barn räknas) vilket helt klart var spännande! Kanske speciellt med tanke på att det här är en ungdomsbok för cirka 12+, som därmed balanserar mellan gränserna "läskigt" och "inte för läskigt". Kusligt, men kanske inte "du kommer sova med nattlampa och ändå drömma mardrömmar i flera veckor framöver"-skrämmande.

Det coolaste med skräck som genre är ju hur "monstren" och det okända kan användas som metaforer för saker som händer i samtiden, saker som skaver eller skrämmer. Jag var och lyssnade på Ollmark prata på en bokträff anordnad av några Stockholms förlag, och då pratade hon om att skräck är som en kontrollerad plats för barn och unga att möta rädsla och skrämmande saker på.

Även om man skulle kunna tro att Lägret diskuterar religiös extremism eller liknande, så är det inte alls fallet. Snarare är det en ganska realistisk bild av konfirmation och Svenska Kyrkan idag (så som jag upplevt det under konfirmationsläger med två olika församlingar); en plats som förespråkar gemenskap och tillit och inte ställer krav på den enskilda individens Gudstro. Det boken istället riktar in sig på är känslan av utanförskap, vilket jag tror är något många unga oroar sig för, och följder av kunskap och okunskap, när sanningen borde komma fram och inte.

Jag älskar just utanförskapstemat, för Hannah blir i själva verket verkligen insläppt i gruppen där alla är öppna och vänliga, men känner sig ändå utanför. Och jag har alltid älskat "ensam bland andra"-koncept, för de är så vanliga och realistiska.

Det enda jag egentligen kunde önska annorlunda är nog slutet. Jag tycker verkligen om epilogen och hur tråden med Jonatan (och Hannahs egen utveckling) löstes på ett bra sätt, men dessförinnan finns det en del jag tycker saknas. Det som verkligen var intressant med skräckdelen var trots allt egentligen en specifik karaktärs beteende, vilket inte alls blev utforskat i större omfattning efter "the big reveal". Kontrasten mellan skräcken och verkligheten, samt tråden med Emil, blev också väldigt abrupt avklippta - jag skulle ha velat se alla tre behandlade närmare. Men men!

Betyg: En mysrysig och snabbläst bok som passar bra att läsa innan man själv ska konfirmera sig om man är i den åldern, eller om man bara är sugen på ett skräckmysterium som får en att tänka och känna. Mer kuslig än läskig, men jag tror att det passar de flesta bra!

Lägret

Lite upp och ner mitt i allt!

Maj månad 2017 har nog varit en utav mina mest stressiga (eller åtminstone mest innehållsrika) perioder någonsin. Det har varit tre final exams-veckor under vilka jag skrivit 13 prov som står för ca 70% av alla mina betyg för gymnasiet (STRESSIGT!) och också månaden då jag blev den första stipendiaten till Lars Gustafssons minne för unga skribenter - vilket har varit fantastiskt och ganska galet!

Bild: Cassandra Grönlund

Är man nyfiken på texter jag skrivit eller vill läsa en intervju med mig så finns det på VLT:s hemsida. Jag var i Västerås igår och tog emot stipendiet under en fantastisk kväll med trerätters middag då en skådespelerska läste upp min diktsvit live, vilket var bland det häftigaste jag varit med om. Det var dessutom samma dag som jag skrev mitt sista prov, så det blev verkligen ett rejält avslut på allt som snurrat den senaste tiden.

Annars börjar ju studenten närma sig med stormsteg och därefter ett sabbatsår. Men innan dess har jag två dagar på mig att läsa så många böcker jag hinner inför en bokträff i Stockholm anordnad av flera förlag, vilket ska bli jättetrevligt!

Nu blir det ju nämligen ett år av bloggande, skrivande och kanske jobb (vi får hålla tummarna!) - jag har ett berg av recensionsexemplar väntande som jag längtar efter att få börja beta av, och sen får vi se vad som händer!

Ett litet snabbt tips jag kan göra sådär i förbifarten är att kolla in Modernistas sommarkatalog: de ska bland annat ge ut två ursnygga samlingsvolymer av Tove Janssons noveller och romaner. Wow??

Ha en fin sommar allihop!